Nu ska jag skriva om något som är extremt känsligt hos mig & som kanske kommer irritera eller störa några av er läsare.
Men jag känner att detta är min blogg, mina tankar & funderingar.
Ni får hemskt gärna komma med kritik, olika synsätt & tankar, men vi kan väl hålla det på en trevlig nivå?
Ok, Tack!
Jag vill prata om detta med att uppfostra en pojke & en flicka.
Nästintill VARJE DAG, märker jag hur samhället beter sig olika till barnen, enbart pga deras kön & det gör mig så ledsen.
August blir sedd som ”cool, tuff, häftig, snygg” & Astrid är ”gullig, söt, skör, vacker”.
JAG KRÄKS PÅ DET!
Avskyr det.
Hatar när folk liksom märker mina barn med vilken slags person dom är, utan att känna dom.
Givetvis älskar jag när folk säger att mina barn är vackra (som tur är tror ju somliga att August är en tjej pga håret & han får höra att han är vacker han med), men jag tycker det är alldeles för tidigt för barn att bli placerade i ett fack.
För även om dom inte fattar innebörden med alla dessa komplimanger, så kommer det falla på plats så småningom & det är det sista jag vill!
Jag vill att mina barn ska växa upp & välja själva hur dom vill vara. Inte baserat på vad alla runt om säger.
Och jag vill absolut inte att deras olika beteenden ska ursäktas/bestraffas pga kön – utan över vad som är RÄTT ELLER FEL.
August ÄLSKAR Turtles & vapen, vilket ALLA fokuserar på & uppmuntrar. Men inte många lägger märke till hans stora passion för klippa, klistra & göra små projekt. Eller hans stora intresse för att laga mat. Alla går all in över på hans ”galna pojkiga sida” & uppmuntrar det till max.
Astrid som verkligen är en vilde, blir ofta bara gullad med. (givetvis är hon en söt liten bebis & alla vill gulla!) Men sedan kommer ord som ”Åhh vad du kommer älska att sminka dig & shoppa skor när du blir större, du kommer vara farlig för pappas plånbok”.. Det bara brinner inom mig när dom orden kommer ur människors munnar.
Det är ju av välmening & ”på skoj”! JAG VET! Och om hon kommer älska skor, smink & allt ”tjejig” så kommer jag inte säga ett pip.
MEN! Jag vill att barnen ska välja själva!
Jag vill inte att samhället berättar för dom vilken riktning som är ”rätt”.
Jag är väl medveten om att de är av olika kön & jag tror att vi har somliga skillnader i generna.
MEN! (Återigen) jag tror att barnen påverkas av sina val, genom samhället & jag gillar det inte.
Till viss mån är det såklart oundvikligt, men när det kommer till kläder, vilka leksaker dom får, FÄRGEN på leksakerna & vilka aktiviteter dom medverkar i – så är det ju VI, föräldrarna & alla vuxna omkring som placerar dom i ett fack & berättar vad som är okej.
Och jag vill undvika detta till max, men det börjar bli riktigt svårt nu när dom blir äldre, pågrund av samhället.
En bekant påpekade en bil & dinosaurie som stod i Astrid rum. Att den måste vara ”felplacerad” för den var väl August? Och dinosuarien alldeles för läskig för henne? (Hon kunde inte vara mer o-brydd!)
Och så minns jag tillbaka på August som blev överröst med bilar (han har aldrig tyckt om att leka med bilar) & han fick ”läskiga” dinosaurieböcker redan under året – men han var ju så ”tuff” så det var väl inga problem? DOCK att August var livrädd för böckerna & vi fick gömma dom.
Mina barn är faktum nästan motsatsen av vad samhället antar.
August har alltid varit extremt lugn, älskat att pyssla, hjälpa till, sitta bredvid, läsa långa böcker, mysa, hatat att bli smutsig, men givetvis också alltid älskat att springa, busa, leka (& nu på senare tid leka ”krig”, turtles osv.).
Astrid är VILD! Hon bryr sig inte om smuts, är halvt galen & orädd. Jag vet inte mycket om hennes intressen än, men jag kan säga att hon är August motsats än så länge. Och det verkar nästan irritera folk när jag berättar hur det ligger till. Folk ba ”Ja detta kommer ju såklart ändras, vänta du bara”
Jag förstår inte?
Ni som uppfostrar barn av samma kön, hur är det för er? Ni som uppfostrar en blandning, som jag, vad tycker ni?
Ser ni med äldre barn än mina, allt större skillnad i beteenden hos de olika könen? Tror ni det är samhället?
Tycker ni det är ”whatever” & bara accepterar? Eller brinner det lite i er när ni inser att somliga val av barnen är för att tillfredsställa & falla in i ”rätt fack”?
Berätta! Dela med er om hur ni tänker!
Ahhh så SKÖNT att lätta mitt hjärta!
Kanske blev detta lite rörigt, men jag skriver bara rakt från mina känslor, utan att gå igenom & redigera, så ha lite överseende <3
Min älskade gryn <3
Åh vad jag håller med dig! Min 4-åriga pojk är väldigt intresserad av alla slags fordon men han är också väldigt lugn, leker helst med tjejerna på dagis, vill mysa och läsa bok, leka affär, doktor och hantverkare, älskar sina röda Hello Kitty-solglasögon och önskar sig kalsonger med katter på.
