Fy farao vilken klump jag har i magen.
På Tisdag börjar August förskola.
Jag mår illa. Jag vill inte.
Men ändå vill jag. Och jag känner i hjärtat att han är redo.
Och jag tycker om stället.
Men JAG är inte redo.
Det går för fort.
Min älskade lilla lillkorv, som nyss låg som en liten groda på mitt bröst.. Han växer för fort.
Tiden bara rusar förbi.
Vi ska idag fixa iordning allt som ska med på Tisdag, den första dagen.
Extrakläder, blöjor (utifall..), lakan till vilomadrassen, märka kläder..
Näe. Det känns för stort.
Mitt hjärta värker & jag vill bara gråta.
Det kommer bli en jobbig inskolning, det är jag helt övertygad om, men jag är också helt övertygad om att August kommer älska att leka med vänner några morgnar i veckan.
Men innan vi är där.
Nu precis innan det ska hända.
Det är så överväldigande så jag har svårt att andas!
Kände/känner ni också såhär?
Vad hände med tiden?! Nyss var han ju en 10-veckorsklump på min arm?
Det var MYCKET jobbigare för mig än för Nils!!! Tips är att låta det ta sin tid, både för dig och A. Känns det inte bra är det inte bra! Att ha en bra kommunikation med pedagogerna har varit det som fått mig att älska fsk! Att jag får stanna så länge jag vill vid lämning och att de ser även mina behov som viktiga. Om vi haft en jobbig lämning skickar de ett mms på en glad Nils bara minuter efter jag gått, och lovar att ringa mig om han fortsätter vara ledsen. De flesta dagar hinner knappt Nils säga hej då nuförtiden haha. Men pedagogerna tar sin tid och pratar lite med mig ändå, MYCKET viktigt tycker jag!
Är så tacksam att jag har er underbara mammor som delar med er av berättelser, erfarenheter & peppar!! Underbara underbara! <3 Så himla glad att Nils älskar sin förskola så mycket!!
Ska bli väldigt spännande att höra hur det går imorrn. Tycker du ska göra som du brukar och prata mycket med honom, förbereda honom känslomässigt så gott det går. Jag brukade och brukar prata mycket med min son och säga att det är ok om han känner sig ledsen och att jag aldrig skulle lämna honom om jag inte trodde och märkte att han hade det bra. Att jag alltid vill honom väl etc. Även när han va mindre kändes det som att det gick in rätt bra. Ibland är han lite ledsen innan vi går hemifrån eller på väg dit och då hinner jag trösta och peppa och sen när jag väl lämnar är han lugn och oftast glad. Har precis bytt så nu är det omställning men det är så toppen på detta nya ställe och jag märker att han trivs även om han trötta dagar hellre är hemma å myser med mig å lillebror. På gott och ont att jag inte är på ett jobb där jag måste vara. Skönt att kunna hämta efter lunch en dag som i dag när han är extra trött. Lycka till, det går säkert jättebra! Kramar
Det blev mycket tårar när jag sa hejdå. Mycket tårar 🙁 Usch vad hemskt det var. Ville bara kräkas & gråta själv. Kände mig så hemsk!! Hoppas för allt i livet att jag får se en glad kille om en timme. Hoppas hoppas.. TACK för fin kommentar & pepp <3
Jag jobbar som förskollärare och håller just nu på att skola in 11 stycken 1-2 åringar och ingen inskolning är den andra lik, vilket jag tycker är spännande :). Det är så utmanande och viktigt att anpassa inskolningen efter varje barn!
Tänk på att som förälder själv visa att förskolan är rolig, August kommer känna av dig.
När du lämnar är det du som tar initiativ och lämnar till pedagogen, inte pedagogen som tar August från dig. Svammligt det lät ;), hoppas du förstår.
Det kommer gå bra, med eller utan tårar. Du kanske står där som ett frågetecken och undrar varför August inte blir ledsen när du ska lämna 🙂
Lycka till!
Jag har ju själv jobbat på förskolor & skolat in barn, men nu när det är mitt egna så är allt det där som bortblåst. Jag känner mig som en hemsk mamma & var SÅ nära att gråta själv i morse. Tänk så knäppt det kan bli? Tack för fina peppande ord!! <3
Min dotter Elise började dagis för ett år sedan. Jättehemskt och jag grät på dagiset:( Jag var så rädd att hon inte skulle få den uppmärksamhet hon behöver och att hon inte skulle få vara sig själv, dvs en ganska självständig tjej som inte alltid vill leka med andra. hon vill fortfarande inte bli lämnad där men har kul under dagen. Det är inte kul att lämna ett gråtande barn varje morgon och jag vet inte varför hon blir ledsen fortfarande. Önskar jag visste så det kunde bli lite bättre.
Hon kanske förstår att ”mamma lämnar mig” nu. Kan ta ett tag innan barn förstår ”mamma lämnar mig nu MEN kommer tillbaka.”
Hoppas de blir bättre snart. 🙂
Fint namn din flicka har <3
Jag känner precis så som du skriver. Den där rädslan liksom..
Heja på fina du! Hoppas att ni kan lista ut den där sorgen snart <3
Det var hemskt, fruktansvärt och avskyvärt att skola in i januari. Han vrålgrät och fick bändas loss från mig. Jag gick ut och stortjöt och så fortsatte det ju tyvärr heeeeela våren, varje dag! Meeen, så kom sommaren och efter åtta veckor hemma med sol glass och mys gjorde vi det bästa och bytte. Inskolningen helt otrolig, underbara pedagoger. Inga tårar, allt i hans tempo och på tre dagar kortare tid! Han tjatar om att ”träffa barnen” så fort han vaknar och pussar glatt hej då. Visst saknar jag honom alla timmarna vi är isär men nu vet jag att han har det bra. Han har blivit redo och kommit rätt!
