Jag är så trött i hela kroppen.
Både jag & Andrew har något jäkla flunsa-virus. Astrid har börjat hosta & August är FULL i energi.
Och så kommer sorgen på det. Det jobbiga i att inte vara hemma hos min älskade familj i Sverige..
Näe det är inte lätt just nu.
Jag har lust att packa ihop alla julsaker & snabbspola till Maj.
Bort med detta förbannade förkylningsträsket som aldrig tar slut, bort med December & sorg.
Tack & lov att jag har barnen. Och Andrew. Min älskade lilla familj. Min trygghet. Det bästa jag har.
Styrkekramar!! Känns så fint att ni i alla fall fick träffa henne en sista gång och har de fina bilderna att minnas. <3 Det är klart att det är jättetufft och det får vara det också 🙁
ja det känns så fint trots allt.. <3
Jag känner så med dig. En varm kram till dig och dina fina <3
Tack fina <3
Åh, fina Jenny! Det gjorde mig så ledsen att komma in här och läsa om er förlust. Att se bilderna på din farmor och barnen, som inte togs för alls längesedan, blev en smärtsam påminnelse om hur snabbt livet kan ta slut. Jag tänker på dig och dina nära och hoppas att din fina farmor sover gott <3
Ingen michael här..Michaela förstås 🙂
Tack fina du! <3