Tyvärr får han höra av grabbarna på dagis att killar leker spiderman, de har inte rosa kläder och använder inte lypsyl. Jag har alltid haft kläder i alla färger till honom, han har 70-talsfrisyr och när han ville ha strumpbyxor precis som jag så fick han det bara för att få pröva hur det var.
Nu har jag fått en liten tjej också och visst frossar jag just nu i gammalrosa från Newbie, men jag vill att hon ska få känna att vill hon hellre ha en klänning med bilar så är det ok, att ALLA barn kan ha alla färger och vara intresserade av precis vad de vill.
Jag önskar att klädaffärerna hade kläderna färgsorterade istället för efter kön. Jag önskar att lego var lego som på 70-talet, inte antingen pluttenuttrosa eller star wars.
jag önskar att mina barn blir så säkra i sig själva att de kan stå upp för sina åsikter, utseenden, intressen och yrkesval. Men precis som du är jag rädd att alla runt omkring förstör det, förstör min uppfostran av mina barn till självständigt tänkande individer.
Kämpa på!!!
Du är både klok och intelligent!! Dina barn har tur som har dig som mamma! Jätteviktigt det du skriver och du har helt rätt!
Man kan gilla rosa, dockor och klänningar och samtidigt leka vilda lekar i praktiska kläder och vara en ledare. Eller inte. Eller älska bilar, gilla att slåss, tycka att rött är finaste färgen, ta hand om sina gosedjur och vara försiktig av sig. Eller inte. Alla har flera sidor! Alla dessa sidor behövs och är lika bra! Tuff och mjuk. Rosa och blått. Flickigt och pojkigt. Dinosaurier med paljetter!
Vi har en tjej och en kille. När vår första föddes klädde vi henne ofta i grönt och rött. När människor såg henne var ofta frågan: är det en flicka eller en pojke? (Who cares?!) Ibland sa jag det ena (bara för att kolla) och då sa de att han såg så ”stor och stark ut”, medan om jag sa flicka var hon så ”liten och söt”. Gjorde samma med sonen, med exakt samma resultat. När vi åt sa jag ibland att hon skulle äta så hon skulle bli stor och stark, vilket många reagerade på. Ingen reagerade när jag sa så till sonen… Som att flickor inte ska få bli stora och starka! Dottern har alltid varit fysiskt aktiv, klättrat högst upp i träden, ramlat ner och blivit sydd, hoppat från 5:ans trampolin när hon var fem år och lekt lika mycket med flickor som med pojkar. OCH hon har samtidigt älskat klänningar, kjolar, superhjältar, rosa, paljetter och dockor. Aldrig gillat bilar (fast vi har försökt), men däremot svärd och pirater. Vår son gillar inte heller bilar, men superhjältar och fotboll. Han gillar också pyssel, nagellack och att slåss. Han är också otroligt mycket försiktigare, blygare, kramigare och känsligare än hans syster i samma ålder. Han leker lika mycket och lika gärna med flickor som med pojkar. När det kommer till kläder märks det att de äldre pojkarna på dagis påverkar jättemycket vad som ”är ok” att ha på sig och inte, just nu, oavsett vad vi gör och säger hemma.
Hur barnen blir som större behöver inte alls stämma med hur de var som små. Det viktigaste är att de känner och praktiskt märker att de viktiga personerna runt dem respekterar dem som de är, oavsett personlighet och intressen. Om det finns puckon (personal) på förskolan, som säger till killar t ex att klänningar bara är för tjejerna, ska man inte acceptera utan säga till direkt. ”Tjejigt” är inte dåligt och ”fult”, det är lika bra som ”killigt”. Men ändå är det många som tycker att pojkflickor är charmigt och bra, medan flickflickor är svagt och dåligt (kolla bara kommentarerna här!) för att inte tala om flickpojkar! Ålderdomliga begrepp – låt ungarna vara som de är!
Åh, äntligen någon som tar upp detta ämne.
Jag är helt inne på din linje och brinner verkligen för detta jag också. Jag har två pojkar med långt hår som alltid misstas för att vara tjejer (pga långt hår, inte kan väl en kille ha långt hår? Haha).
Blir otroligt provocerad av människor som säger: men mitt barn gillar bara flickiga saker (om barnet är en flicka). För då vet jag att det oftast är så att de inte ens har haft en valmöjlighet till att gilla andra saker, plus vad sjutton är definitionen av flickigt?
Kan diskutera detta i all oändlighet för jag tycker det är så otroligt viktigt!!
Det känns som om det är mer accepterat att tjejer har ”killiga” egenskaper än om killar har ”tjejiga” egenskaper.
Jag har två döttrar som vi alltid har uppmuntrat till att göra vad de vill. Det har inte alltid varit lätt för deras klasskompisar har velat att de ska rätta sig i ledet så att säga. Barn är inte heller snälla mot varandra, men i slutändan tror jag att de mår bättre av att inte bli placerade i fack.
De barn som föds nu har bättre förutsättningar för detta då den yngre generationen har mer kunskaper om det här.
Fortsätt att protestera för alla har rätt att göra det de vill i livet!
