Jag måste bara ta upp detta med vänskap.
Tänk att det kan vara så jobbigt ibland.
I en vänskap tycker jag att man ska ge av sig själv (menar givetvis inte saker!), vara förstående, finnas till, spontant fråga hur den andre mår, inte behöva pratas/höras varje vecka om man ej har tid utan sura miner, ställa upp när den andre behöver.
Ganska enkelt om man tycker om någon!
Men lets face it. Vi är upptagna småbarnsföräldrar & ibland brister det här & där.
Vilket är helt 100% okej för mig. Det är inte hela världen om man inte får svar på ett sms, inte hörs på några veckor, om man ställer in en dejt osv.
MEN. När jag upptäcker att vännen i fråga, som man funnits för, hjälpt då den behövt, ställt upp i vått & torrt – Inte bryr sig alls! Då blir man sjukt ledsen.
Just nu känner jag mig så himla snopen & liksom berövad på en vänskap.
Och det är som hjärtesorg.
Men så går jag tillbaka i minnet & försöker tänka på vad JAG har fått tillbaka av denna personen (Obs pratar ej om saker!) & kommer liksom inte riktigt fram till något.
Jag har varit generös, bjudit till, men jag har inte fått något tillbaka.
Och jag har inte sett detta??
Utan varit helt blind i lyckan av att ha en vän. Eller.. vad jag trodde var en vän.
Verkligen jättejobbigt är det & jag måste skriva av mig i ren frustration för att liksom få ut ilskan så den inte ligger & gror inne i hjärtat.
Har ni varit med om liknande?
Att känna sig riktigt besviken
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Detta m vänskap….inte alltid så lätt som man kan tro! Jag har inte direkt blivit totalt sviken av någon vän – i vuxen ålder! – me däremot så finns de ju vissa som man ofta blir lite besviken på….tyvärr! Där man, precis som du sa, känner att det alltid är JAG som ringer, fixar ordnar, anstränger mig! I vårt lilla gäng är det ofta så att jag är den som drar ihop grejer, för jag tycker det är kul, och VILL, men ibland önskar man ju att vissa andra kunde anstränga sig lite också… Som tur är så har jag även ett par riktigt nära vänner som jag kan lita på ALLTID.
Du är ju en sån underbar och varm människa Jenny (ja det kan jag säga fast vi aldrig setts irl), den som behandlar dig så är inte värd din tid!
Stor kram
Fina vännen! <3 TACK!
Nej vänskap ärinte lätt. Det är som ett förhållande & man måste ge & ta. Den som aldrig ger kan man inte vara vän med liksom. Ledsamt men sant. Tråkig att komma till insikt, men skönt att inte "slösa" mer tid på personen. KRAM
Jag förlorade min bästa vän som jag har haft i över 15 år när jag berätta nyheten om att jag vänta Edwin 🙁 Gjorde fruktansvärt ont o gör än idag :'(
Nej är det sant?? Usch vad jobbigt!! KRAM <3
Jag har alltid varit en generös person och har upplevt det du upplevt nu. Man ger och ger utan att tänka på om man får något tillbaka? När man tänker efter känns det som man köpte en vänskap. Och det handlar inte bara om att bjuda på fikan eller ölen på krogen…utan om tiden man ger, känslorna man uttrycker…Man känns överkörd!
Jag har släppt dom nu. ”Vännerna”. Jag fokuserar nu på mina riktiga vänner. Dom som bryr sig och som ger så jäkla mycket tillbaks. Det finns ingen tid eller ork för mig mer att lägga energi på någon som inte ger något tillbaks. ENOUGH IS ENOUGH!
Jag har bästa vännen. Det kan ta veckor innan vi pratar på telefon MEN vi vet alltid var vi har varandra. Vi tar upp från var vi slutade! Vi är trygga med varandra. Det ’är så det ska vara:)
Ta hand om dig!
Ja men PRECIS så känner jag. Att det känns lite som jag ”köpte” vänskapen. Jag är väldigt generös med småsaker i vardagen & förväntar mig dom inte tillbaka, men att inte ens få känslomässigt stöd som tack, då känns det inte kul!
