Mammaliv i Nashville

Frågor och svar om mig & Andrew

Hur mycket förstår Andrew när du pratar Svenska med August?

Typ ingenting, haha. Han förstår många ord, men kan inte förstå när man pratar i meningar liksom.
Småsaker han förstår är – ”Äta mat?”, ”Byta blöja”, ”Gå & kissa”, ”Vart är nappen?”, ”Vill du gå ut”?, etc. Liksom småfraser/frågor som man använder. Så vi kommer nog ganska tryggt att kunna prata strunt bakom hans rygg, hehe.

Hur ser omgivningen på att Andrew (mer eller mindre) försörjer dig?
Det är inte konstigt alls i USA att leva som vi gör så det är aldrig någon som höjt på ögonbrynen åt vår levnadsstil.
Aldrig.
Det är det Svenskar som gör däremot 😉
Alltså. Hemma i Sverige så har ju ni föräldraledigt, föräldrapenning, barnbidrag, sjukdagar, VAB osv i ca en oändlighet. Och vi har INGENTING.
Vill man vara hemma med sina barn & ge dom en uppväxt med en förälder närvarande, måste den andre sluta jobba helt.
Annars är det back to work efter 3 veckor oftast. Har man tur kan man få upp till ett par, kanske 3 månader. Men det är sällsynt.

Har ni olika syn på barnuppfostran?
Vi har VÄLDIGT olika syn på barnuppfostran men vi växte också upp väldigt olika, så det är ju inte konstigt.
Jag sitter på utbildning & 10 års erfarenhet av barnomsorg & Andrew hade aldrig bytt en blöja innan August kom till världen, så det är inte alltför underligt att vi har otroligt olika syn på vad som är rätt & fel.
Jag är en attachment parent-tjej ut i fingerspetsarna. Jag pratar väldigt mycket med August, skriker & skäller aldrig. Försöker undvika att bara säga nej utan för dialog med honom. Vill att han ska växa upp & näras av närhet, kärlek & pussar. Att sam-sova är något av det bästa jag vet & jag älskar att mitt liv kretsar kring den där lintotten.
Andrew hade från början en mer strikt & gammeldags syn på uppfostran men har dock ändrat sig väldigt mycket genom August uppväxt & anammat mycket från mig. För det funkar väldigt bra på vår känsliga korvunge.
Men visst har vi fortfarande olika syn på situationer ibland!

Vad gör ni för att hålla kärleken vid liv?
Vi lyssnar på varandra & försöker ge den andre tid när den behöver. Vi har lovat att säga ifrån när man är på gränsen till att koka över av trötthet/ilska/irritation etc & be den andre att ta över istället för att låta det eskalera till onödigt bråk. Vi har alltid en serie på tv:n som vi båda älskar att följa. Vi försöker äta middag tillsammans minst 4 dagar i veckan. Vi gör småsaker för varandra som att köpa blommor, favoritglassen etc. Vi tar varannan morgon så den andre får sovmorgon. Vi säger alltid ”Jag älskar dig” när vi lämnar hemmet på morgonen & önskar varandra en bra dag. Vi går aldrig aldrig tysta & sura efter ett bråk mer än ett par timmar. Man måste kunna prata & reda ut saker! Grubbel & surhet i flera dygn funkar inte. Det är ett himla jobb alltså. Minst sagt!

När du har kört med video, så har jag hört dig prata engelska med Andrew och jag tycker att det låter så avslappnat. Du är verkligen duktig på det om du förstår vad jag menar? Det låter som det är ditt första språk. Undrar om du fått komplimanger/kommentarer kring detta. Samt om du har ngt exempel på någon gång där det inte har gått lika bra?:) En språklig groda
Haha. Kul att min engelska låter bra. Tack! Många säger att de har svårt att höra svensk brytning överhuvudtaget så jag antar att jag är ganska ”duktig” på engelska. Vi får spela in en video någon gång så ni får höra 😉
Det tog mig ett tag att bli bekväm med språket, men nu är det så himla naturligt & självklart.
Den roligaste språkgrodan var när jag skulle beställa pizza & ville ha ”baby spinach” på den.
Jag bad Andrew att beställa ”spajnäsh” istället för ”spinnitch” som det låter som. Han fattade INGENTING & när jag visade honom ordet i menyn började han gapskratta. Han tycker fortfarande det är min roligaste felsägning.