Bra inlägg! Spyr själv också på alla normer som klistras på barnen! Har själv två pojkar, och de är som dag och natt. Äldsta är mjuk, försiktig, ansvarsfull, eftertänksam. Yngsta är en busig vilde som handlar innan han tänker. De kunde inte varit mer olika (trots detta älskar de verkligen att leka tillsammans, eller kanske just därför). Nu om tre dagar har vårt tredje barn beräknad förlossning, en lillasyster. Jag känner att jag redan ställts inför en massa spyfärdiga kommentarer. T.ex. att nu får ni ju köpa ny garderob, det finns ju inget att ärva av storebröderna. Vill sprängas! Klart vår dotter ska få ha sina bröders älskade kläder, som dessutom är inköpta till väldigt stora delar på tjejavdelningar (varölr nu det finns). Jag har även ställts inför dilemman om färger. Mina söner har haft mycket rosa och lila, nu börjar jag dock undra om jag verkligen vill klä min dotter i dessa färger? Å ena sidan vill jag inte eftersom det är så stereotyp, å andra sidan känns det dumt att min dotter inte ska få bära vila färger som helst när mina söner gjort det. Ja, det ska bli spännande!
Kan bara hålla med i detta brännande ämne.
Min lille drogs sig till färgen rosa redan som tre månaders. Störde inte mig en min omgivning. Nu är han snart 2,5 år och när vi var för att köpa strumpor och kalsonger höll jag på att få psykbryt på utbytet. Han fick välja själv, kallingarna har motiv av helikoptrar, bilar å Spindelmannen. Men strumporna är rosa med glittriga katter på. Kan det inte få finnas lite neutrala plagg som inte kostar skjortan. Har varit å klagat på Polarn o pyrets s k unisex plagg. Deras nya fina tröjor där den blå är en dinosaurie och den rosa en katt. E vill ju ha en rosa dinosaurie!
Än så länge kan jag låta honom bestämma hur han vill leka här hemma, men det är ibland svårt att stå emot omgivningen. Jag ser inte att han är mer kille än tjej, gillar att baka, cykla, gunga högt, kolla om dockan har Bajsat, måla, playdo, bygga tågbana, läsa lite mamma? osv men han har just talat inför mig att jag har en snippa och han en snopp som pappa
Det här var ett utav de bästa inlägg i genus-debatten jag läst! Riktigt bra skrivet 🙂
Ja, bra skrivet och håller helt och hållet med!
Detta är så jävla sjukt!(ursäkta språket men det gör mig så ARG!) Vad är det för fel på samhället och de normer som barnen utsätts för?
Jag har själv inte barn men jag kan bara utgå från mig själv, ensam tjej som har tävlat hoppning med hästar på hög nivå, har jägarexamen och älskar bilar/motorer! Mina föräldrar har alltid uppmuntrat mina intressen och så vill jag att det ska vara för mina barn! Men fortfarande får jag höra att jag är en ” pojkflicka” för att jag kan allt om motorer/bilar och är ytterst intresserad av lantbruk! Bara för att jag inte är som alla andra så tror folk att det ger dem RÄTTEN att påpeka och tycka till om detta!!!! Sjukt är det! Stor kram o kärlek till dig för att du lyfter debatten!<3
Vi har turen att ha världens bästa förskola där det verkligen inte finns några kön och barnen leker alla tillsammans i lera, i träden, på ”hästarna”, med cyklarna, dockvagnarna osv. Och av någon anledning så har alla pojkarna dille på rosa och en har Hello Kitty som favorit (han är snart 5), en älskar My Little Ponies (han är 3) och Ludde då som har Rapunzel och ”Is” (Elsa och Anna) som favoriter. Så himla skönt att de bara får vara barn och ingen uppmärksammar att det finns olika kön. Så oviktigt.
Och mina barn är precis som dina. Ludde är superkänslig och Filippa är livsfarlig (dock en dramaqueen också…). Nu uppmuntrar jag förstås inte Filippa att knuffas etc som hon gör, men jag vägrar sätta henne på en liten piedestal och förvänta mig att hon ska vara ”en fin flicka”. Kolla in denna länken med bilder på en fotografs döttrar. Så himla fina: http://www.newsner.com/2015/01/mamma-fotar-sina-dottrar-for-att-visa-varlden-att-stark-ar-det-nya-vackra/
Vet inte om jag svarade på din fråga (fanns det en fråga?), men I hear ya sister! Och sen har du det nog värre i usa än här även om det finns mycket i Sverige som tål att vändas och synas.
Kram!
Blir också helt tokig på detta men tycker att det är såå svårt på grund av samhället inklusive en del av den närmsta familjen. Min pojke älskar rosa och lila. Väljer helst alltid de färgerna på saker. Glitter är finast och dockor är mysiga och laga mat är hur kul som helst allt leka med. Han älskar även bilar, flygplan och bygga grejer samt är en riktig vilde när han leker. Samtidigt är han blyg och tillbakadragen när han är hemma hos andra och vill helst få känna av omgivningen innan han slappnar av.
Gott och blandat helt enkelt. Jag ser till att det han tycker är roligt uppmuntras och har alltid sett till att olika typer av leksaker funnits tillgängliga. Problemet är omgivningen. Att han gillar rosa och lila är ju inte ok. Mina föräldrar bryr sig inte (min pappa köpte första docka när han fyllde ett) men svärföräldrarna.. Höjda ögonbryn om han har t ex rosa stövlar och enbart motorcyklar, bilar, tåg osv. Det faktum att han hade ärvda rosa lakan som bebis kommer jag nog få höra de närmsta 20 åren. Lakan liksom! Vilken synd.