Underbart att du har en sådan fin vän! Det glädjer mig helhjärtat! <3
Oh lord! Ja verkligen!! Känt mej så utnyttjad…:( och numera har jag ”testat ” vissa och om det ej gett tillbaka så som jag förväntar mig att man gör för en VÄN så har jag klippt vänskapen.. O början blev jag ledsen… ville ”göra upp” och då men numera skiter jag o d.. Kanske för att jag har ngr få fina kompisar och omtänksam familj och 2 fina egna barn o en man som jag delar allt med.. Dessa känns viktigare, men förr har jag 20 polare o insåg efter ngr år att de var mina vänner om JAG ansträngde mig.. Inte annars.. Läst en del ” utveckligsböcker” . Rest, ältat , ändrat mig, utvecklat mig .. Tagit mej tid att SE mig ..Ja blivit äldre och förnuftigare 😉 så nu njuter jag mer av min egen tid och är hellre själv än med en ” halv- kompis ”.. MEN..! Jag FÖRSTÅR DIN ILSKA OCH LEDSAMTHET det käns när man blir utsatt .. En vän betyder så mkt! Kram❤️
Underbart att du kommit till det stadiet då du är nöjd med det du har <3 Så fntastiskt!! Det är ju visserligen jag med, men jag har ju liksom ingen familj här så vänner är otroligt viktigt. Men nu har jag inte bitt här i mer än 2 år, så det får nog ta lite mer tid. Jag får skynda långsamt 😉 Inte Jennys enklaste ordspråk att följa, hehe.
KRAM vännen!
Ja på tok för många gånger tror jag… Jag har varit för mycket ”giver” alltid – alltid hört av mig, sett till att man håller kontakten, även kollat med folk jag inte hörts med på en halv evighet att de bara har det bra och allt är okej, osv.. Jag är den typen helt enkelt. Men så kom jag till en punkt där jag kände mig ”utsugen” på energi och det är inte OK! Så nu lever jag efter något som min Osteopat skrev till mig (eftersom hon fattar HELA människan, haha.. det tog inte så lång tid för henne att lista ut att jag gett lite mer till andra än mig själv typ hela livet…..);
”Jag tar mina beslut från hjärtat. Mina beslut är bra för MIG.”
Dvs. att våga stå för det jag tycker, stå på mig, och bli starkare i min egen åsikt. Utan att på något sätt bli otrevlig. Så jag har slutat att jaga de som inte är intresserade, de som inte ger något tillbaka, de som inte bjuder till (vänskapligt) och de som helt enkelt inte är trevliga och vänliga på riktigt. Det har förändrat mycket inom mig. Stor kram <3
Vad skönt att du kommit till insikt & ändrat din inställning! Så sunt & bra! Heja på! Vilken klok kvinna din osteopat måste vara! KRAM <3
Precis som många som skrivit innan så har det även hänt mig. Jag kämpar fortfarande med att förhålla mig till det för vi har känt varandra sedan vi var barn, vi umgås familjevis, har gemensamma vänner, etc så det är inte bara att bryta. Men det har tagit mig tid och varit smärtsamt att inse att jag ger så mkt mer än jag får… I våras hände något som gjorde att det kändes hela vägen in i hjärtat, det var så bittert och jag vet med mig att jag aldrig behandlat henne ens på ett liknande sätt.. Sedan dess har relationen varit konstig, men våra respektive känner ju också varandra så det är inte så lätt att bara ”försvinna”.
Och så ett annat exempel:
För några år sedan gjorde jag slut med en vän. Vi hade gjort så otroligt mkt tillsammans, rest, suttit i timmar på favvofiket och pratat om livet, ja allt. Men till slut så gick våra liv i helt olika riktningar och vi hade inte längre något kvar. Hon vill vara singel och leva som om det inte finns någon morgondag, jag levde småbarnsliv…Men jag kan verkligen sakna den vänskapen vi en gång hade, att hon var den första jag slängde iväg ett sms eller mail till när nåt hänt eller jag bara ville skvallra. De spontana presenterna, inte minst de jag själv köpte när jag såg något som passade henne. Alla roliga fnissiga skrattattacker. DET kan jag sakna även om jag inte saknar just henne eller den relation vi hade i slutet.
Det är som du skriver, en hjärtesorg. På vissa sätt kanske nästan ÄNNU värre eftersom det är så tabu på nåt sätt. Man ”ska ha” den där vänskapsrelationen som i Sex & the city, bästa tjejkompisarna som gör precis allt för en när det behövs, och ett stort socialt liv. Jag tycker att du beskriver det så bra och jag är ledsen för att du ska behöva gå igenom det. Men jag tror vi är många som så gärna hade velat vara din kompis om vi bara bott på rätt ställe:) Du sprider en härlig energi i din blogg (som jag f.ö röstat på!) och verkar vara en jättefin tjej. Men man får vara ledsen för att vänskapen tar slut, det är vi nog alla…
Stor kram!
