Någon undrade hur det går med min D-mer, eller amningsdepression som man också säger.
Och det går väl.. sådär just nu.
Det försvann nästan helt runt December men kom tillbaka ganska kraftigt för några veckor sedan.
Det är skitjobbigt emellanåt just nu för ångesten bara kastar sig över mig.
Dock vet jag ju hur jag ska hantera det & det funkar bra de flesta dagarna.
Men nu orkar jag nog inte amma så mycket längre om det håller i sig. Målet är till Astrid är 10 månader.
Det är strax över en månad kvar dit & jag känner att om vi lyckas få in mer mat i hennes dagar & sedan börja erbjuda lite smakis på cocosmjölk, så kanske det blir en smidig & långsam övergång?
Detta är jättetrist då jag hade som mål att amma till runt året, men jag känner att mitt välmående är extremt viktigt för hela familjen, så det är nog bäst att trappa ner.
Så nu vet ni vart ni har mig i detta ämnet!
PUSS
Hej!
Vad tråkigt att du mår dåligt! Precis som andra har kommenterat så är det förstås allra viktigast att du mår bra! Av det du skriver på din blogg verkar du vara en fantastisk mamma som ALLTID tänker på dina barn i första hand och din oerhörda kärlek till dina barn ser man tydligt! Astrid kommer älska dig precis lika mycket även sedan du har slutat amma och hon vill ha en glad mamma! Lycka till med nedtrappning och avslut när det känns rätt för dig!
Åh TACK fina för pepp! <3
Hej!
Hoppas det löser sig till ert bästa!! Funderar på om ni i USA har något som liknar den svenska vällingen? Vi ska ev flytta dit och har en 6-månaders som jag gärna skulle vilja ge välling ibland här hemma men känns meningslöst om det inte finna ngt komplement där borta till det? Mina andra 2 barn har druckit välling och jag har tyckt det fungerat så bra så därför vill jag gärna att lillan ska göra det med.
Tack för er fin blogg!
Kramar
Här finns ingen välling alls 🙂 Så enkelt är det med det! hehe. KRAM! Och spännande med USA flytt! Lycka till!!
Det viktigaste är verkligen att DU mår bra. Du har gjort ett fantastiskt jobb som ändå kämpat på och ammat! Men i slutändan så är det ju så att mår inte mamman bra så kommer det påverka alla negativt, inte minst barnen. Det är så viktigt att komma ihåg den biten tycker jag.. Välmående föräldrar är superviktigt för barnens välmående.
Tack fina för snälla ord. Det behövs! <3
Vill bara skicka en STOOOR Kraam….
Vet att det INTE bara är å sluta amma känslomässigt…. Gör det som rätt i
Tack fina! <3
Oj så jobbigt! Läste rätt nyligen om den sortens deppresion för första gången (tror hos Hormoner&Hemorrojder). Galet att det inte skrivs mer om det ju.. Starkt av dig att kämpa på med amningen ändå. Jag är inne på dygn 2 nu av sluta amma och inatt hade jag världens ledsnaste lillkille kändes det som. I 2 timmar grät han i min famn och slogs innan han kom till ro och kunde somna om. Nu på kvällen la min man honom och det gick smidigt och när han vaknade till för en stund sen kunde min man få honom till ro och lägga ner honom utan minsta skrik. Det hade varit otänkbart för några dagar sedan. Vi resonerade lite likadant som du, att han först skulle äta bra på dagen för vi ville inte behöva ersätta amningen med flaska. Men han är precis 14 månader och har krånglat fram och tillbaka med maten (dessutom äter han bara själv). Hade önskat han ville sluta självmant men nu fick jag bestämma att det var nog. Sånt här är så svårt tycker jag men jag tror det är jätteviktigt att man tänker på att alla i familjen ska må bra. Jag har 2 barn och på sistone har lillen sovit uselt och bara velat tutta sig igenom natten och då blir man ju inte sig själv dagtid direkt. Du vet vad som är bäst för er och se det inte som någon förlust om det blir tidigare än 10 mån för det viktigaste för A är att du mår bra, psykiskt och fysiskt.. Förlåt, blev visst lite hobbypsykolog så här mitt i natten.. Måste vara hormoner som spökar, blev konstigt nog rätt vemodigt att sluta amma…
Heja heja dig & TACK för dina många fina ord. Så tacksamt. Visst är det konstigt att det inte skrivs om mer?
Hoppas det kommer fortsätta gå bra för er! <3 KRAM