Trots att August är hemma 4 av 7 dagar i veckan & jag spenderar otroligt mycket tid med honom, så saknar jag honom.
Jag saknar den där tiden vi hade ihop då vi kunde flänga runt bara han & jag.
Då vi satt tillsammans & pysslade, myste & bara ”var vi”.
Vi var ett sådant himla fint team.
Nu låter ju detta kanske jätte-elakt mot Astrid & jag menar ju inte att hon är oönskad & att jag inte tycker om vardagen med henne.
Verkligen INTE. Jag ÄLSKAR att ha två barn. Och vardagen med de två ihop är så himla underbar.
Men ibland saknar jag att ha det där fina som fanns mellan mig & August.
Det var så speciellt & jag känner att jag nästan sörjer en förlorad tid..
Är detta helt knäppt?
Eller känner/har någon känt som jag gör nu?
Idag efter föris så la jag ifrån mobilen, stängde igen datorn & bara umgicks. Vi målade vattenfärger & gjorde såntdär som egentligen kan bli lite bökigt med två kids, men jag var tvungen att få den där känslan av ”oss” igen. Snosa i nacken, dra fingrarna genom lintotthåret, lyssna på varenda grej han hade att berätta & liksom vara närvarande i nuet. Lägga märke till alla små detaljer.. Om du bara visste hur mycket jag älskar dig August.
Jag saknar mitt barn
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Känner igen känslan exakt! Det ÄR nått speciellt med första ”bebisen” och bandet man hade innan syskonet kom. Får skuldkänslor gentemot Olle att jag ens känner så, men tyvärr finns känslan bara där och jag saknar ”våra” stunder tillsammans. Nu blir det lite bökigare att måla med fingerfärg när lillebror klänger i benen och ofta ett ”det går inte just nu du vet” och då får jag skuldkänslor gentemot Melker, alla jäkla känslor en morsa kan ha?! Puss å kram! ❤️
Ja alla dessa känslor! Det ständiga dåliga samvetet.. Men vi är ju TOPPEN-mammor! <3 DU är toppen!
Jag kan mest noja mig och vara rädd över att jag glömmer bort hur Nils var när han var i Sigrids ålder. Då hon liksom hela tiden kommer efter honom och är minst. Åh vad svårt att förklara vad jag menar! Självklart raderas inte bilden av honom bara för att hon kommer efter, det är bara dumma farhågor 😉
Nä jag förstår PRECIS! Sådär tänker & känner jag med!
Jag förstår helt klart hur du menar. Tycker det är supermysig när jag och min äldre son som är 4 får vara ”bara vi” ibland. Det händer ju inte så jätteofta längre med en liten tjej på 1,5 år. Däremot har jag nog oftare dåligt samvete gentemot min yngsta, att jag spenderade så himla mycket kvalitetstid med min son men inte ens i närheten lika mycket med min dotter. Samtidigt så vet hon ju inget annat. Hennes bror har ju funnits där från början liksom. Aaargh det där eviga dåliga mamma-samvetet! Jag tror vi måste bli bättre på att se ALLT vi gör som är bra istället för det vi inte gör 🙂 Kram från en annan ”utlandssvensk mamma”
Åh jaa.. jag kan tänka mig att man kommer känna så också! Precis som du säger – det eviga dåliga samvetet..
KRAM <3
jag förstår verkligen den känslan. Nu är jag iof hemma med båda två och hinner ju umgås massor, men ikväll när jag skulle ut för att rasta hunden ville dottern följa med, och där gick jag med min fina lilla 2,5åring, hand i hand bland höstlöven! Då kände jag ska göra sådana små saker oftare med henne, bara hon och jag liksom! <3
Åh <3 Underbart!!
kära du! jag känner verkligen igen mig. särskilt från när lillebror var liten baby. då saknade jag tiden med min stora väldigt mycket. idag längtar jag till helgen för då ska jag ta med min stora gosse och fika hade jag tänkt. bara han och jag! ♥ din lilla nugget är ju ganska klistrad på dig just nu men snart, snart kan du får mer tid för dig och din gosse.