Ja det är verkligen många av er som gått igenom detta. Så ledsamt! Jag önskar ingen hjärtesorg! Och så ledsamt att du förlorad en sådan nära vän. Usch vad trist det är.. Men man växer kanske ifrån varandra som i många förhållanden liksom. Alla ”hör inte ihop”. Men lika tråkigt är det för det. Ja det ju satc man ”ska” ha & det har då inte jag här i Nashville, så är det bara. Jag önskar jag hade! Men det kommer nog ta en himla tid innan jag hittar en sådan pärla. Tur jag har ER! <3 Och många fina vänner har jag. Men ingen BFF foevva liksom 😉 (eller jo, i Sverige!)
TACK för dina fina ord måste jag säga! Underbara människa!! KRAM
Vissa bara tar utan att ge. Det är bättre att ha ett fåtal bra vänner än många ytliga. Om du vet att du gett av dig själv så ska du bara vara stolt. Personen som valt att förlora dig är ingen att grämma sig över.
Ja det visade sig att denna personen var en sådan. Bara tog & tog. Fy. Jag känner mig lite lurad samtidigt som jag är glad att jag vet att jag är bättre än så på något vis.
Jamen visst gör det ont! När man funnits där, gett av sig själv, lyssnat, skrattat. Och så kommer dagen då man själv sjunker, behöver supporten och skrattet och omtanken och inser att det inte passar in i den andras liv där och då. Min historia, 2006, studietiden, en tajt vänskap sedan två år tillbaka, nästintill dagligt umgänge, från min sida mycket lyssnande och pepp och delaktighet det var ju vi 🙂 Så kom dagen då min lilla pappa blev allvarligt skadad, dagarna vid hans säng och insikten att vännen min tyckte jag var tråkigast i världen, som inte gick vidare som inte ägnade mig åt fika, fest och flumm. Inte ett vänligt ord fanns till mig när det var som tyngst. Träffades på konferens i torsdags, nästan sju år sedan sist och vi låtsades som inget och agerade som artigt ytliga bekanta… Vänskap, äkta vänskap är som ett äktenskap, sanna vänner finns där oavsett i alla väder och tillåter att man både ger och tar. Nu vet du, nu kan du bryta ihop och komma igen, nu vet du vem som inte är värd dig! (Och så ett stort grattis till ert andra mirakel!!)
Usch så sorgligt att upptäcka det i en sådan mörk tid i livet. Så himla trist.. Jag ska skaka av mig detta så fort jag kan & gå vidare <3 KRAM vännen & TACK
Usch vad ledsamt att höra. Och speciellt att allt detta kom nu när du har det lite kämpigt redan.
Man känner sig lurad på något sätt.. det är oftast i perioder man tycker är jobbiga som ens rätta vänner träder fram.
En av mina närmsta vänner bor i England. Vi ses kanske 2-3 gånger/år men när vi väl ses är det som vi inte har varit ifrån varandra mer än ett par dagar.
Man får försöka fokusera på de relationerna som ger något också. Även om det är svårt att ”dumpa” vänner eller att bli ”dumpad” av en vän.
Megakramar till dig.
Underbart att du har en sådan vän!! Jag har också ett par sådana och SOM ag älskar dom!
Verkligen inte rätt tid att inse att denna vännen inte finns där, men samtidigt skönt att skaka den av mina axlar liksom. KRAM
Jag gillar verkligen hur du formulerar texten på det sättet som en annan skulle göra och känner.
Du är verkligen inte ensam om det, jag hade en såkallad ”bästa vän” som enbart använde mig för att hon själv skulle må bra.
Sa hela tiden åt mig vad jag fick och inte fick göra och när jag dög och inte och jag trodde ständigt att det bara var att hon menade väl, fram tills jag var den som växte upp, såg att hon drog med sig våra gemensamma vänner som hon lärt känna via mig och pratade en massa bakom ryggen på mig och sa att jag var farlig för jag mådde dåligt en period.
Slutade med att jag sa precis vad jag tyckte och tänkte och därefter har hon knappt vågat se mig i ögonen och när hon vart och hämtat saker hos mig har hon vart så himla trevlig osv.. antar att hon insett vad hon förlorade för jag själv ansåg mig som en bra vän som absolut kunde göra fel och nu sträcker hon sig enbart till vänner hon fått via mig.
Tragiskt egentligen!
Åh det är så tråkigt att läsa att många av er har samma erfarenheter.. Usch så jobbigt. Men skönt att du vågade stå upp för dig själv & tala från ditt hjärta. Det var starkt! Och förhoppningsvis har du ersatt denna människan med nya vänner som är dig närmare <3
Förstår vad du menar! Min bästa vän flyttade 30 mil ( till Karlstad ;)) och jag var orolig att vi skulle tappa kontakt. Men nu efter flera år hörs vi av emellanåt ( vi är båda småbarnsföräldrar) och även att det går 6 mån till ett år innan vi ses så är det som inget har förändrats. Vi liksom acceptera situationen men vägra tappa varandra! Vilket jag är oerhört tacksam för och jag se det som riktig äkta vänskap! Så är man inte villig att ge och ta och ha lite tålamod och förståelse så är det bättre man skils åt. Hur jobbigt det än är.