Min flicka är för liten för att jag ska kunna uttala mig särskilt men än så länge gillar hon sin brors bilar mest av allt 😉
Jag tycker som så att man ska uppmuntra det barnen tycker är roligt. Oavsett vad det är. För mig handlar det inte om att klä min pojke i klänning och min flicka i ”pojkkläder” utan det handlar om att DE får välja vad de vill ha och vad de vill leka med. De ska få utveckla sina egna personligheter.
De viktigaste för mig är att inte trycka in barnen i schabloner som säger hur en pojke eller en flicka ska vara. Genom att uppmuntra olika lek och inte fokusera på att uttrycka de ”typiska” karakteriseringarna hos pojkar respektive flickor så hoppas jag uppfostra individer som vågar vara sig själva. Oavsett vad det innebär. Förhoppningsvis blir de två empatiska, kärleksfulla, starka individer som vågar ta för sig i livet.
Oj. Novel 2.0 😉 känner starkt för detta och ju äldre barnen blir desto mer uppenbart hur komplicerat det är!
Hej
Jag tror det handlar lite om vilken miljö man hamnar i. När jag bodde i USA tyckte jag att det var extremt med vad pojkar och flickor skulle göra, bete sig m.m, när en liten tjej hade kort klippt hår så tyckte hon jag jobbade för att det var helt galet. men här i sverige i den miljön jag är i tycker jag att folk är väldigt medvetna och ser barnen inte om de är tjej eller kille. kanske haft tur o min dotter har hamnat på en bra fsk eller att jag har turen att ha människor runt mig som inte tänker så ibland nästan åt andra hållet då tidningarna skriver att man nu vill ha mjukis pojkar och pippi flickor.
Jenny, det måste vara jätte jobbigt med all såna kommentarer. jag skulle bli galen. Min dotter är vild, hörs och syns och tar plats älskar bollar, bilar men också sin docka. Barn har ju sällan bara ett intresse. Bra du är så lyhörd och sån fin mamma.
Hej, måste börja med att det är intressant och roligt att följa din blogg. Vi är olika på många sätt men ändå lika.
Jag har en dotter på snart 6 år och en son på 2 1/2 år. Så tycker detta var mycket intressant att läsa. Vi har nog inte tänkt och lagt så mycket vikt i könsfrågan. Fast då har vår dotter såklart fått massor med dockor, rosa ja typiskt tjejiga saker som liten. Men hon har alltid älskat när det kommit traktorer och liknande, så har det funnits möjlighet att titta så har vi gjort det. Sen har hon aldrig varit ett barn som lekt. Hon har aldrig lekt själv. Hon pysslar, puzzel och spel eller leka lekar ute som cykla spela fotboll mm är hennes melodi. De senaste åren har kompisar såklart kommit in mycket i bilden och de leker såklart med leksaker ibland men de leker ofta skola, mamma pappa barn om det leks.
Medan lillebror älskar att hjälpa till i köket, kan stå och diska i evighet. Sen älskar han bollar och bilar, leka i sandlådan och snickra. Han tar också såklart storasysters dockor och leker med men bollar och bilar går först.
Men visst blir de behandlade olika av omvärlden. Vi låter de göra de de vill sen vill storasyster gärna vara fin ha rosa och klänning. Men tycker det är konstigt att lillebror som växer upp bland så mycket flicksaker eller om man får kalka det så väljer bollar och bilar i första hand. Tycker det naturliga för honom vore att välja dockorna först. Varför är det så? Ska fortsätta följa tråden. Tack för all läsning och blev väl inte kanske svar på dina frågor 🙂
Håller med dig, det är såååå viktigt!
Att ge våra barn möjlighet att vara de de är, inte vad de har mellan benen. Sudda ut de cementerade könsrollerna, o tillåta våra barn att ta det de vill ha i båda. Jag förstår ej hur dessa förutbestämda könsroller kan hänga kvar, det känns som att början av 1900-talet, då vi hade pojk-flick skolor,då kan man förstå, för det var det som präntades in.
Men att idag anta att man är på ett visst sätt pga kön, o att uppmuntra detta genom bemötande, presenter, kläder som riktar sig till ett kön??????? tokigt!
Jag tror det hänger ihop mycket med konsumtion, att vi ska handla speciella saker till olika kön, därav tjänar företagen mer. Men att det har blivit så vedertaget, att så många gör det utan att reflektera är chockerande. Varför skulle en rosa hammare lämpa sig bättre till en flicka? eller en tröja med texten ’here comes trouble’ på en kille?
i Spanien resonerar man tvärt om, att flickor är de busiga, o pojkar de lugna. Intressant.
Men hur ska vi få våra barn att slipp detta indelandet, och ge dem möjlighet att bli de individer de är, o välja intresse efter hjärtat? Vi måste markera vad som är ok, när pojkar tillåts att säga -tjejer är töntiga, o rumla runt o kasta saker, för boys will be boys, då tycker jag att vi vuxna ej tar vårat ansvar.
Vi måste markera att alla är lika mycket värda, alla får vara med, alla är unika! Super viktigt tror jag att inte blunda och bortförklara.
Svammel svammel, men det är så viktigt. Lyft det mer Jenny, ur ett så ärligt perspektiv som du gör. Många kommer nog att lyssna. det är så lätt att avfärda, att man inte ser poängen eller behovet, utan -mitt barn väljer minsann….men man glömmer att samhället är ett patriarkat o normen är man. o valet är inte barnets, de är påverkade av valen föräldrarna redan har gjort.
detta är ju det vi ser sen på arbetsmarknaden, med ojämna löner, o flest män på höga poster. vi måste ge barnen en chans att ändra på detta, o få samma möjligheter.
