Oj vilken omställning det är mentalt att ha två kiddos!
Jag kan inte för mitt liv få grepp om känslorna eller hur jag ska dela min tid/uppmärksamhet.
Nu har vi en väldig tur att mina föräldrar är här, så vi får mycket hjälp med exakt vad vi än ber om, men jag tycker ändå det är krångligt.
Jag vill kramas & busas med August, men kroppen är så ond & trött.
Samtidigt vill jag bara ligga & stirra på mitt nyfödda minigryn & strunta i världen som snurrar på.
En del av mig vill sova bort halva dagen medan den andra delen vill gå på Zoo eller lyssna på sagor på biblioteket. Bara köra på som förr & inte ändra någonting.
Denna omställningen känns enorm?!
Fabtastiskt underbar samtidigt som helt offattbart överväldigande.
Hur gick det för er när er ”tvåa” kom till världen?
Hur lång tid tog det innan ni vande er vid det ”nya livet”? 
Jag hade turen att ha 6 år mellan ettan och tvåan så då kan man på ett helt annat sätt förklara varför den lilla får så mycket mer av tiden. Mellan tvåan och trean var det bara två år och då var det lite svårare.
Ja på ett vis måste det vara enklare med större åldersskillnad! Det där med att prata, förklara etc.
Det är en stor omställning att ha två barn, helt plötsligt kan man inte titta på sin förstfödde HELA tiden. Det är läskigt. Första gången jag passade båda barnen ”själv”. Gick min man på toa UTAN att ta med sig ett barn in i badrummet och lillasyster sov under tiden. Jag var lätt panikslagen och HELT genomsvettig hela tiden för att jag var så nervös att lillasyster skulle vakna. Ett par veckor senare roddade jag två barn själv hela dagarna helt utan panik. Det var kanske inte lätt eller roligt alla dagar men man hittar vad som funkar.
Svårast rent praktiskt var för mig amning. Det tog inte många veckor innan storebror fattade att när mamma ammar sitter hon fast, då har man tex tid att hämta en stol från vardagsrummet och knuffa den till köket (köksstolarna var fastknutna i köksbordet) för att kunna klättra upp på diskbänken och riva i överskåpen. Å andra sidan tog det inte så många minuter (sekunder?) efter att det hände innan jag snabbt lärde mig amma med en arm medan jag jagade efter storebror om han hittade på något allt för dåligt hyss. ;P (och inte så många dagar innan vi hade en grind till köket att stänga vid amning)
Jag fick tips på BVC om det blir avundsjuka vid amning att ha en väska/låda med speciella spännande saker som man BARA får leka med vid amning. Så blir amningsstunden en positiv stund även för det äldre barnet. Även om det för mig mest blev att storebror fick sitta med i soffan och spela på mobilen. Det var det som lockade honom mest.
Stort grattis till er fina bebis, du kommer landa och reda ut det. Få inte dåligt samvete om det tar en stund för det är en stor omställning.
Åh vännen.. var ska jag börja?!
Jag brukar alltid säga ärligt till de som undrar att den största förändringen/utmaningen i livet var inte då jag fick mitt första barn utan då nr 2 kom. Det var då chocken kom. Det var då det blev sådana förändringar att jag inte visste varken ut eller in.
Min dotter älskade sin lillebror från första stund och var verkligen jätte snäll med honom men hon blev väldigt arg på mig. Och hur jag än gjorde så var det ju alltid lillebror som behövde mig mest. Jag hade så fruktansvärt dåligt samvete gentemot båda två för jag kände aldrig att jag hann ge barnen allt det de förtjänade.
Som tur är så är det något man växer in i, alla hittar sin plats i nya familjen och en dag fungerar bara allt. Mina stora har alltid varit väldigt arga på mig, valt bort mig då jag varit tråkig och blivit sittandes med lillasyster/lillebror och det har gjort fruktansvärt ont. Men hellre att jag fått ilskan än det nya syskonet.
Nu har jag ju varit med om det där dåliga samvetet 3 ggr då mina barn fått syskon och varje gång har varit lika svårt, lika hjärtskärande och sorgligt. Den tiden jag haft med min lilla som nu blivit storebror/syster.. den ändras liksom. Man kan inte ha det som man haft det och det är sorgligt men ok. Ok för att det finns INGENTING som du kan ge dina barn som är så fint som ett syskon.
