Idag vinkade vi hejdå till mina föräldrar.
Nästan 4 veckor har gått.
Det gick så fort?
Var det inte förra veckan jag satt med August vid ytterdörren & pirrigt väntade på att bilen skulle dyka upp runt hörnet?
Vad hände med tiden?
Barnen har haft det så härligt, fått oändlig med uppmärksamhet, knutit otroligt fina, starka band till mina föräldrar & dom har lekt non-stop varje dag.
Jag har kunnat slappna av något galet mycket, fått hjälp med exakt ALLT här hemma & verkligen kunnat ”bara vara” emellanåt.
Det är så fruktansvärt jobbigt när det tar slut.
Barnen är lite förvirrade, huset känns väldigt stort & tomt. Hjärtat känns sorgset.
Avskyr denna känslan. Den där ledsna tunga känslan.
Nä idag ska jag faktiskt tillåta mig att gråta en skvätt, fundera på livet, grubbla lite & bara vara ledsen. Jag behöver inte rycka upp mig & tänka på annat just precis nu. Det känns sjukt jobbigt i detta nu att det är ungefär 7 månader tills vi ses igen.
Det är en ledsam dag helt enkelt.
Var inte detta typ.. i går!?
Jag bodde också långt ifrån syskon och föräldrar i nästan sex år (men inte alls så långt bort som du) och jag tyckte att det var SÅÅÅ JOBBIGT så jag förstår att du är ledsen. Men vad fint att de kunde stanna så länge hos er <3
Förstår dina känslor och det är helt rätt att du tar dig tid att känna som du gör. <3
Usch, såna där dagar är så JOBBIGA! Det är jobbigt för den som åker och för den som blir kvar!
Visst är det ledsamt men vi har haft glädjen att få vara tillsammans i nästan en hel månad❤️Saknar er❤️
Det är asjobbigt, gråt ut och sen brukar det kännas bättre! Jag har min mamma bara 55 mil bort men det är lika jobbigt varje gång. Avsked går aldrig att vänja sig vid. Jag brukar ta en ”ledsendag”, sen är man tillbaka igen. Kram!
Usch vad jobbigt:( du gör helt rätt i att vara ledsen, de känslorna måste också få komma ut. Stor kram till dig
<3 kram
Vet precis hur det kanns. Och jag tycker kanslan ar varre nar man fatt barn sjalv. Kram till dig!
Styrkekramar!
Åh vad jobbigt!
Massa kramar! <3 <3 <3
Kramkram till dig!
<3