Med vänlig hälsning Lisa
Och min andra dotter, än så länge bara ett år, är helt vild jämfört med syrran så det har nog inget alls att göra med kön. Man bara blir ju som man blir!
Min dotter Elise intresserade sig tidigt för bilar, och fordon av alla slag har varit hennes största intresse i livet. Hon är 3 och kan fler bilmärken än alla vuxna jag känner;) När hon skulle få köpa småbyxor/trosor med pappa tog han med henne till affären och frågade personalen om det inte fanns några med bilar på även till tjejer. Dottern ville inte ha prinsessor! det fanns det inte meddelade kvinnan i butiken med visade ett par andra enligt henne jättefina trosor i rosa. Elise blev ursinnig och kastade dem på golvet och skrek, ”vill inte ha dem!!!” Haha:) Hon ville ju ha med Blixten på! Det slutade med att vi köpte kalsonger med Blixten från pojkavdelningen istället. Synd att det ska vara så väldigt uppdelat i affärerna. Det går ju knappt att hitta nåt som är lite mer neutralt eller bara en annan färg än rosa…
Word! Har 5årig pojke, 2årig flicka och nu även nyfödd pojke. 2åringen är en vild galning. Gick innan 9 månader, klättrar högt, röjer, är överallt. Högljudd, ilsken, bestämd, säger ifrån. Nu på senare tid älskar hon sina klänningar av nån anledning (kul att snurra i ?) men annars få typiskt ” flickiga” egenskaper. 5åringen är mkt ”fegare” och höjdrädd. Vild han med men mkt har han blivit så sen lillasyster kom- inspireras av henne. Älskar böcker, pratade tidigt ( vilket lilla med gjort) -alltod kunnat beskriva känslor och så. Älskar bebisar och hundvalpar. Numera mkt krigslek och action – men det gillar ju då syrran med. Hon springer runt och skriker ”star wars” och fäktas med saker. Han har långt lockigt hår och är väldigt söt så får mkt komplimanger om utseendet vilket ju många pojkar aldrig får när de är äldre än bebisar. Vi gillar att det mjuka utseendet får väga upp det vilda. Systeen uppmuntrar vi i att vara vild och undviker för mkt gull gull. Nu har hon redan starka åsikter om sin klädsel men med båda barnen uppmuntrar jag missmatchning för att tona ner utseendefokus och -kommentarer. De små ärver såklart kläder och jag gör en poäng i att blanda mönster och färger till alla tre. Jag vill att slla tre ska ha så många möjligheter som möjligt i livet och inte att kön ska styra för mkt. Närmsta familjen är lyhörda för våra tankar. Men hoppar ändå grodor ur munnen på dem ibland….
Jag har en son så kan inte jämföra men jag kan tycka att det blir svårare med åldern att inte leva upp till att man ska vara på ett visst sätt. Min son har alltid älskat att klättra och även bilar och rymdskepp. Men han har också alltid älskat rosa, lila och dockor. Han är nu 9 år och genom åren har han fått höra allt från att pojkar inte har hårspännen från vuxen på förskolan, till att rosa är en tjejfärg från sin bästa kompis när han var 5 år. Och det påverkar honom såklart. Någonstans när han var 7 år slutade han ha nagellack i skolan. Att han och hans kompis bestämde sig för att ta med var sitt gossedjur när det var leksaksdag på fritids för någon vecka sen tycker jag var rätt starkt av dem för vad kompisar tycker är väldigt viktigt för honom nu och kompisarnas åsikter speglar mer och mer samhällets uppdelning av vad som är okej för tjejer och killar.
Kör på <3 min son älskar bilar men är lite ängslig och inte vild , har inte vågat sig på rutschkana mm,men otroligt social. Lilltjejen är vild klättrar kastar sig utför rutschkanor mm, och leker helst med storebrors bilar. När hon fick en skrållan- docka så lekte brorsan mest med henne ha ha:-) kram
Det brinner i mej med!! Jag blir så sjukt förbannad och lessen när folk bara slänger ur sej sånna där grejer. Och som du säger att folk kan blir provocerade av att barnen inte beter sej ”som sej bör”. Jag är livrädd för att vad samhället signalerar ska fastna mer än hur jag och Brian vill att dom ska växa upp!!! Hur ser man till att det inte blir så liksom? Man kan ju inte låsa in dom och inte låta folk prata med dem haha men ibland vill man bara hålla för deras små öron så dom slipper höra allt strunt!!!
Kram!
vad jag har väntat på ett sådant här inlägg! Det gjorde mig extremt glad här i sängen. Jag har två killar och mina är, precis som du beskriver dina, extremt olika. Äldsta ser mer ”killig” ut pga inte så bra hårväxt och är stor i både längd och i kroppen. Men han är mjuk, väldigt känslosam, pysslig och vill vara med. Han älskar att leka med bilar, men favoritpresenten när han fyllde fyra i höstas var 12 små My little pony hästar som vi leker med ofta. Lillebror är mer ”tuff” men älskar mjukdjur och tar hand om dessa på ett helt annat sätt än brorsan. Än så länge finns inget riktigt bilintresse heller. Jag tycker att det svåra kommer nu, när äldsta börjar närma sig 5 och leker och upptäcker världen genom kompisar. Det blir mer ”matcho”, mer piratlekar och mer nedvärderande prat om tjejer. Och jag vet inte hur jag ska göra för jag vill inte att han ska ha vapen och annat. Men försöker att kompromissa och ge honom annat istället. Läser mycket böcker med tjejer i huvudrollen tex. Ger honom många alternativ där det inte finns speciella fack.