Misstaget jag gjorde första gången har jag aldrig gjort om igen.. Vi gjorde henne för stor för snabbt. Hon var knappt 3 år .. hon var långtifrån stor men vi gjorde henne stor. Hon skulle få fortsatt vara liten så länge hon ville 🙁
Det misstaget har somsagt INTE gjorts om..
Svårt allt detta vännen.. Speciellt såhär i början. Var inte så hård mot dig själv. Just nu är det Astrid som är helt ny i stora vida världen som behöver dig allra mest och jag vet att du kommer ge August all av den tid du kan. Snart är Astrid lite större och kan hänga på dig i en sele hela dagarna medan du leker/gör saker med August… Då får hon ha dig nära vilket hon behöver och August får din tid. Det blir lättare.
Oj så virrigt detta blev 😉 Hoppas du får ut något litet vettigt ur det 😉
Massa kärlek till dig fina <3
Underbara vännen. Du är ju bäst <3 TACK för denna kommentaren. Du får mig alltid att må bättre med dina kloka fina ord. Jag suger åt mig av allt du skriver & uppskattar så innerligt att du finns där med dina erfarenheter & delar med dig till mig <3
KÄRLEK i mängder till dig.
Men duuu.. Fy så söt du är!
Love! <3
<3 Du ja!
Hej! Aldrig kommenterat förut men nu gör jag det. Läst din blogg länge men aldrig fått till det:)
Jag har två pojkar, skiljer 22 månader på dem. Jag fick verkligen en chok när lillebror kom. Alla dessa känslor & detta dåliga samvete. Jag ville sova men också leka med storebror. Jag ville ha mitt vanliga liv tillbaka men också bara få mysa med nya bebisen. Jag låg i sängen & tittade ut på sambon som lekte med stora i sandlådan & jag minns att jag grät. Jag ville också leka med honom, min lilla stora pojke. Hur skulle jag kunna räcka till att vara mamma åt våda?!Var så känslig! Jag grät väldigt mkt, men älskade & var lycklig också. Men det var väldigt jobbigt de 6 första veckorna. Sedan lättade det, men det där samvete, det får man lära sig att leva med.
Nu funderar vi på om man kanske skulle ha en liten till i familjen….
Min BVC sköterska sa ngt fint till
mig när jag bröt ihop & grät hos henne. Hon sa att jag ju gett min son den största gåva man kan få, ett syskon.
Och idag, 2 år senare, kan jag intyga att det är så. Bråk & gnabb men ingenting går upp mot kärleken mellan mina två barn.
Det kommer gå, tillåt dig att känna som du könner för en dag känns det bara så bra igen:)
Kram
Åhh jag grät när jag läste din kommentar. Det är precis så jag känner.. Igår lekte mormor & morfar med August ute i lilla poolen & han sprang runt där med sitt lintotthår & skrattade så han skrek. Då sved det i hela kroppen.
Tack för att du tog dig tid att skriva en väldigt fin & omtänksam kommentar. Väldigt tacksamt & uppskattat <3
Grattis till den lilla! Allt kommer falla på plats inom några veckor❤️ min lilla har hunnit bli 9 (!) månader nu och min stora tjej 3 år. När vår pojke föddes tog det ganska hårt på vår tjej då hon är väldigt beroende av rutiner och så, vilket det ju blir lite si och småfel första tiden… Många utbrott fick hon och pojken kämpade med ond mage de första månaderna, men sen helt plötsligt faller allt bara på plats och dagarna går, en del mer i dimma än andra såklart då man (jag) är trött
Tiden går ju så fort. Man vet ju det då man har ett större barn, så man tar verkligen inte allt för givet liksom. Det tycker jag är det fina. Men ändå riktigt jobbigt känslomässigt såklart! Heja er som kämpade på så bra & vad härligt att ni börjat komma in i en fin rutin <3
Alltså, det här skulle jag kunna skriva en hel uppsats om.. Men först och främst – GRATTIS!!! Och bra jobbat 🙂
Om jag ska ge dig ett råd här i livet så är det detta: passa på att knarka bebis nu! Om tiden gick fort med första barnet så RUSAR den förbi med andra. Blinka och hon har blivit 3 mån typ. Låt August hitta på roliga saker med dina föräldrar och ligg du och titta, mysa, mata, sova och knyta små band med din lilla tös 🙂 Jag vet att man kan få dåligt samvete men betänk att ettan fått alldeles oavbruten uppmärksamhet i flera år – det kommer tvåan aldrig få! Så länge August får tanka av dig mammakärlek ett par ordentliga gånger per dag (läggning, sagostunder, mm) så kommer han fixa det galant. Och om inte kommer han garanterat visa det! Så indulge i lyckan och kärleken till ditt andra barn. För mig var den himlastormande och outblandad med den där stressen och oron en drogs med första gången. Ljuvligt, unna dig att njuuta!
