I går kväll runt 6, ammade jag Astrid.
Och INGENTING under natten.
Behövde pumpa ur lite när jag vaknade, men det var allt lite det.
Nu tänker jag inte amma förrän i kväll igen.
Sedan upprepar vi samma procedur i morgon & efter det ska vi sluta.
Började gråta lite för nu är det verkligen på sluttampen.
Vi kommer inte skaffa fler barn & därför är detta sista gången jag ammar.
Det har varit väldigt tungt & jobbigt med amningsdepression & jag har stundvis suckat extremt högt åt att bara jag kan trösta, söva osv.
Men det där bandet, myset, det härliga. Slår allt!
Och givetvis ser jag det starkare nu när vi snart är ”i mål”.
Är så sjukt glad att jag kunnat amma mina barn så länge som jag gjort. Att min kropp har producerat bra med mjölk, att barnen varit MASTER-ammare från första sekunden & för att jag ALDRIG (!!) haft såriga bröstvårtor. Hur sjukt är inte det!?
Jag ammade August i 10 månader & Astrid i nästan 11.
Så innerligt tacksam över denna tiden.
Det är med lite sorg i hjärtat som jag tackar för mig & avslutar min amningskarriär.
Men samtidigt med en stor lättnad & glädje.
Det är tvådelat, minst sagt!
Mina hormoner är helt galna & jag vill skrika, skratta & gråta samtidigt.
Nu ska jag gå & försöka rycka upp mig.
Jag förstår att du kommer att sakna det… Jag kunde/ kan inte amma (due to bröstreducering för 15 år sedan) men vi försökte iaf och det var nig den bästa veckan i mitt liv. Jag är ledsen över att jag inte kunde amma och jag saknar de små försöken vi gjorde.
Mest upprörd över att jag inte fick ngn hjälp med det, inte på BB och inte på Amningshjälpen. Hade jag fått hjälp, hade jag kanske kunnat amma…. Fy vad sentimental jag blev nu…..
Men kan även förstå att det är skönt att sluta efter så många månader.
Tog du illa vid dig av min kommentar? Det vsr absolut inte min mening
NEEEJ verkligen inte!! Det måste ha gömts på något vis när jag svarade alla. Förlåt!! Nej nej jag tar inte illa vid mig så enkelt vännen!! <3
Blev också lite rädd för ett ögonblick att det var bloggandet som du skulle sluta med. Tack och lov var det inte det. Bra och viktiga inlägg både om amning och kroppsfixering. Du lyfter svåra saker på ett tydligt sätt. Lite bastning på uttrycket ”skaffa barn” bara.
Kram!
Tack för fina ord!! Men vad skulle jag säga annars? Alltså vilket uttryck är bättre? Kommer helt ärligt inte på något annat så du får gärna säga till! 🙂
KRAM!
Jag trodde också att du skulle sluta blogga! Sikken tur att så inte var fallet!
Nä det har jag inga planer på! ;D Förlåt för skrämseln!!
Du får inte skrämmas så jenny! När jag läste rubriken trodde jag att du skulle sluta med bloggen! Det hade varit så sorligt. Du är den enda bloggaren som ag följer dagligen. Kramar från becka! ❤
Nä ni blir inte av med mig än 😀 <3 Och tack för att du hänger här varje dag!! PUSS
Du är så fin som mor och människa, fina dottern som klarar allt på ”egen” hand när mammi inte finns i närheten❤️
<3 Tack mamma!
Hjälp! När jag läste rubriken trodde jag att du skulle sluta blogga! Men så var inte fallet tack o lov, gillar verkligen att läsa 🙂 Vad skönt att nedtrappningen gått bra och jag håller tummarna för att det fortsätter så!
Nä ni blir inte av med mig än 😉
Åh, förstår verkligen känslan! Skulle behöva lite tips och råd från dig eftersom jag snart vill börja trappa ner men det känns så svårt att ”börja sluta”!
P.S. ÄLSKAR lampan!
Jag älskar också lampan! 😀
Känslan är HEMSK alltså. Fy! Tipsar gärna så gott jag kan, men det är ju så svårt det där för alla har ju olika barn. Får skriva ett inlägg snart om hur vi gjorde från dag till dag. Eller så kanske du vill maila privat? [email protected]
Kram på dig!