Och där vaknade min yngsta så nu måste jag avsluta. Mycket bra inlägg iaf!
Jag har tre barn Elliot 9, Nova 7 och Molly 4. Hos oss är det tjejerna som är vilda framförallt Nova som aldrig har gillat leksaker utan är mest ute och klättrar i träd eller klättra i trappen. Hon har aldrig varit intresserad av leksaker varken bilar eller dockor, när hon var yngre kunde hon hoppa jämfota upp för trappan som lek, däremot är hon väldigt intresserad av kläder och har alltid varit. Elliot är mer lugn och har alltid varit intresserad av bilar och lego. Nu leker han bara med lego, men kan leka själv i flera timmar.
Molly som är mins är lite mer en blandning, hon är tuff som syrran, har inga problem att hävda sig och trillar hon med cykeln så reser hon sig upp och tycker att hon gjorde en cool vurpa :). Men hon gillar att leka med dockor och typiska flickleksaker med.
Så hos oss är det pojken som är lugn medan tjejerna är mer vilda och tuffa och så är det det går inte att göra om den ena eller den andra även om man skulle vilja omfördela energin hos barnen lite…
det blir nog folk av dem med.
Viktigt inlägg!! Jag tycker att det ÄR skillnader mellan könen men inte hos barn, utan mer hos vuxna. Jag tycker det är galet att män ska ha tvingad delad föräldraförsäkring och att kvinnor generellt ska ses lika starka som män i arbetssituationer. Det är kvinnor som förlöser barn och män som har mer muskelmassa. MEN barns intressen är inte bundet till könet. Eller huruvida barnet är tufft eller duktigt. Det är bara dumheter! Jag har 3 flickor och 2 pojkar och försöker uppfostra dem samma. Sen är det inte alltid så lätt. När min son som går i 1an ville ha nagellack som sina systrar, så fick han det, men jag kände mig också skyldig till att förklara att det var skola dagen efter och att något barn kanske skulle ha åsikter. Han valde iaf att ha nagellack och mötte en hel del reaktioner. Man kan ju inte förändra samhället. Men man kan försöka uppfostra starka individer att våga tro på sig själva och gå sin egen väg. Oavsett vad andra tycker att man ska vara och gilla. 🙂 🙂 🙂
så himla intressant inlägg! Läste någons kommentar här och tror verkligen, precis som de skrev, att det är mer okej för en tjej att vara lite ”pojkig” än en kille att vara ”flickig”. Jag jobbar som barnvakt och tyvärr så är föräldrarna som galna i rosa för tjejer och blått för killar. När det gäller alla leksaker! Bilar -killar och spis-tjej. Så trist tycker jag. Några av mina släktingar är religiösa, och där är det okej om tjejerna klipper kort hår och går i ”pojkkläder” men när jag målat en av små killarna med nagellack på två naglar för hans killkompis i klassen hade det och man fick superkrafter av det så blev det väldigt mycket skrik. Han får inte ha tjejsaker!! Helt super knasigt.
Jag håller med dig!!!
Min son som är 8 mån är alltid, enligt andra, ”en liten tuffing”. Nä han är ingen tuffing; han är extremt snäll, mjuk och väldigt lugn.
Vänligen sätt inte mitt barn i ett fack!! När han får kläder, får han ”tuffa”kläder, medan jag själv vill ha mer neutrala, mjukasom Newbie (kolla på Kappahl, om du inte vet vad det är för märke vill säga)
Jag blir så irriterad när jag tänker på det!
Du är så bra som lyfter detta!! Det brinner i mig med när folk tar sig friheten att kommentera, ta för givet och t o m döma. Om man bara stannar upp och observerar lite så blir det ju så jävla uppenbart hur vårt samhälle är uppbyggt. Med den insikten blir det för mig obegripligt hur man inte kan tycka att det fel, att uppfostra flickor och pojkar olika just pga snopp eller snippa.
From an international point of view (I’m not Swedish myself), I’m wondering if the people you write about are aware of you having this view on gender? I have a Swedish boyfriend myself and therefore I am a bit more aware of this subject, but in my own country this is not such a known subject. I would be embarrassed and sad to find out that I’m unconsciously pissing off anyone in my boyfriends surrounding by calling their daughter cute/pretty or their son tough while I mean to say something friendly. I would as a non-Swede be very happy to hear how they feel so I can do this different in the future. Perhaps this helps for the people around you as well 🙂
Underbara du som tar upp detta och fast att mina grabbar ännu ligger i magen (iaf ett par dagar till) så känner jag igen mig SÅ mycket. Innan jag vart gravid så trodde jag inte att jag skulle bry mig så mycket om just detta. När det kommer till genus så kallar jag mig inte feminist utan humanist och tycker att ALLA oavsett kön, etnicitet, sexuell läsning osv ska behandlas lika.
Så nu är jag iaf gravid och i magen ligger två små pojkar. Redan så pratar omgivning om flygplan och bilar. När jag säger att de sparkar mycket så får jag höra vilka bra fotbollsspelare de kommer att bli. Kläder ska vi inte ens tala om. Blått, blått och blått!