Tack gulle du för tips & råd! <3 Så fint av er att ta er tid med omtänksamma råd & kommentarer! Otroligt tacksamt! KRAM <3
Vi blev fyra för bara 2 veckor sen. Storasyster är snart 4 och har längtat efter sin lillasyster och haft stora förväntningar. Vi har försökt att förbereda henne på att det inte bara är hon som kan få mammas och pappas uppmärksamhet men oj vad svårt hon haft! Hon är så stolt och vill så väl hela tiden men det blir ofta fel och nu har hon börjat skaffa sig negativ uppmärksamhet genom att göra dumma grejer och hon lyssnar inte alls på oss föräldrar. Där har vår största utmaning legat, att hon ska landa i det hela. Jag tycker såklart synd om henne men försöker tänka att det i längden blir roligt med ett syskon även om det är kämpigt för henne nu. Mina känslor går ju upp och ner, mycket jobbigt och tröttheten hjälper ju inte till men man vet ju att även det blir bättre 🙂
Åh grattis till er!! <3 Jag känner med er. Det måste vara jättejobbigt känslomässigt både för er & för storasyster. Vilken omställning! Och vid 4 års ålder är de ju så förstående också. Det måste vara mycket som rusar runt i lilla huvudet. Hoppas ni kommer in i en fin rutin snart. Heja oss! <3
Grattis till fina lillasyster 😀
Jag fick mitt andra barn för 6,5 v sen och storasyster är 2,5 år. Min man har varit ledig med oss sen dess och har några veckor kvar av ledigheten, det har underlättat massor. Sen får lillebror ersättning och för oss känns det perfekt, båda kan mata & allt har flutit på väldigt bra. Han sover mest. När min man går tillbaka till jobbet blir det nog en omställning men jag känner att jag har kontroll 😉
Första veckan va tuff med besök & ledsen storasyster men sen fick vi kliva in i vår bubbla och allt föll på plats <3
Grattis igen!
Tack snälla & grattis till Er!! 🙂 Vad underbart att pappan kunnat vara ledig med er. Ovärderligt! Andrew har en vecka nu som vi kan spendera ihop, men sen är det back to reality 😉 Puh!! Så härligt att ni har det bra & att allt funkar! Hurra! Hoppas vi är där snart vi med <3
Hej Jenny och stooort grattis till er nya familjemedlem! 🙂
Jag fick mitt andra barn i april då min son var 2,5 år. Den första månaden kunde jag VERKLIGEN inte förstå hur man skulle få ihop tiden och alla känslor. Trodde på riktigt att jag aldrig skulle få egentid med storebror när jag var mitt uppe i fruktansvärd smärta pga (kött)såriga bröst och en liten tjej som ville äta hela tiden. Plus hämtning och lämning på förskola tre gånger i veckan. Men sen en tid tillbaka, när hon är tre månader och pappan har varit hemma i fyra veckor känner jag att det börjar ordna upp sig ordentligt! Storebror var ganska obrydd om sin syster i början och hade nog svårt att förstå varför hon krävde så mycket uppmärksamhet. Men nu när hon är mer och mer med och äter mer sällan så känns det som att vi har mer flow i familjen. Han älskar verkligen sin syster och är världens goaste mot henne 🙂 än så länge iaf… Haha…
Stort lycka till med allt! Kram!
