Finaste älskade ni.
Jag läser alla kommentarer som fortsätter strömma in till detta inlägget.
Jag har även fått mail & facebook meddelanden &.. mitt hjärta värker.
Hur får det vara såhär?!
Ni skriver om era pojkar som blivit retade över att ha rosa eller lila på sig, för att dom älskar den färgen. Retad av BARN. 4/5/6-åringar!!
Jag får läsa om barn som leker med leksaker i smyg & som inte vågar visa sina intressen till sina vänner, för då blir dom retade. Jag läser om tjejer som fryser ut de tjejerna som inte har ”fina snurrklänningar”.
BARN DÖMER BARN!
Och vart kommer det från?
Jag är ganska övertygad om att det inte ”sitter i generna” för att de känner det är fel könsmässigt.
Det är ju VI! Föräldrarna. Samhället.
Ser inte folk hur jäkla FEL det är!? Hur mycket det kan förstöra?
Det handlar inte om ”hen”, att allt ska vara könsneutralt eller att ”sudda ut könen”.
Det handlar om olika intressen & olika personligheter.
Och det är därför jag brinner för detta!
För att barn måste få leka med vad dom vill, ha på sig vad dom vill – utan att bli retade av sina vänner.
Hur ska dom annars hitta sig själv? Hitta sitt rätta jag i livet?
Jag ser sorgsna, vilsna, små personer som inte vågat leva ut sin personlighet & som bara vill tillfredsställa andra.
Det är ju så jävla ledsamt.
Jag tror nästan alla som gått i skola, kan skriva under på att man minst en gång, försökte passa in. Ha på sig ”rätt kläder”, bete sig på ett visst sätt & tillfredsställa andra. Och att vi hatade det. Att vi var vilsna. Att det var jobbigt som fan.
Det är därför kläder inte borde vara indelade i ”pojk & flick” – utan vara blandade – för ALLA barn ska rätt till att välja, utan att känna att de gör något ”fel” eller ”annorlunda”.
Och alla leksaker ska vara till för alla barn, så de själva kan välja vad de tycker om att leka med.
Mitt hjärta skulle gå i bitar om mina barn brann för en leksak/ett fritidsintresse som de blev retade för, eller att de inte vågade bära sin favoritfärg.
Det får inte vara så!
Kan inte alla föräldrar se det?
Varför lär vi barnen att något är rätt & något är fel?
Varför matar vi våra barn med fördomar!?
Varför gör vi våra barn till potentiella mobbare?
Har man en pojkig pojke man klär i blått & tuffa kläder & en flicka som älskar att vara flickig i fluffiga tyllklänningar – så är det INTE FEL. Jag säger aldrig att någon klär sina barn fel eller uppfostrar sina barn fel.
MEN. Pränta inte in i huvudet på barnen att ”rosa bara är för tjejer”, ”pojkar kan inte ha nagellack”, ”flickor tycker om att shoppa”, ”flickor tycker om prinsessor”, ”pojkar är så tuffa & stökiga”.
Det är där allt faller.
Det finns givetvis massor med andra ämnen där barnen lever som dom lär och detta är ingen lösning på all mobbning & barns lycka – men det är en början.
Håller inte ALLA med om det?
August ryter ifrån 😉
Allt du skriver är sååå sant! Du skriver det på ett så bra sätt! Får verkligen fram.helt rätt tänk!! Usch jag hatar mobbing, utanförskap och allt därtill! Och när de går ner i åldrarna så.blir man så ledsen och uppgiven
Vart är vi på väg? 🙁
Ja så känner jag med!! Vad händer!?
Jenny du är så himla viktig och bra!
TACK! <3
Det är det här som jag tycker känns jobbigt med tanken att få barn i Nordamerika. Självklart finns de här problemen i Sverige med, men åsikterna som att allt ska vara pojkigt eller flickigt är så mycket starkare här borta. Jag är typ rädd för dagen jag får en dotter och min svärmor kommer ösa över henne saker med bara rosa, rosa, rosa, klänningar, glitter, kjolar, prinsesskronor, hårband och dockor. Jag känner inte alls igen mig i det tanken och blir redan irriterad fast jag inte ens har barn. Inte för att jag har nåt emot att min dotter får saker som är rosa, men för att det är uteslutande flickigt, gulligt, oskyldigt, svagt och prinsessigt. Och så tvärtom för pojkarna såklart. Som sagt, jag förstår verkligen att problemen såklart finns i Sverige med, men de åsikter som du skriver i detta blogginlägg känns ändå mer accepterade i Sverige och att fler håller med iallafall. Här borta känner jag mig som ett ufo ibland när man nämner att tjejer inte måste göra tjejiga saker och samma sak för pojkar.