Helst vill jag bara skrika rakt ut! Kan folk bara sluta att ge dem egenskaper och intressen bara för att de föds till ett visst kön?
Jag känner mig inspirerad av dig och har inrett deras rum väldigt neutralt. De har fått djungeltema.. Grön matta för gräs, en sollampa, gardiner med moln osv. Kläder försöker jag hitta de som är färgglada och inte så könsinriktade.
Om det är såhär redan.. Hur mycket kommer jag inte behöva ”slåss” för detta i framtiden? Skrämmande!
Har inga egna barn (än) men tycker du verkar ha så klok tankegång och jag håller med dig till 100%! Barn borde få växa upp utan att nästan tvingas in i olika fack. Barn är barn!
Jag har en tjej här hemma som gillar typ allt. Vi har alltid köpt allt möjligt till henne i present. Allt från bollar, dockor, leksaks verktyg, bandy grejer, glittriga pyssel saker o.s.v. Varför begränsa sig, när vi är o köper leksaker till henne blir det liksom lite blandat. Nu är hon 7år o ändå om det inte var direkt medvetet att inte sätta henne i ett fack så känns det härligt att hon har så många intressen! Hon har liksom sällan tråkigt för lekarna varierar så mycket. Det har underlättat för mig o hennes pappa i o med att hon varit ensam barn fram till för 10 mån. sen ☺
Vi väntar bebis efter sommaren och har kört på lite med dinosaurietema faktiskt! Och vi vet ej kromosommix hos mini – hoppas det inte blir för läskigt om det är en av typ xx som tittar ut! 😉 måste säga att jag tycker USA och Sverige är rätt lika när det gäller att kategorisera efter kön faktiskt ang kommentar ovan (jag är svensk, min man är amerikan, vi bor i Sverige). Kanske att vi pratar mer öppet om det i Sverige, men likt förb**t är brudar söta och gulliga och boys tuffa och starka. Även när de är tre veckor gamla. Något annat som stör mig är prins/prinsessestämpeln bebisar får (sorry alla som brinner för royals) – det absolut sista jag vill att man säger om vår liten när hen kommer!
Tack!! Håller helt med dig.
Har en son på snart 3 år och vi anstränger oss allt vi kan för att han inte ska bli begränsad av könsroller, men det känns ofta som att vi jobbar i motvind. Han har alltid älskat bilar och jag blir GALEN när bekanta vill få mig att hålla med om att det ju beror på att det är genetiskt hos pojkar…. Suck…. att han sen älskar att pyssla, laga mat och andra ”tjejiga” aktiviteter det tillskriver de minsann inte genetiken.
Så bra inlägg. Så jävla bra inlägg. Det var en förälder som sa till mig för några dagar sen att pojkar inte kan ha klänning, en blick från mig och han ändrade sig snabbt till ”det kan dom nog visst. ”
Eftersom jag inte har några barn att relatera till så tänker jag på mina syskonbarn, majoriteten är flickor men väldigt ”grabbiga ” flickor om man ska uttrycka det så och jag älskar det. Dom har fått pröva det mesta, inga föräldrar som öst över dom med typiska ”tjejsaker ”.
Jag själv var en pojkflicka som liten, haha eller snarare pojke. Lekte turtles, powerranger, hulken och Batman och ibland Barbiedockor. Hatade att ha klänningar och allt med rosa. (Obs mamma köpte aldrig rosa till mig förutom en gång när jag bad om att få ett par jäklar rosa byxor och rosa tröja. Som jag givetvis avskydde att ha på mig ). Än idag känner jag mig inte som en kvinna, hur känner sig en kvinna? Visst jag kan ha klänning och sånt nu men jag är inte mitt kön. Jag är en individ, en människa.
Känns som vi har kommit en liten bit i Sverige med Genustänk MEN vi borde kommit längre. 😉
Jag tror du vet var jag står i denna fråga. Alltså Jenny, jag kan knappt tänka på det för jag blir så arg och frustrerad. Kommer skriva en längre kommentar senare (när jag inte står i kö på Willys) ville mest skriva I HEAR YOU!
Jag håller verkligen med!!! Mina barn har de ’traditionella’ personligheterna och jag kämpar med att få bort ’Nelly är såååååå snäll och lung och fin hon’ stämpeln. Den vill jag inte att hon ska få leva med!
Viktigt ämne! Tack för att du tar upp det!
Väldigt tänkvärt inlägg som berör ett ämne jag tidigare inte tänkt på. Jag är gravid med dotter nummer två, så jag kommer kanske inte uppleva skillnaderna som du beskriver. Eller så kommer jag det? Jag ska i alla fall ha kvar detta ämne i åtanke framöver.
Jag hade en fråga om något helt annat. Hur tycker du det är när Andrew är bortrest? Min kille har börjat jobba borta nu och ibland blir det ganska länge, dock max 5 dagar. Jag tycker det känns jättejobbigt men jag vet egentligen inte riktigt varför. Kanske är det bara såhär i början, tills jag vänjer mig. Vet inte om det bara är jag som är löjlig. Hoppas dagarna går snabbt i alla fall.. Tack för en bra blogg!