Vad skönt att ni kommit in i ett flow nu!! Så fint att du delar med dig av dina erfarenheter. Det är så tacksamt! <3
Jag tyckte det var enormt tufft de första veckorna. Den nyfödda behöver ju sin mamma hela tiden och att förklara det för en 2-åring… Men så småningom så faller det på plats. Fast bered dig på att inte kunna vila på samma sätt som med första bebisen. När Theo var nyfödd passade jag på att ägna mig åt Stella medan han sov. Och när jag ammade så fick Stella sitta med och bläddra i någon bok eller så. Bärsele är ovärderligt för att kunna ha med bebin när du leker med storebror!
Ja det är lite lurigt med uppmärksamhetsbiten. TUR att vi har hjälp just nu alltså. Så vi får en chans att sakta komma in i allt. Anar en stor chock när vi är ensamma i mitten av Augusti 😉 Men kanske det liksom blivit lite mer rutin på oss ändå. Eller att vi vant oss vid att ha en ny familjemedlem. Och jag hoppas lillskrotan är stor nog för bärsele då! Vi har ju Moby Wrap hon kan vara i nu men det är alldeles för varmt ute för den tyvärr. Åh alla dessa besvär, haha. Nej det löser sig nog. Alla andra har ju klarat av det!
Visst är det svårt att ställa om. Allt hamnar ju liksom upp och ner i början. Rutiner som funkat innan, kanske inte funkar längre osv.
Mitt bästa tips är nog att det är OK att känna som man gör. Sen så tycker Ella om att få hjälpa till, att hon och jag tog hand om Leo ihop liksom, om du förstår hur jag menar.
Men sen är det som ett tusenbitars pussel. Det tar tid att få ihop alla bitar. Men en dag märker man plötsligt att allt bara flyter på och man har fått en vardag igen. Men tid tar det, och det är ju okej.
Och du är fantastisk på alla sätt och vis och klarar av detta plättlätt
Tack snälla rara för fina peppande ord!! <3 Så fint av dig! Jag hoppas vi pusslar ihop allt snabbt & enkelt!
Stort grattis till er underbara lilla tjej!
Jag måste säga att jag tycker att det gick väldigt bra när vår lilla kille kom för snart 8 veckor sedan. Jag var rädd att allt skulle bli kaos men allt har flutit på bra. Nova vår dotter som blir två i augusti har varit så snäll mot lillebror och lillebror sover mest hela tiden. Kanske därför det går så bra..
Ni kommer nog in i det snart =)
Vad skönt att det gick & fortfarande går så bra för er! <3 Hoppas även vi kommer in i en fin rutin snart!
Vår tjej är en månad nu och jag har kläm på vardagen. Storasyster är nu 2 år och 3 månader. De första dagarna grät jag för att jag var otillräcklig nu är det bättre. Min mjölk tog slut så nu ger jag ersättning vilket är SÅ skönt när jag tänker tidsmässigt. Innan satt jag ju i soffan och mjölkade hela dagarna. Nu kan min man också hjälpa till vilket innebär att det inte bara är jag som sitter fast hos lillasyster. Tur är att de små liven sover mycket och efter lite ”rutiner” (om man nu kan kalla det rutiner med ett spädbarn) så får man mer tid till det stora barnet. Jag blev snittad och hade såklart ont den första veckan så då var jag inte så rörlig men nu har jag mer energi och ork för utflykter och lek. Jag trodde att min bestämda och trotsiga stora dam skulle vara arg och bråkig när lillasyster kom men det var endast så den första veckan. Nu ska det bäras, klappas, pussas och pratas om hela tiden. Det får såklart i vågor och snart kommer dom väl att bråka och avsky varandra
Skönt att du fått kläm på vardagen! <3 Så tacksamt att ni delar med er av era erfarenheter & privatliv/känslor! Min värsta mardröm var att förlossningen skulle sluta i snitt.. Det måste vara jättejobbigt! Känner med dig!
