Ja som ni säkert förstått så grät August sådär lugnt & riktigt hjärtskärande då jag sa hejdå.
Precis som han grät när vi Skypade då jag låg på sjukhuset.
Det slungade mig tillbaka till den där fruktansvärt jobbiga stunden i livet & jag ville bara kräkas, ta ungen under armen & sticka hem.
Men så förstod jag att någon gång måste vara den första & jag kommer mest troligt aldrig vara redo.
Så jag pussade hejdå en sista gång, sa ”hejdå vi ses snart, älskar dig” & gick.
Det var två pedagoger engagerade i August när jag åkte, samt bara 12 barn i hela byggnaden, vilket kändes jättebra.
Väl hemma försökte jag hålla mig upptagen med jobb, en promenad & lite yoga.
I 2.5 timme fick han vara där idag.
De har inte inskolning som ni har i Sverige här, men jag har valt att ta det lugnt ändå & inte bara slunga August in i 5 timmars-dag.
Vi har hälsat på 2 gånger tidigare så han har sett lokalen & alla pedagoger.
När jag hämtade upp honom så storgrät han.
Inte sådär hjärtskärande ledsen, utan som världens lättnad.
Vi fick en väldigt genomgående rapport om hur allt gått & det hade varit lite tårar här & var, men inget större sammanbrott.
Han hade sagt åt pedagogerna att han ville ha en kram, att han ville rita & hade inte haft någon olycka utan gått på toaletten i tid.
Min älskade August <3
Jag såg till att ställa lillasyster i bilstolen vid dörren så vi kunde kramas, prata om dagen & bara ”vara vi”.
I bilen påväg hem pratade han jättemycket om sin dag & verkar ha trivts trots att han varit ledsen.
Vi åkte till Starbucks för att köpa en bulle & sedan hem för att se på en film som jag lovat.
Han sov inte, till min väldigt stora förvåning, men är påväg att tuppa av här i soffan nu (klockan är tio över fem).
Ja i stort en helt okej dag med andra ord.
Och när jag frågar om han vill åka tillbaka imorgon så säger han ja.
Det måste ju betyda att det var okej ändå??
Nej nu ska denna mamman klappa ihop & kramas lite till innan det är sovdags.
Jag är helt slut kan jag meddela. Köttbullsmiddag i soffan framför någon serie får det bli ikväll.
Ja min flicka blev skickad till rektorn igår eftersom hon tänkte inte alls lyssna på fröken och hon var så envis till sitt sätt att hon fick lämna klassrummet. Lagom roligt. Andra veckan på Kindergarten och envisa damen ruckar inte på sig. Suck.
haha förlåt att jag skrattar lite! Men det är ju underbart på ett vis att hon är så envis & står på sig. Blev dom arga på riktigt?
Det blir bättre! Tror det är tuffare att börja på förskola när man är över 2 år för då är man så med och har koll på det där att bli lämna och inte. Det är säkert en längre period av gråt, men man få komma ihåg hur utvecklande och kul det är att umgås med andra barn också. Speciellt nu när det kommit ett småsyskon som såklart ska ha sin tid. Det här blir toppen! Lycka till.
Åh tack för fina ord! <3 Vi har i tanken att det mest troligt kommer ta någon månad innan han blir bekväm & det är helt okej såklart. Mycket pussar & kramar hemma & att prata glatt om föris hjälper förhoppningsvis. KRAM
Hoppas ni slipper tårarna vid fler lämningar! Allt blir nog bra till slut!
Det blev tårar idag med, men jag hoppas hämtningen blir bättre! <3
Underbart!! Så länge man har en dialog med pedagogerna så känns det skönt. Är själv förskollärare och har jobbat med dom allra minsta plus att min dotter gått på förskola i 1 år nu. Hon är en tuffing men hon var också ledsen, så himla ledsen. Sen gick det bättre och sen kommer ofta en svacka till. Nu älskar hon det och kan berätta vad hon gjort och ätit och vem hon lekt med. Det är så skönt att veta att dom har sitt alldeles egna när dom blivit storasyskon. Annars är det så mycket fokus på den lilla, oavsett man vill eller inte. Skönt att han vill tillbaka, det är ett gott betyg! Lycka till!!
Tack för pepp!! <3 Härligt att din lilla älskar förskolan! Underbart att höra!
lille plutten. vad duktig han är ♥
idag började inte minstingen gråta redan utanför förskolan. men hans underläpp darrade när vi tog av honom skorna och sedan brast det när han lämnades över i sin lärares famn. små steg mot bättring iaf…
Åh lilla hjärtat då <3 Så härligt ändå att han "känner till" stället & fröknarna samt har storebror där. Men ändå.. Hjärtat gör så ont!
Vad härligt att det gått bra. Min lilla hade sin första riktiga dag igår och det gick jättebra. Hon gillar en av fröknarna extra mycket och kallar henne för ”Mommo” (hon är lite lik hennes riktiga mormor), så gulligt! Men det känns ju ändå lite konstigt att lämna sin älskade skatt, men man vänjer sig väl.
Åh vad härligt!! Underbart att höra! <3
Vad duktig han är lille August! Det blir lättare och lättare ska du se. Det är så svårt att ”släppa iväg” barnen. Mina är 5 och 3. Känner att jag många gånger är överbeskyddande men man älskar dem ju så innerligt. Funderar många gånger på när de är större och man ska släppa iväg dem själva… hur kommer man klara det?
Åh fyy jag kan inte ens tänka tanken! Vill aldrig att barnen ska växa upp & bli självständiga!
Vad skönt att det gick så pass bra! Och tänk vilka verktyg du gett August genom att prata om känslor osv. Vilken tur de andra barnen har som får honom som vän.
Åh fina du vilken snäll kommentar! <3