Åh vad underbart!! Precis det är äkta vänskap!! Jag har också några sådana guldkorn i karlstad & SOM jag älskar de fina människorna <3
Jag har suttit i samma sits, och till slut var jag tvungen att typ ”göra slut”. Denne person kunde inte alls förstå men jag orkade inte förklara något som jag visste att vi skulle vara oense om. En vän ska få en att må bra och blir man bara deppad och irriterad är det ingen idé att hålla liv i vänskapen
Vad starkt av dig att våga ”göra slut” för det är inte lätt! Och visst är det som du säger, en vän ska få en att må bra! Precis så är det <3
Åh =(
Det fick jag också erfara när jag och sambon gick igenom en väldigt tuff period för några år sen.
Vissa man trodde skulle vara på plats och stötta fanns plötsligt inte där… Men de som man inte trodde eller ens förväntade sig fanns där i både person och via sms lite då och då.
Då fann jag ordspråket som kände så rätt; I bland kan de små vännerna visa sig vara de största!
Massa kramar!
Usch vad ledsamt att även du fått gå igenom något sådant här.. Men visst är det som du säger! ibland måste man öppna ögonen & inse att en ”bekant” faktiskt är mer vän än vad man trott. Så fint att upptäcka det <3
Jag känner så väl igen mig i det du skriver, tyvärr. Sedan Miranda föddes känns det som att jag upptäckt att jag inte har några vänner alls och tyvärr har en hel del familjemedlemmar visat sig från sin rätta sida även de.
Jag är som dig, ger av hela mitt hjärta, men när en börjar rannsaka och se tillbaka och upptäcker att allt en fått tillbaka är krav, ledsamhet och ensamhet så är det inte värt det längre. Jag är hellre ensam med min familj och några få vänner som ger glädje tillbaka än tillåter mig själv att bli sårad gång på gång av så kallade vänner som faktiskt inte behövs i mitt liv. Det gör ont, ack så ont att komma till insikt med detta. Men det är värt det när alla stenar faller från ens axlar och en kan känna sig fri och lycklig i de vänskapsförhållanden som blir kvar.
Usch så ledsamt att du fått gå igenom så många ”vänskaps bortfall”.. KRAM <3
Men visst är det som du säger, man känner sig lite fri mitt i allt det ledsamma. På något underligt vis..
Jag känner också tyvärr igen mig i det du skriver 🙁 och det är så fruktansvärt tråkigt när det händer. Att ge och ge utan att få något tillbaka. Jag har blivit sviken på olika sätt av personer som jag trodde var mina vänner och det är så tråkigt och liksom känns inne i hjärteroten. Ta hand om dig och vårda de fina vänskaper du har. Jag tycker att du verkar vara en underbar person att ha som vän. Stor kram
Ja så hemskt tråkigt! att ge av hela sitt hjärta & liksom ”satsa” på vänskapen så starkt & sedan inse att den inte betydde något för den andre. Hua!! Och TACK för dina fina ord!! <3
Åhh det brister så hårt när detta händer!! 🙁 <3 Hoppas du inte mår alltför dåligt!
Och sen låter det som att hon inte är värd dig :*
Ja det gör ju det. Jag känner mig så sviken, men känner samtidigt det är skönt att liksom kommit på detta & kan rensa bort nu.
KRAM hjärtat! <3
Känner igen mej i de du skriver, Kram <3
KRAM <3
Å vad trist! Det verkar av tidigare kommentarer att döma vara fler än jag som vet precis hur du känner. Du har helt rätt – det är som en hjärtesorg!
Ja det är så trist & det är en hjärtesorg. Fint att så många delar med sig <3
Oh ja, det har jag varit med om! En vän som jag hade för några år sen. Hon visade sig vara en egoistisk, energikrävande och avundsjuk människa. Jag var rätt ledsen ett tag efter jag bestämde mig för att säga upp bekantskapen, men nu i efterhand är mitt liv så mycket skönare utan henne. Jag har dessutom funnit ett pat nya vänner som är världens finaste! Och det är jag SÅ otroligt tacksam för!
Att bara ge och aldrig få tillbaka, det är inte vänskap! Tillåt dig sörja nu, för det är en sorg, men behåll vetskapen om att du en dag kommer se tillbaka på er vänskap och inse att ditt liv är bättre utan såna människor!