Överlycklig först. Men vid 4 mån med 2:an så kom all ” 2-barns-stress-kaos” ifatt mig… Nu känner jag mig deprimerad och utbränd. Tror jag hamnat i en sen förlossningsdepression . Lillan är 6 mån nu. Vi har haft en stressig vår med strul på dagis, hämtning o lämning på dagis och en 2 åring , hushåll, matlag, handling , räcka till åt 1:an och amma amma amma, amma..sömnbrist i 2 år.. Förlåt för dystert inlägg.. Det ÄR UNDERBART och 2 älsklingar ger så mycket glädje och kärlek<3 men inget konstigt att du känner dig kluven. Kram<3
Här kommer en STOR KRAM! <3 Jag var deprimerad efter ca 3 månader med August & det var jättejobbigt, så jag känner verkligen med dig. Kärleken finns ju såklart där, det är ju inte det! Hoppas verkligen du börjar känns dig lite bättre snart <3 KRAM!
<3
Ja du, två barn det var en omställning i livet. Första barnet var helt fantastisk med rutiner, sov hela natten från 2 månader och var en riktig textbookbaby! Så kom lillasyster när storebror var 2 1/2 år och hon ville inte sova och jag saknade den där egentiden på kvällen som jag hade fått tidigare..jag hade för höga förväntningar helt enkelt och att de två skulle vara lika. Mitt råd till dig är att ta dagen som den kommer, planera inte för mycket och gör små korta utflykter första tiden, utnyttja föräldrarna för att hitta rutinerna och passa på att stoppa upp och njut av den första tiden som tvåbarnsfamilj!
Kram
Tack finaste! Ja du om någon vet ju hur det är med små & jag suger åt mig av dina tips & råd! <3
För oss, eller framför allt mig så var jag mest förvånad över hur lätt allt gick när nr två kom. Första tiden med storebror var så kaosartad och med nummer två blev det precis tvärtom. Sen hade vi mycket hjälp i början, E var med farmor och mormor och morfar en hel del. Sen hjälpte det väldigt att lillebror kom på sommaren, det var ingen förskola, inga tider, min skrutt var dessutom nästan tre när O kom. Och sen var O en exemplarisk bebis. Jag tyckte överlag att hela första halvåret var lätt och det fanns fortfarande tid till allt sånt vi gjort tidigare. Efter jul däremot, när vildingen blev sex månader och slutade vara exemplarisk på sömnen och ville ta sig fram överallt. Då började det jobbiga. För nu kan jag verkligen inte göra allt som jag vill göra med E. Vi kan inte sitta och rita tillsammans, pyssla, baka, leka i lekparken utan allt måste ske på minis villkor. Tröstar mig med att den här tiden är kort och snart kommer även lillebror kunna sitta med och måla (utan att provsmaka alla kritor) och göra sakerna som storebror fixar idag. Njut av alla extrahänder nu, och njut av bebisen. Om ett par veckor när du mår bättre i kroppen kommer du kunna leka igen och vara med August!
Vad skönt att du kände så!! Underbart ju! Det är så olika för alla beroende på hur barnen är kan jag tro.
Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter & känslor <3
Har en fyramånaders tjej hemma med storebror på 3 år och 8 månader. Första två månaderna var jobbiga. Slets mellan lek med storebror och mys med lillasyster. Började få kläm på det lagom till mannen gick hem på semester nu i fem veckor så vi får hitta nya eutiner igen i höst misstänker jag
Skönt ändå att få ett litet break med pappan hemma! <3 Hoppas ni hittar rutiner snabbt & enkelt i höst!
Hej och stort grattis till Astrid! Bra jobbat! Har 2 pojkar som det skiljer 2år o 2mån mellan. När lillebror kom (fort gick det. …föddes hemma på soffan☺) så var det omtumlande. Jag kunde ärligt talat inte njuta fullt ut. Att orka. Att räcka till. Att behöva prioritera bort storebror- som f.ö reagerade väldigt negativt på att få syskon. Fördelen var att jag hade för lite mjölk så vi började tidigt med ersättning vilket innebar att pappan tog nattpassen med flaskan o jag sov o kunde ladda inför dagen.
