Idag har det varit en riktigt jobbig dag för August.
Stackars lilla vännen.
Känslorna bara flyger runt & han vill allt men samtidigt ingenting.
Och så har han ju slutat sova på dagen som sagt.
Och har blivit storebror.
Han är helt underbar med sin lillasyster & är väldigt mån om att hon ska ha det bra, men givetvis är det ändå jobbigt.
Stor omställning.
Jag hoppas att massor med mys, kramar, pussar & tid kommer göra det enklare för honom.
Mitt i allt blir ju även jag trött & frustrerad men försöker tänka att det är 1000 gånger jobbigare för honom.
Han var så slut i hela kroppen vid klockan 5 att vi la oss i sängen med mjölk & läste godnattsagor redan då. Lillasyster var absolut tvungen att vara med & han låg med en hand på hennes kind hela tiden.
Somnade sedan alldeles lugnt efter 2 omgångar av ”det vackraste” <3
Jag låg kvar en stund och reflekterade lite av hur otroligt lyckligt lottad jag känner mig just nu. Trots lite kaos & känslostormar. Jag är 27 år. Gift med en människa jag älskar mer än något annat, vi har två perfekta barn, en fluffig snäll hund, ett stort hus, två bilar, ett härligt gäng vänner.. ja men jag känner att livet är så jäkla fint. Så innerligt tacksam!
Låter underbart!! Får hoppas August kommer in i det och mår bättre snart 🙂
Jättefin bild också. KRAM
Ja snart kommer vi nog in i någon slags rutin! (Hoppas jag!! ;))
Har oxå hus och två bilar haha vilket underlättar vardagen. Men mest är jag ju lycklig över min fina man jag delar livet med och dom två fantastiska barnen vi har tillsammans. Även om jag sliter mitt hår ibland när ena skriker och är hungrig och den andra fly förbannad för att han inte får bestämma hur stora tuggor jag får ta av mackan. Ja han har seriöst blivit arg över det även om jag önskade att jag hittade på haha 😉 August kommer vänja sig med syskon och Astrid kommer ha en bror som antagligen blir det roligaste som finns snart. Julia skrattar så fort Alexander gör något så idolskapet är på god väg här hemma 🙂
Såklart mannen & barnen är viktigare än hus & bil 😉 Ja livet är helt galet, kaotiskt. Alldeles underbart & perfekt <3 Älskart!
haha, skrattade rakt ut ang. betten på mackan. Kids alltså!! <3
Haha känner så igen mej i det du skriver! Man liksom stannar upp och inser hur jäkla bra man har det och hur lycklig man är 🙂 Är 28 år, har en dotter på snart 3 år och en på 3 veckor, en underbar man, en fluffig hund och härliga vänner. Sen har vi köpt hus som vi flyttar till i oktober (tillsammans med våra 2 bilar haha)
Helt fantastiskt! hade aldrig kunnat (vågat!) drömma att jag skulle befinna mig här, där jag är, för bara 6 år sedan. Så galet! Hurra för livet! <3
Älskar att du har med den stora fluffiga hunden på listan. Djurvänner är värda allt gott! (Dessutom verkar ni vara riktigt bra och sunda föräldrar.) 😛
Älskar fluffisen <3 Svårt att ge lika mycket uppmärksamhet som innan barnen kom till världen, men han är fortfarande vår älskade Mally & en viktig medlem i familjen. Och TACK för fina ord!
Hej
Hur viktigt är det att ha 2 bilar och ett stort hus? Skulle du inte vara lycklig med 1 bil och mindre hus? Är detta ett sätt att du ska må bättre o förtränga bort att ni mår dåligt?
Men vilken trist kommentar som har en elak underton. Så onödigt & tråkigt. Vårt hus & våra bilar avgör inte vår lycka & döljer då verkligen inte något trasigt liv. Det är ju lite som så många skämtar att ”barn,hund,villa,Volvo” är drömmen liksom. Så ta det med en nypa salt.
Håller med trist kommentar! Lyckan kommer verkligen inte i det matriellla men sanningen är ju faktiskt att pengar gör ju att vi kan leva mer bekymmerfritt. blä för avundsjuka människor.
varför skulle Jenny vara olycklig btw???????
Kram till dig Jenny <3
Fin bild btw <3
Tack <3
Fast nu måste jag (även om jag framstår som j-vligt materialistisk) säga att om man bor i det huset man vill bo i (sen om det är stort/litet osv) och har de bilar man vill/behöver osv så gör det iallafall mig lycklig! Jag och min man har skapat det hem vi har precis så som vi vill ha det, vi har jobbat/kämpat/sparat/whatever ever för att kunna köpa huset, bilar osv vilket faktiskt gör mig lycklig! Lycklig över att vi kämpat oss igenom en del svårigheter och kan ge våra barn och vår familj en hem och ett liv som vi önskat- det är väl ändå ngt att vara lycklig över? Såklart hus/hem, bil osv gör en lycklig för det representerar ngt som man kämpat/kämpar för att bygga upp för att skapa en fin tillvaro för familjen!
Men oj vilken tråkig kommentar. Det är väl bättre att en ser att en är privilegierad, och tacksam/glad för det än att bara ta det för givet? Jag lever ett alldeles ypperligt liv, men jisses vad jag skulle vara glad för ett stort hus, en gräsmatta och en bil! Det betyder inte att jag är missnöjd som det är idag, men att det ändå skulle kännas roligt. Att vara tacksam för det en har är ju inte detsamma som att säga att en skulle vara missnöjd om en inte hade allt det – eller hur?