Tack underbara du för fin kommentar! Det inger ett lugn. Att tiden ”kommer tillbaka”. KRAM
Håller så mycket ned dig! Det är nog det som har varit svårast med att bli/vara tvåbarnsmamma. Nu när lillebror är större kan jag och storebror få göra saker sjäkva tex bio,gympa,läsa bok eller leka och det känns väldigt bra och värdefullt för mig
Åh vad underbart! Jag längtar dit lite.. samtidigt som jag vill njuta av NU. Åh.. mammalivet alltså. Sån berg&dalbana!
Precis den känslan jag är så himla rädd för när vi går i syskontankar. Älskar mina lediga dagar då vi myser i sängen och hänger, flänger och hittar på saker bara vi två. Allt har sin tid, men det är svårt att ta in!
Var inte rädd! Det är verkligen UNDERBART med ett till barn, jag lovar. Men jag ska inte sticka under stolen med att det är en stor omställning.. <3
Kan tänka mig att man kan känna så ibland (har inga egna barn än, så vet ju inte), men jag växte upp med en lillebror som är två år yngre än mig, och kan säga att det inte påverkat varken mig eller min lillebror alls att inte ha egentid med mamma/pappa så mycket när vi var små. Det var mer under tonåren det var kul att ha ensamtid med mamma (som var själv med allt då pappa gick bort när jag var 8, och därför hade rätt lite tid), typ shoppingturer och what not. Nu är det kanske lite större skillnad i åldern på August och Astrid än mig och min bror, men tror inte han kommer ”klaga” på er senare att han fick mindre tid med er, utan vara glad för hela sin familj och sin lillasyster! Sen kanske man kan försöka på helgen om båda är hemma att bara ta en tur själv med honom till parken eller leka med något, medan Astrid är med pappa? I don’t know, men du känns som en super-mom och behöver nog inte vara orolig!
Gulle du <3 Tack för dina fina ord! Det är nog inte August jag är orolig över, det är mer jag som saknar honom. Så svårt detta. Så gulligt av dig att skriva! KRAM
Vad mysigt med en ”gos-stund”. Låter som ni hade en bra dag.
Ja det behöver fler <3
Jag blir alldeles piggig i kroppen. Från huvud till tån. Den där stunden med ett barn är magisk. När all fokus var där. När man inte ”bara måste..”. Närvarande! Tålamodet är ju inte det samma, inte piggheten och orken. Man kan bara känna denna ”sorg” och saknad när barn nummer 2 kommer. Lite tråkigt att man inte kunde vara så medveten innan bara. Att man sög in allt lite extra mycket.. Älskade små tvåor som vände upp och ner på våra liv..
Som din mamma sa, skriv ett brev, det har jag tänkt på länge! Vi hejar på varandra!
Ja tänk om man visste.. Men samtidigt så hade man nog bara mått dåligt innan om man faktiskt hade vetat. Usch så jobbigt. Älskade barn. Detta är en sån himla underbar men känslosam karusell.. Heja vännen <3
Jag kände precis likadant med min äldsta. Nr 2 fick liksom bara hänga med på ett hörn och jag saknade ibland ensamtiden jag hade med äldsta. Med nr 3 känns allt bara skönt. Hon blir så stimulerad av bröderna
Vad härligt att det känns bra nu med nr 3! <3
Jag tror alla som har flera barn känner så, du är inte ensam och behöver ej ha dåligt samvete!
Det var en sådan oväntad känsla bara! Nu 3 månader in så slår det mig så hårt liksom. Ledsamt & sorgligt
Så sant och fint skrivet. Skriv i hans bok om hur du känner så han får läsa om det när han blir stor. Kram mami
<3 Det ska jag göra
du är absolut inte ensam om att känna så! Det dåliga samvetet över storebror och den där saknade tiden känns. Nu när båda två går på föris saknar jag båda två istället. Men så kommer dagar som dessa när jag är hemma med en sjuk skrutt och man får äta frukost tillsammans och inte behöver stressa. Och då gäller det att tanka! Kramar!
Tack snälla för att fin kommentar <3