Vi har varit noga att storebror ska ges möjlighet till egentid med mig…så långt det nu är möjligt. Första året var omtumlande o ganska jobbigt. Idag är kidsen 4.7 och 2.5 år och visst tjafsas o gnabbas det stora delar av dagen …men oj vilken glädje för dom att ha varandra! Och hur dom faktiskt månar om varandra. Stort lycka till med allt mysigt, fint, roligt, jobbigt ni har framför er! Tokgillar din blogg!
Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter!! <3 Det är så "skönt" att höra att man inte är ensam att känna såhär.
Hoppas på en snabb vändning!
Det känns redan 1000 gånger bättre efter att ha läst alla era fina ord.
Föddes på soffan?? ihhh! Maj gadd! Det vill jag höra mer om! haha.
KRAM
Haha..ja det blev verkligen inte som tänkt! Detta var en natt i februari och snökaoset var ett faktum. Varning utfärdat. Började få värkar men varken kraftiga eller långa. Ringde förlossningen som sa att det var nog ingen brådska och mtp vädret ville vi inte åka i onödan….kanske köra fast. Fick rådet att jag skulle ta alvedon och ett bad. Hade inte ro att bada..när jag skulle kliva upp sa jag till sambon att…du…jag tror jag ska föda. Han hade tel.kontakt med barnmorska, förberedde med handdukar och påsklämma till navelsträngen. Jag höll emot krystvärkar i nära 60 minuter. Ambulansen anlände 2 min innan jag födde honom. Farmor som skulle komma o vara barnvakt till storebror hade kört fast i snön….men till slut kom vi oss i väg m ambulansen till förlossningen med moderkakan i en påse! Haha..vilken syn! Allt gick ju bra o trots ingen smärtlindring så var detta att föredra mot första som tog måååånga timmar. Kram
MAJ GADD! haha. Vilken historia dock. Den är inte dålig 😉 Så glad jag är att allt gick bra ändå i slutändan. Puh!! Svettigt värre. Hur tog din man det hela?? Åh jag har nog 1000 frågor, hehe.
Båda vi tog det,märkligt nog, med ro. Niklas är lugnet själv och inte mkt får honom ur balans så han konstaterade nog bara att det är så här det är☺ det är heeeelt fantastiskt vad kroppen fixar själv. Den vet liksom bara vad som ska göras!
Jobbigast var nog att inte krysta när det enda man vill är att ta i allt man har!
Blir spännande höra din förlossningsberättelse framöver! Sköt om er o man får verkligen lust att snusa bebis när man ser sötisen eran!
Wow!! Så himla häftigt!! Och läskigt, hehe. Heja er! <3
Stort stort grattis till lilljäntan eran! Underbar bild på mamma med sina två diamanter <3
Kramar
Tack snälla rara! <3
För mig tog det 2 månader innan jag började få kläm på tillvaron. Nu i efterhand har jag förstått att jag nog inte mådde så bra första tiden. Jag hade tur som fick hjälp av mina föräldrar + att sambon hade semester ganska snart efter förlossning.
När hösten kom och den lille var runt tre månader så började allt falla på plats.
Så ett råd! Ta det lugnt! Du hinner gå på zoo och du hinner med allt det där du vill göra. Njut nu och ta emot all hjälp du kan :). Det är en omställning för August med att bli storebror så det är bra att han också får ’bara vara’!
Kram från en annan två barnsmamma
Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter! Så tacksamt! <3 Vad skönt att allt föll på plats & att du började må bättre! Härligt att höra.
KRAM till dig!
För mig gick det fort och var inte speciellt krångligt men då är det ju 5år mellan kid1 och kid2 så det blir ju en helt annan sak! Låt det ta tid, det kommer funka fin-fint❤️❤️❤️
Vad härligt att höra! Jag hoppas på samma här. Det är ju inte något som är jobbigt egentligen förutom mina känslor liksom.
KRAM & tack för pepp vännen <3
Kände precis som du beskriver det när lillebror föddes för 8 veckor sen. Exakt den här delade känslan av att vilja springa runt och leka samtidigt som man bara vill ligga i ett mörkt rum och stirra på sin bebis. Det tog nog bara ett par veckor innan det gick över, de små vänjer sig snabbt och man återhämtar sig fort. Se till att låta dig själv vila utan dåligt samvete, det är ett par veckor i ett helt liv som det handlar om och August mår inte dåligt av det. <3
Tack snälla rara för pepp & för att du delar med dig! <3 Så tacksamt! Skönt att det ordnade upp sig så snabbt för er!