kram till dig
Hear hear! Det är skitsvårt ibland! PEPP PEPP! KRAM
Hej. Så kul och intressant ämne, har bara en pojk än så länge men han leker ju med det han är iintresserad av. Visst är det jag som står och håller fram en docka i affären ibland och inte hans pappa men han är inte intresserad av det, bara traktorer som gäller här. Dock inte ens 2 år än. Men såååå kul att se att dom är så intresserade av en viss sak.
Vad säger Andrew om detta med färger och leksaker? Har för mig du nämnt något om det innan …
kram!!
Ja Andrew var av annan åsikt, men sen kom barnen.. 😉 Och nu fattar han lite mer vad jag pratar om, haha.
Hej Jenny!
Så viktigt ämne! Jag har två flickor och kan på så sätt jobba emot roller på ETT sätt vilket så klart är enklare. Däremot är det inte lätt. SÅ lite man själv styr över egentligen. Och dessutom är man ju ett resultat av sin egen uppväxt och därmed alla normer som styrt.
Jag läser just nu ”Ge ditt barn 100 möjligheter i stället för 2” som hittills är fantastisk! Små konkreta tips hur man kan vidga vyerna och slippa mosa in sina barn i stereotypa könsroller.
Lady Dahmer skriver svinbra om det här: http://ladydahmer.nu/hur-kor-man-kompensatoriskt-om-man-har-barn-av-olika-kon/
Och där handlar det just om att ha barn av olika kön, så där kan du nog få lite inspiration!
Jag har ju skrivit om ”rosa och blått” en del på min blogg. Det är förlösande att skriva om det, jag inser så mycket under tiden jag skriver och med folks kommentarer. Det är ett bra sätt att lära, inspireras och faktiskt inse var man står!
Toppenbra att du tar upp detta! Kram!
Du är så klok! Älskar dina inlägg! <3 Och tack för länken. Ska genast läsa!
KRAM
Håller med, men lika illa är det att som förälder uppmuntra flickor att vara ”pojkiga” i lekar och kläder, vägra måla naglarna rosa eller köpa en klänning för att de inte ska vara ”flickiga”. Det händer också väldigt ofta! Att man som förälder så gärna vill se sidorna som enligt samhället ” är typiska för det andra könet”. Förstår du hur jag menar? Det märker jag ofta och tycker att det är lika sorgligt och fel…
Jag tror att det är viktigt att barn får vara både flickiga och pojkiga. Jag känner inte igen föräldrar som vägrar sina barn, men däremot kanske väldigt aktivt jobbar emot det stereotypiskt flickiga till flickor och pojkiga till pojkar. Det är ju ett sätt att försöka erbjuda mer till sina barn, inte att förvägra dem något. Att låta en pojke ha klänning och nagellack kommer att resultera i andra reaktioner och annan behandling än den klassiskt grabbiga, och genom att klä flickor i stereotyiskt grabbiga kläder ger samma resultat, men tvärtom då.
Som jag skrev i min kommentar nedan så skriver Lady Dahmer om detta väldigt bra: http://ladydahmer.nu/hur-kor-man-kompensatoriskt-om-man-har-barn-av-olika-kon/
Absolut!! håller med dig till fullo! Det jag menar är att man inte ska ”uppmuntra” & ”tvinga” till något. Utan låta barnen bestämma sin egen väg liksom.. 🙂
Håller med till 100%! Skit bra att du tagit upp detta ämne och att det är så många som är engagerade! Jag tror många tycker som vi. Fast kan vara rädda att ta ställning och ”ryta ifrån” för de vill inte sticka ut. Som i så många andra frågor oxå så klart. Men detta ämne är så viktigt eftersom det inte bara gäller oss själva utan barnen som inte har nåt annat val än att lita på att vad vi vuxna säger är sant.
Är så GLAD att detta blev så uppskattat <3
Jenny<3
MASSA KÄRLEK TILLBAKA <3