En motfråga blir hur lycklig en är om en känner behov av att skriva mindre snälla kommentarer i en blogg?
Låt känslorna komma ut! Det är viktigt att få gråta både som vuxen och barn! Det kommer lugna sig med tiden när allt det nya blivit mer vardag! Ta hand om er! KRAM från en trebarnsmorsa som också bara svämmar över av känslor emellanåt!
Tack kära du! <3 Jag känslorna får yra fritt & jag vill gärna att även August ska släppa lös allt han känner så det kommer ut. Hoppas vi får kläm på allt snart. Känner att det blir bättre för var dag som går! 🙂 KRAM fina du
Bättre kärleksgåva till August kan du inte ge! En att dela allt med i hela sitt liv – både glädje o sorg <3
Jag håller med <3 Men det är lite svårt i början att inse det liksom. Snart faller allt på plats. Hur går det för er?
Men vilken fin bild på er fyra!
åh tack <3
Just så som föregående talare skrev.. Det har jag också hört.
Att det ska vara ungefär som att mannen kommer hem med en ny tjej och bara ”Nu ska hon bo här, du får dela mig med henne”
Den tanken är ju självklart helt vidrig.
Du / Ni kan inte göra så mycket mer än det du beskriver att ni gör.
Han är lyckligt lottad er lille A som har två så kärleksfulla och förstående föräldrar. Själv fick jag psykbryt 500 ggr om dagen under den perioden. Inte lätt alla ggr att dela upp sig i 4 lika stora delar 😉
Puss och kram till er och en extra stora kram till världens finaste August <3
Allt kommer falla på plats Vännen- även för August! <3 Jag försökte involvera storebror/storasyster i det vardagliga med bebisen (även om det tar 1000gånger längre tid)- dessutom påpekade BVC-tanten att man inte skulle prata med syskon om att de är "såååå stora" osv utan att även de skulle få känna sig små och ompysslade, annars kunde det ska press sa hon så det gjorde jag aldrig utan behandlade snarare syskonen som "lite yngre" ett tag och pysslade om dem med… Ja, krångligt förklarat kanske men du fattar hur jag menar 🙂 Kämpa på, första tiden är tuff men snart är ni på playdates och lekparkshäng ingen <3
Precis så har jag också hört! Att man inte ska tjata om hur stora de är. Jag försöker att undvika det ordet så mycket det bara går! Och gullar en himla massa med August. Försöker att ”bevara honom liten” för det är ju det han är!
Du förklarar så bra & jag håller med dig fullt ut <3
Snart har ni alla fått kläm på det nya livet! Även om syskonen nog alltid kommer konkurrera och bråka mer eller mindre.. 😉
Ja snart har vi det förhoppningsvis! Det blir lite bättre dag för dag känner jag <3
Hörde nånstans att när barn får syskon är det som att ens partner skulle ta hem en ny tjej och säga ”nu ska hon bo här med oss”. Sen vet jag inte om det stämmer 🙂 men det kan ju vara ett sätt att se på saken 😉 våra barn var 7 & 9 när lillasyster kom, och det var tufft. Det gick ju att prata med dem, men de ändrade beteende ganska rejält under en period; ville ha mer uppmärksamhet, gjorde lite tokiga saker etc. Nu när lillasyster är 2,5 funkar allt toppen, och de leker så fint med henne! Trots att de är 9 & 11. 😉
Det kommer bli toppen för er! Och lilla Astrid är ju så ljuvlig!
Kram på er!
/Elin
Jo men lite så måste det ju vara! Att poff så kommer en ny människa som man ska leva ihop med. Jättejobbigt måste det vara!
Tack för fina ord & härligt att allt funkar så bra för er nu! <3
KRAM
Jag förstår känslorna! Min stora är också mån om sin lillasyster och ska hela tiden mata, rapa och ge nappen men den första tiden så gick hennes frustration ut över oss föräldrar. Det är ju iofs skönt att det inte var lillasyster som fick ”skulden” men det var jobbigt. Minsta lilla utbrott från henne var som en kniv i hjärtat och jag grät mest hela tiden. Otroligt jobbigt! Lillfisen är 5 veckor idag och INGA utbrott eller trots. Det beror förmodligen på att man kommer in i rollen med två barn och lär sig att disponera tiden. Den första tiden hade jag ångest över att den lilla mest fick ligga på golvet eller i babysittern och glo (trots att hon, precis som Astrid, är en klängapa), men min underbara barnmorska frågade om jag hade syskon- yngst av 5 barn och undrade om jag kände mig utanför eller mindre älskad. Icke! Så nu har jag lärt mig att det är annorlunda med barn nummer 2 och att kärleken är precis den samma!
Luddig kommentar. Haha..
Snart har ni era rutiner och August kommer att bli den glada unge som han är igen. Kämpa på. Jag tycker att det är både kul (det lät hemskt) och peppande för andra uppgivna tvåbarnsföräldrar att läsa sanningen!! Kram och lycka till!!
Tack för en fin kommentar! Det är så himla härligt att ni delar med er & kommer med kloka tips/råd <3
Och underbart att utbrotten minskat hos er. Hurra! Förstår att det måste varit otroligt jobbigt som föräldrer. Heja er! Stora kramar!!