Mammaliv i Nashville

Så himla bitter, men ändå jäkligt glad!

Vilken konsert det var igår!
SÅ jäkla bra, som alltid när Bruce står på scen.
Men fy så det ändå svider i hela kroppen när jag tänker på vad som hände igår..
Är så ARG på mig själv, haha.

Ok, jag ska förklara!

Andrew köpte biljetter via sin booking agent som utlovade de bästa platserna i hela arenan då hon fick veta vilket stort fan jag är.
Vi gick till ”will call”, hämtade ut dom & fick se att det var ståplats.
Om jag inte hade varit gravid, haft på mig klackar – hade jag slängt mig ut på det där golvet, men då folkhavet blev ganska stort & trångt snabbt, gick vi till informationsdisken för att fråga om det var något vi kunde göra åt saken.
De sa att vi kunde klippa av våra ståplatsband & få ett par riktigt bra sittplatser nära scen, vilket vi tackade ja till med en gång.
Ena tjejen vid sidan av pratade lite om att det var skillnad på grå & gula band, men hon visste inte riktigt vad & vi brydde oss inte mer om det. Jag ville sitta & kunna njuta av konserten!

Well.. Konserten börjar. Allt är fantastiskt.
Till vi inser vad de grå armbanden var till för..
Längst fram vid scen var en inhägnad med massor av plats för de med just GRÅ armband. Övriga publikhavet som trängs har gula..
Och nu kommer det värsta.
Bruce liksom hängde med den där publiken längst fram mest hela tiden. Gick runt bland folkhavet. Tog selfies. Kramades, pussades..
GAHHHHHH!
Andrew kunde se hur det riktigt brann i ögonen på mig när han stagedivade, skakade handen med fans & riktigt tog sig tid att tacka alla som betalat dyra pengar för att stå längst fram & njuta av sin idol.
SÅ JÄKLA SUUUUUR är/var jag.

MEN. Det var en sjukt bra konsert från min sittplats, jag var jättenöjd & är så tacksam att Andrew fixade biljetter trots att han inte är ett fan överhuvudtaget.
Lite bitter bara, haha 😉

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.