Så hur gick det igår kväll då?
Well. Jag känner mitt barn, det är ju en sak som är säker.
Då han inte hade vilat under dagen, var han supertrött redan vid 5 & då började frågorna efter napp hagla.
Vi försökte så gott vi kunde att svara pedagogiskt, vara lugna, erbjuda kramar, mjölk, extra böcker inför läggdags etc.
Men ingenting funkade.
Det blev en timme av kaos.
Alltså. Kaos.
Barnet skrek sig hes & vi kunde inte göra något mer än att bara sitta där. Hålla om, trösta, förklara om igen & krama ännu mer.
Sedan helt plötsligt, efter en timme, la sig August ner & somnade på en sekund.
Vi förberedde oss på många uppvak & liknande skrik sessioner under nattens gång.
Klockan 8 vaknade han & skrek som bara den. Så ARG på mig.
Jag fick absolut inte ligga i sängen med honom, men han ville inte vara utan.
Så jag bar ut August på soffan där han fick mer mjölk & efter 10 minuter hade han somnat om på soffan.
Och hör här-
HAN SOV RESTEN AV NATTEN!
Ahhhhh!!
Även Astrid hade en av sina bättre nätter så när båda två var uppe klockan 6 i morse, kände jag mig helt okej i kroppen.
HURRA!!
We can do it!!
TACK för all fin pepp & kärlek finaste ni! Underbara vänner! <3
Vår yngste hade inte napp, men jag minns så väl när vår äldste skulle vara utan. Vi postade dem till Jultomten, hehe.
Men jag minns ett tillfälle när han var arg och jag bara satt och höll honom i mina armar och lät honom skrika ut sin ilska och gråta och känna sorgen. Jag bara satt där och tröstade tills stormen hade lagt sig. Och det hjälpte. Han sov på nätterna utan problem efter det!
Jag tror ni gör absolut rätt, man måste ge dem utrymme att sörja, men ändå finnas där för dom!
Det kommer gå jättebra ska du se!
Kram
Vilken fin mamma du är vännen <3 Precis så tror jag också man måste göra. Bara finnas där. Det finns liksom inget man kan säga eller avleda med. Man måste låta dom få ut ilskan & sorgen.
Härtegrynet då. Vilken tur att han har så fina föräldrar som erbjuder trygghet. Heja er! Och heja August!
Tack vännen <3
Ok, min telefon är knäpp… 😉
Bara halva kommentaren kom med??
…han tyckte vi skulle åka o hämta som och jag sa att det ju är stängt nu. ”Men vi måste ringa dom!! Dom måste komma m min napp!!” Sa han desperat. Usch.. 🙁 men efter denna natt sa han inte ett ord om napparna! Det gick jättebra efter första natten. Hela August! Kram t er!
Stackars lilla vännen <3 Åh vad det svider i hjärtat att läsa. Men det är ju verkligen för deras bästa.. Så svårt att i stunden känna det, men med ett par dagar på nacken så är man så tacksam att man "orkade" rida ut stormen. Fint att du fanns där för honom! Så viktigt! Du är en sådan underbar mamma <3
Å fina August! Jag minns så väl när Hugo skulle sluta m sina älskade nappar….ville inte säga d innan men det var hemskt!! Jag fick alltså sova inne hos honom på en madrass hela natten för han vaknade hela hela tiden o var helt förtvivlad! Det var dom att han hade jättesvår abstinens. Skrek ”nappen nappen!!” Jag försökte lugnt förklara att vi ju lämnat dem t tandläkare ( ja inte lika kul som zoo..) och han tyckte vi skulle åka dit o hämta dem. Jag sa att d var stängt, han sa att det var stängt – han sa ”men du måste riiinga dit mamma, dom måste koooomma..!!” 🙁 usch! Han var alltså 4 år… Det bar hemskt men så efter dem natten sa han inte ett ord om napparna igen! Så det var hemskt men gick fort över! Heja August och kram t er!
Det kommer gå lättare och lättare. Man måste ju börja nångång och någonstans ifrån. Om man ger sig så blir det bara värre nästa gång. Kämpa på.
Ja precis så kände vi! Så nu kör vi på. PUUH! Tack för pepp <3