Oj, de var en omtumlande tid. Känslomässigt. Isabella som varit mitt allt i 2 år och så kom lillasyster som jag älskade lika högt. Hade dåligt samvete för att Isabella inte fick lila mycket uppmärksamhet som tidigare. Å sen fick jag dåligt samvete för att Melissa mestadels fick ligga för sig själv. Men det tog nog bara någon vecka innan det la sig. Isabella har tack och lov alltid varit glad i sin lillasyster. Idag är hon 4 månader och skrattar högt varje gång Isabella pratar med henne. Dem kramas massor. Så underbart att se. ❤️
Ni kommer snart in i det! Njut medans dina föräldrar är där. Snart är ni tillbaka i vardagen igen. Med 2 små. Underbart. Grattis igen! 🙂
Vad skönt att det föll på plats så fort för er! Hoppas det blir samma här. Vi har inga problem direkt tycker jag, det är väl nest mina känslor liksom. En dag i taget.. 🙂
Tack snälla rara för pepp & fina ord! <3
Åh, dessa känslor. Jag tycker att största omställningen var att få ETT barn för då hade man ju bara haft sig själv att tänka på innan. Med nr 2 är man liksom van vid att inte få sova etc. Men samvete. Det dåliga samvetet för syskonet är vidrigt. Allt annat fixar man men det dåliga samvetet och känslan av att inte räcka till finns ständigt där. Men som med allt annat så lär man sig hantera det på ngt cis.
Och det jag verkligen saknade var att inte kunna ligga i sängen hela dagen, stirra o pussa på bebisen. Det går ju liksom inte. Det får man göra med första barnet. Det var en besvikelse för mig på ngt vis. Vet inte vad jag hade tänkt mig??
Så fort du orkar, amningen funkar bra och ni har landat lite kan ni gå på zoo igen, det krävs bara lite mer planering 🙂 Bebisar sovet ju för det mesta gott i vagnen och annars är en bärsele att rekommendera. Du kommer fixa det bra Jenny!
Jag skulle vilja ge ett bra råd om hur man ska hantera känslorna men det är svårt, det finns nog ingen lösning. Men bara bebisen är mätt och nöjd så kan man låta all annan uppmärksamhet gå till syskonet. Och tok-gulla med bebisen när syskonet sover eller gör ngt annat. Stor kram o grattis från en trogen läsare
Ja samvetet.. Det är ju det som är värst! Tur att vi har mina föräldrar här & att Andrew får vara hemma en vecka iallafall. Vi ska nog få kläm på detta vi med & det känns 1000 gånger bättre efter alla era fina kommentarer! Tack snälla för att du delade med dig! <3
Det är en otrolig omställning och den som säger annat tror jag inte riktigt på. Det är två år mellan mina. Båda hade kolik så våran början var inte så rolig. Nu är de tre och fem. De är i luven på varandra hela dagarna, syskonkärlek kallas det visst.
Så ”skönt” att höra att jag inte är helt tokig liksom. Tack för att du delade med dig & för pepp! <3
Första tiden med tvåan minns jag inte bara med den där glädjen. Storebror hade varit mitt ALLT i två år, han hade fått all min kärlek och all min tid. Också kommer det ett litet knytte som vill ändra på det!?! Det var känslosamt! Jag hade väldigt dåligt samvete för storebrors skull. Säkert späddes mina känslor på då storebror tyckte det var tufft att få hem en baby. Men man lär sig med tiden och när lillebror lärde sig sitta hittade jag balans också haha. Då behövde jag inte ha händerna fulla med baby hela tiden utan fick mer frihet. Nu när han går vill jag minst ha fyra barn till 😉
Är avundsjuk på dig som får gå igenom detta fantastiska, för fantastiskt är det även om det är mycket blandade känslor också. Kram min vän
Tack underbara du för att du tog dig tid med peppkommentar & att dela med dig av dina erfarenheter. Så himla tacksamt & fint! <3 KRAM