Vad tror du det var som inte kändes bra på det första stället? Låter hemskt 🙁 Skönt att det är bra nu iaf.
Åhh jag börjar gråta när jag läser att han är så lycklig med sin nya förskola!! <3 Underbart!!
*räcker upp handen*..hejhej. jag har inte kunnat sova på tre kvällar för jag har sådan ångest. min minsting ska göra sin första dag på förskolan imorgon och inskolningen har varit en pina. lämningarna är fruktansvärda och han är så ledsen. han tycker att jag har svikit honom för vart vi än går nu så har han stenkoll på mig hela tiden (så att jag inte ska få för mig att lämna honom) och vill ofta komma upp i min famn, för att liksom kolla av att jag inte glömt bort honom. sådan har han inte varit innan. jag har gett mitt barn ångest och det känns SÅ kul. NOT.
så jag förstår dina känslor. de suger. hoppas det blir bra för oss alla med tiden. KLART DET BLIR (!!!)
Men fy vad tufft. Stackars dig och honom. Vilken ålder? 18 månader ca brukar ju kunna va en extra känslig period. Min äldste hade en sån period typ en månad innan han började förskola så den fasen var lixom lite ”över” när han började. Kanske blev det bara dålig tajming för er, han hade kanske ändå fått separationsångest en period oavsett om han börjat förskola nu eller inte. Hoppas det går över snabbt! Kramar
Åhh jag vet jag har läst & känt igen mig <3 FY vad hemskt det är!! Mår så illa idag! HEJA OSS hjärtat!!
Jag hade ångest med min äldsta. Jag ville också bara gråta. Med min andra gick det lättare men samtidigt var det lika svårt den dagen då jag skulle vända ryggen till och lämna honom. MEN dem behöver bli lite självständiga och få lämna mamma ett tag. Så måste man tänka.
Så fint att ni delar med er & peppar! <3 Fina fina!
Ja de e klart man har ångest. Man ska ju lämna bort det finaste man har till människor man inte känner! <3 Men så fort du kommer o hämtar honom och du ser hur kul han haft det med alla kompisar så kommer de kännas lättare! 🙂
Hoppas det är så om en timme när vi plockar upp min pärla <3
JA men guuuu ja det var superjobbigt med första barnet. Andra barnet kände jag redan personalen och var sååå trygg med hela miljön och rutiner osv – det avspeglade sig också på min son som inte hade någon tuff tid alls. Hans tuffa tid kom nu däremot efter sommaren, han grät varje morgon vid lämning i 1-2v och jag är evigt tacksam att lämningarna sköttes av min sambo medan jag redan var på jobbet.. För jag hade inte klarat det, jag hade nog ansökt om semester… vilket också hade gett fel signal… Ja, du fattar…
Jag känner också att Andrew kanske kommer få börja lämna för jag höll på att bryta ihop själv imorse. FY vad hemskt!
Oo ja!
<3
<3
Det kommer bli bra, det vet du ju men jag vet, tiden går så fort. Tänk på att du kommer att ha extra mkt energi dom dagar han är hemma och du kan fokusera mer på honom då när du slipper allt som du förhoppningsvis hunnit med då han är på förskolan.
Nu är han storebror på ”riktigt”
Kram
<3
Wtf. Andra halvan för tredje gången: Hoppas det går bra för er. Mitt bästa tips är att hålla ut även under de första jobbiga veckorna då han kanske gråter när du går och du bara vill gråta lika mycket och ta hem honom igen. För tillslut når man över gränsen och då är allt så värt det! (Om man gillar förskolan alltså. Känns den inte bra; BYT!) Lycka till!
Nä vad trist att den blev delad i 3. Såg nu..
Jag grät lika mycket som honom idag, fast kunde vänta till jag satt i bilen igen. HUA!! Ville verkligen bara knata in & plocka upp honom & ändra mig. Fy vad hemskt.. Men snart får jag hämta hem honom & HOPPAS det gått någorlunda bra..
Tack för fina ord! <3
En gång till, hoppas hela kommer md nu: Å, det var sååå jobbigt! Jag grät nästan lika mycket som barnet första gången jag skulle lämna henne ensam. Men nu, nu lämnar vi en tjej som älskar förskolan och sina kompisar och fröknar…och då gråter jag lite glädjetårar emellanåt istället
Å, det var sååå jobbigt! Jag grät nästan lika mycket som barnet första gången jag skulle lämna henne ensam. Men nu, nu lämnar vi en tjej som älskar förskolan och sina kompisar och fröknar…och då gråter jag lite glädjetårar emellanåt istället
Åh vad underbart att höra!! <3 TACK för att du delar med dig!
Vi har dagmamma till våra barn. Sonen blev ledsen i början när jag lämnade honom men nu älskar han att vara där. När första dagen är avklarad kommer det kännas bättre för dig…lovar!
Som jag önskar vi kunde hitta en dagmamma nära oss! Skönt att han älskar att vara där nu! <3
Kände exakt likadant! Har precis skolat in vår dotter (född maj -12) och det var skitjobbigt till att börja med, för mig! Nu går det lättare och även om Pärla är ledsen när jag lämnar så vet jag att hon slutar gråta så fort hon inte ser mig. Vid några tillfällen har jag ringt och hört hur hon har det och det har gått så bra. Jag hoppas att August ska trivas på sin förskola och att du kan ha det bra hemma med lillasyster.
tack för att du delar med dig av din erfarenhet! <3 Det hjälper att höra hur andra föräldrar känner. KRAM