Efter två solskensmorgnar där jag tog kiddo båda dagarna på raken pga. ville vara kärleksfull fru, var det min morgon att slumra lite längre.
Då jag somnade sur som ättika igår efter en felsägning av mannen i mitt liv, behövde jag verkligen en stund för mig själv att bara andas & ”vara”.
Dessutom är jag fortfarande sjukt förkyld så att idag vakna med onda bihålor, istället för att känna någon himla bättringsväg, var liksom inte ultimat.
Denna lugna morgon-ensamstund slutade dock med att jag hade en iPad-kikande 2åring i sängen med mig medan jag snyftade till Moas & Matildas Podcast pga. tycker det är så sjukt bra att de tar upp vilket jävla jobb vi kvinnor gör när vi bär & föder barn.
Tänker ofta på hur denna tjejen fick mig att få upp ögonen för att säga ”Så himla starkt jobbat” till en nyförlöst mamma istället för ”Åååhhh gulligull, vad fin bebis är & du med & hoppas Ni mår bra hela familjen”. (Man ba – Mmm stor risk att the papa har det lite jobbigt)
”Fan vad bra du är”, är ju sjukt mycket härligare att höra (tätt medföljt av bebisens gullighet) då man nyss gått igenom ett halvt helvete för att få ut underverket.
Nej nu blev det genast en väldigt mycket mer bitter stämning här med klag & åsikter men det är lite så humöret funkar för denna damen just nu.
Ena stunden solsken, andra stunden är jag arg som ett bi & hugger på minsta lilla.
Jag gör nog bäst i att hålla mig lite vid sidan av idag till den värsta bitskheten lagt sig, hehe.
Alt. startar jag något himla protest-tåg här i centrala Nashville & skriker ut mina frustrationer..
Håll er undan! Gravid & rabiat mamma går lös.
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Fast det där med att pappan inte har det jobbigt under en förlossning tycker jag är så fel. Visst att mamman har det FYSISKT jobbigt och det har ju givetvis inte pappan.
När vår första son kom till världen var det under stor dramatik och nära-döden för både mig och den lilla, både under själva förlossningen och efteråt. För att göra en låååång historia kort kan jag säga att min man lämnades ensam i fem timmar med en nyfödd bebis varav en timme i nerblodat rum. Ingen information, ingen hjälp med bebis, ingen som bara lyssnade på allt det där jobbiga han sett under hela dagen och natten. Som sagt, hela historien är lång och med många detaljer hit och dit.
Han har mått riktigt dåligt efter det här och fått gå till en kurator för att bearbeta allt. Så jodå, pappan kan också ha det riktigt tufft under en förlossning, men på ett annat sätt.
Det finns ju alltid en annan sida av ALLT. Det är ju hemskt att din man fick gå igenom något så stort & känslomässigt. Nu var ju mitt inlägg mer ett ”gnäll & klag på skoj” & inte på fullaste allvar. Det är ju klart att även pappor går igenom något stort då de är med på förlossning av sitt barn. Men sedan är det ju i de flesta fall som så, att kvinnan som burit barnet med allt vad det innebär & sedan går igenom både extrem fysisk smärta & hormonell karusell, behöver lite extra pepp 🙂
Alltså jag håller med till 100%!! Vi mammor offrar så himla mkt och får sällan höra hur fantastiskt duktiga vi ändå är, speciellt inte i början då man inte får en endaste sekund till sig själv. Minns att jag kände att vi kvinnor verkligen inte haft tur i den där fördelningen när min som var nyfödd. Jag menar, att vara gravid är blä. Att föda är fruktansvärt (tycker jag!) , efteråt har man ju så sjuukt ont överallt och då ska man se till att amning funkar och ta hand om en liten bebisparasit.
Så jag förstår dina känslor där!!
Men precis!! Det är ju världens jäkla jobb vi går igenom & sen glöms allt bort pga. liten tjock bebis. Vilket är förståeligt, men samtidigt så minns jag hur jobbigt det var att vara nyförlöst, orkeslös & ha så himla ont efter graviditet & förlossning att jag bara ville gömma mig under en sten. Men då skulle allt bara vara himmelriket liksom. Så svårt det där.
Åh- sånna dagar har jag även som icke-preggo 😀
Hoppas morgondagen blir bättre!
haha. Love it!
Men va fin du är!!!! Fina magen <3
Åh tack <3
Ja de där svängningarna i humöret är tufft för alla. Man blir ju frustrerad själv när man reagerar som man gör… Min mamma gav mig och min brors sambo presenter efter att vi fött. Ett enkelt smycke som ett ”bra jobbat”. Jättefin gest som är helt rätt, det är precis det man behöver efter det fantastiska jobb man gjort! Du är verkligen jättefin, vännen! Kramar
Vilken fin bra mamma du har! <3
Och visst blir man frustrerad på sig själv! Jag är verkligen miss opinion HELA tiden & det är sjukt påfrestande, haha.
Meen! Tre ggr har jag skrivit lång kommentar men det är inte mycket som kommer med. Nu är det jag som blir sur! Som sagt tur att vi är på avstånd men du är så söt när du surar
fattar inte vad som är fel på kommentarsfunktionen!
Ojdå vad sur man kan vara
Hahaha (förlåt) vad man känner igen sig!! Hormoner är inte att leka med! 😉
Nej verkligen inte 😉