Det kokar i mig också! Har en dotter på 4,5 och en son på 16mån. De är väldigt olika till sättet men det som är lika är att båda gillar att leka med dockor, bilar, bygga, klättra, laga mat m.m. sen är dottern lugnare än sonen och har alltid varit. Det viktiga tycker jag är att barnen får samma möjligheter oavsett kön. Det finns inget som säger att bara för att man ör tjej/kille är man på ett visst sätt/gillar vissa saker. Sen det här med kläder/färger… jag drar mig för att handla kläder till barnen för jag blir arg bara jag går in i en klädaffär. Varför måste kläderna vara uppdelade på pojke/flicka? Varför måste ”pojkkläderna vara större i samma stl, mer lekvänliga både i material och färger? Varför måste ”flickkläderna” vara figursydda, puttinuttiga och i ljusa olekvänliga färger? Än så länge bryr sig inte dottern om vart jag köper hennes kläder och jag hoppas att det fortsätter så länge. Båda våra barn har kläder i alla olika färger och som tur e har ingen yttrat sig än så länge!
Jag har som du, en dotter och en son. Vi resonerar såhär,
Världen utanför våra väggar kommer alltid att försöka sätta barnen i fack, beroende på kön, utseende, humör och val men det är vi som föräldrar som inte ska göra det. Vi ska jobba för att barnen ska våga vara som de vill, välja sin egen väg och inte låta människor sätta de i fack. Världen utanför kan vi inte styra eller förändra.
Så när sonen får blåa bilar av kompisar och dottern en docka så tar vi det med ro, för vi gör inte så. Sen får man akta sig så att man inte tvingar in barnen i ett annat fack bara för att undvika just det här facket som du tar upp. Svamligt men hoppas du förstår 🙂
Ha en fin dag 🙂
Åh, jag håller med till punkt och pricka!! Det brinner i mig också när folk stoppar mina barn i fack! Våra barn verkar rätt lika, storebror på 4,5 har liknande intressen som er August och lillasyster på snart 2 år är Vild och ”galen” 🙂 Jag vill att de ska få vara precis som dom är och tillämpar väl nån typ av kompensatoriskt föräldraskap så mkt det går… Men gaah, blir galen när släktingar kommer med tex prinsessgrejer till lillasyster, när det i självaverket är storebror dom gillar det mer 🙂 Eller när det förväntas att storebror ska gilla en viss typ av färger för att han är pojk.
Jag skulle kunna skriva massor modet här! Men ville mest säga att jag håller med dig! 🙂
En sak till- USA känns ju lite efter Sverige i det här sammanhanget eller?
Jag har ju en grabb (A 9år) och två tjejer (LillaA 4 och L 5) och jag har ”lite av varje”…yngsta tjejerna är stencool, tuff, orädd och obrydd om vad folk tycker, hur hon ser ut osv medan mellan tjejen är oerhört prinsessig, älskar rosa och är ganska blyg, försiktig och vill va alla tillags (heter det så?), hon backar heller än tar en konflikt osv och grabben är känslig, gråter lätt både när han slår sig och när saker är orättvist mm. han är klädintresserad, leker gärna med tjejernas barbiehus (men skulle dö om ngn visste det), pysslar gärna och läser mkt böcker! Jag tror inte jag varit speciellt olika mot dem och jag strävar verkligen efter att inte ”tuffa till A” men samtidigt har han lite svårt med kompisar osv då alla andra killar vill se på otäcka filmer osv (han var helt förstörd när han kom hem fr en kompis en gång o de hade sett på Scream och porrfilm- de föräldrarna fick sig ett samtal kan jag meddela!!!)…. Sammanfattningsvis- mina barn är olika och de får vara olika och de är inte så stereotypa men samtidigt är d svårt för är man inte det så blir d svårt med kompisar osv… Jag uppfattar det mer okej för tjejer att vara ”grabbiga” än för killar att vara ”tjejiga”…. Jaja, himla svamlig kommentar men ändock en kommentar 🙂
Nu har jag inga barn men jag tänker precis som dig Jenny! Jag är så rädd för att samhället ska styra över mina framtida barn. Jag vill att de ska kunna välja intressen m.m. helt fritt utan att påverkas av andra. Tyvärr är det omöjligt. Vi får dock trösta oss med att föräldrarna har den största betydelsefulla rollen när det gäller detta. Du kan bara göra ditt bästa Jenny och det är mer än gott och väl för att dina barn ska bli sina egna individer. Kram på dig <3
Kan berätta om min tjej. Hon har alltid gillat allt med bilar,bollar, djur, pyssla. Hatat dockor sen hon var liten, fick en i julklapp och hon slängde iväg den direkt. Vi har alltid uppmuntrat henne till de saker hon tycker är kul! Även mina föräldrar och svärföräldrar. Vilket jag tycker är kanon. Sen har vi alltid gett henne möjligheten, hon har allt från bilar till dockor m.m Just nu är hon inne i en period då hon älskar dinosaurier, thomas tåg, fiskar,bygga med Lera,pärla. Allt detta är ju självklart för mig att hon ska få göra! Hon är lite vad samhället klassar som ”pojkflicka” och sån var jag med när jag var liten. Men varför ska de klassas som det egentligen? Spelar ju ingen roll vad man leker med eller vad man har för intressen oavsett kön? Vi var och handlade kläder en dag och hon valde en tshirt med dinosaurier från ”pojkavdelningen” och en mimmi tshirt från ”flickavdelningen”. Vill hon ha de så får hon självklart det! Sen ser man många kommentarer på sociala medier där tjejers kläder är söta och pojkas tuffa. Försöker tänka på de själv när jag kommentera bilder. Oj blev nästan en roman här. Haha