Jättekonstig fråga kanske men brukar ni äta chokladbollar och isånafall, tycker t.ex. Andrew om det? Min sambo höll på att DÖ när jag berättade vad det var. Deliactoboll (som är typ den godaste bollen) blev ratad men när jag gjorde mina egna så smakade han efter mycket om och men och kunde erkänna att det var gott.. Men är kanske lite konstigt eftersom att det är smet liksom? Haha. Nåväl, här hade du en ovanlig fråga om inget annat.
Haha! Kul fråga. Andrew är väldigt öppen för att testa ny mat osv (om det inte är någon gräddig, såsig historia, hehe), så när jag kom på att han aldrig smakar chokladboll, var han inte sen med att testa.
Och han älskar mina chokladbollar! Faktum är att jag har fått göra många många omgångar till nära vänner då de är dö-förtjusta i dom. Min bästa ”gå-bort-present”!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Katarina

    Förstår helt och fullt att någon måste sluta jobba om man vill vara hemma med barn i USA. Du gör ett superjobb! Vi är ju otroligt priviligerade i Sverige och det är fantastiskt att kunna dela på föräldraledigheten (om man kan).

    Är jättenyfiken på en sak: förekommer det i USA att familjer gör ”tvärtom” och går emot, vad jag antar är normen, och låter pappa stanna hemma med barn medan mamma jobbar? Antar att det är väldigt ovanligt, vore kul att höra om du känner till någon sådan familj. Skulle en ”hemmapappa” accepteras i USA eller skulle man se lite negativt på honom?

    1. jennybenny

      Jaaa kul fråga!
      Jag är faktiskt medlem i en ”hemlig” grupp här i Nashville som enbart är till för föräldrar som väljer att uppfostra sina barn med genustänk, attachment parenting, som inte är religiösa osv & jag vet 10 familjer där papporna är hemma.
      Det är inte jättevanligt, men det förekommer absolut & vi har även en nära vän i Chicago som är ”hemma-pappa”. Alla tycker det är toppen!
      Jag tror det är mer accepterat i storstäder än vad det är här i södern.

  2. Anna

    Tänker precis som du kring barnuppfostran. Tror onekligen det är det bästa sättet att på sikt få trygga vuxna.

  3. Charlotte

    Snälla hjälp mig- jag är också för A-parenting och har följt det utan svårigheter men nu…trots, skrik, slänga sig på golvet och jag tappar tålamodet…vilket inte gynnar ngn! Vad gör du om A får ett utbrott…? Hur hanterar du det?

    1. jennybenny

      Åh stackars :/ Nu är ju August inte lika gamla som dina små, men när han blir arg så låter jag honom vara, men är väldigt väldigt nära & sitter ofta på golvet på hans nivå. Han får skrika & slänga sig & slamra hur mycket han vill medan jag bara sitter där, tittar åt ett annat håll & andas. Ibland kan han försöka veva med armarna nära mig & då säger jag bara ”jag vet att du är jättearg, men man får inte slå mamma, det gör ont” & sedan slänger han sig ofta på golvet igen & snart kommer han krypandes & bara gråter i mitt knä & då kramas vi. Det funkar för oss, men alla barn är ju olika. Och det kräver en otrolig portion med tålamod 😉

  4. Aida

    Haha spenaten, jag dör!! haha! Jag håller med att du verkar så grym på engelska. Älskar när du skriver om skillnader på USA och Sverige 😀 Så intressant!

    1. jennybenny

      Aw tack! 🙂 Man blir lätt blind av att ha bott i USA så ”länge” & att inte bo i Sverige så man glömmer lätt bort de där stora skillnaderna man märkte av i början. Men jag försöker 😉 KRAM <3