Alltså detta med syskon.
Så himla roligt!
Och sjukt jobbigt, fast på ett kul sätt liksom.
Antar att det ca aldrig någonsin kommer ”lugna sig”?
Alltså detta med syskon.
Så himla roligt!
Och sjukt jobbigt, fast på ett kul sätt liksom.
Antar att det ca aldrig någonsin kommer ”lugna sig”?
Vet inte hur många gånger folk sagt till mig att när minsta barnet är ungefär 3 år, då börjar det lugna ner sig.
Vi är snart där, lillan är 2,5 och jag tycker faktiskt att det har börjat bli mindre intensivt. Och de kan klara sig ”själva” i en lek medan jag plockat ur diskmaskinen ibland. 🙂
Bara 3 år kvar då 😉 hahahah
Nej det lär nog aldrig lugna ner sig som du säger.. En annan som blir mer van hoppas jag. En vecka har jag nu varit ensam om dagarna med våra huliganer. Mestadels har det gått över förväntan, men de tillfällen då León trotsar och ballar ur samtidigt som Julie skriker efter närhet sätter igång en stressutsöndring utan dess like och då får man känna att man lever. Men jag skulle inte byta ut det mot något. Fasiken vilket grymt bra jobb vi gör!! Kramar till dig och din fina familj
Ja en blir väl van! haha. Det blir ju lätt lite svettigt när det väl ballar ur liksom.. 😉 Vi är GRYMMA!! <3 Så kul att följa er lite på instagram 🙂 PUSS
Säger det samma. Så krävande men alltså hjärta smälter när man ser som. Lillasyster skiner upp som ALDRIG förr så fort hon ser sin storasyster. Här om dagen satt vi i sängen så tar O (s.syster) K’s händer och säger ”hej karla, vi är kompisar”. Alltså
Jag gjorde en glad gubbe, skulle jag icke ha gjort!
Nä, men alltså man smäller ju av så attans söta dom är. Gullisar är dom hela högen!
Åhhh! <3