Stor kram! ♥
Usch så ledsamt att du varit med om något liknande! Det gör så ont. Men ändå är det ju tur att man lyckas komma på det innan det går alltför långt liksom. Hua.. KRAM på dig vännen! <3
Jag förstår precis vad du pratar om, och jag lider lite med dig! Just den där sekunden då man inser att ”näe, min vän finns inte där för mig” är jättejobbig. Det är himla lätt att nästan grubbla sönder sig, både av desperation och av sorg.
Jag har en vänskap som jag sagt upp i vuxen ålder. Jag gav och gav och gav. En dag svek mig vännen något så oerhört, och då insåg jag att jag inte bara gett och hon tagit, utan också att hon lastat på mig , men jag aldrig på henne. Hon var alltså en energitjuv.
Det kanske är lättare att göra slut när man blir sviken, så som jag blev, men det är inte fel att göra slut med en vän. Sedan kanske man måste ge vännen en chans att förklara sig, men det avgör man också själv.
Hursom är det extremt ledssamt att känna som du gör, och du beskriver det så bra. Jag har sagt det många gånger förut i mina kommentarer, men det tåls att sägas igen att jag tycker du verkar vara en härlig människa! Någonstans är det klyshigt nog (herregud, hur stavar man detta???) ”vännens” förlust. Verkligen!
Stor kram till dig kära Jenny!
Ja det är jättejobbigt!! Så tråkigt att du fått vara med om liknande situation. Usch.. Det är nog aldrig lätt att ”göra slut” men ändå en lättnad att det finns i bakhuvudet att vännen aldrig fanns där liksom. Så man får sörja snabbt & gå vidare <3
STOR KRAM!
Sådär är det tyvärr ibland!
Jag har själv inte varit med om att bli sviken men många vänner har försvunnit- jag fick min son när jag var 22år….ung och att förvandlas från en partytjej till en mamma är ganska stor förändring och många försvann!
Nu har jag få vänner men som jag vet finns där för alltid, vänner som jag knappt träffar eller har ngn kontakt med i perioder men som jag alltid kan ringa och som alltid ställer upp- och som vet att jag alltid finns här oavsett om i hörs eller inte!
Jag har vänner som kommer när de hör att jag är trött, som leker med kidsen och som låter mig sitta i soffan och bara glo 🙂 om det behövs!
Så otroligt ledsen för din skull men objektivt sett är det ju bättre att förlora en vän än att ha vänner som inte är riktiga vänner! De tar bara energi helt i onödan!
Att förlora en vän är en stor sorg, sörj och försök gå vidare- försök fokuser på de vänner du faktiskt har och det liv du lever!
Massa kramar! <3
Det verkar som de flesta varit med om sådanahär ledsamma ”uppbrott” med vänner. SÅ trist! Men som du säger, då är de ju inte riktiga vänner. Underbart att du hittat så goda vänner i ditt liv. Jag blir SÅ glad av att läsa det! <3 Mitt i aöllt detta hjärtskärande så är det ändå en lättnad att ha kommit till insikt liksom. Sörj snabbt & gå vidare – precis vad ag tänker göra! KRAM vännen!
Jag känner igen mig i det du beskriver. Har varit i precis samma situation och det är lika sårande som när en kärleksrelation avbryts.
Att inse att man är den ende som tar kontakt, som bjuder på sig själv kan vara en lång process. För egen del tog det flera år innan jag förstod läget och då kändes det ganska skönt (om än ledsamt) att ”göra slut”.
Vänskap skall vara ömsesidigt annars är det inte mycket värt.
Lycka till!
Så ledsamt!! Men visst är det som du säger, man känner mitt i allt ledsna en slags lättnad. För visst måste det legat & grott långt där bak någonstans!
kära vän. det här var ledsamt att läsa. jag skrev ett inlägg om det precis tvärtomiga. en vän som ställer upp och ger så mycket av sig själv att jag inte vet hur jag ska tackla och tacka! det motsatta är dock jättejobbigt. din vän tar mer energi än hen ger. sådana vänner är ju som bekant inget att spara. men det är ledsamt att inse det! man förlorar ju någon som man brytt sig om. man får överväga om fördelarna väger över nackdelarna innan man bestämmer sig för att behålla vänskapen eller ej. du är den viktigaste personen i ditt liv ♥
stor kram ♥
Men SÅ himla underbart för dig att kunna skriva ett tvärtom-inlägg! SOM jag unnar dig det! Önskar alla kunde känns så varje dag om sina vänner. Det är ju helt fantastiskt att du har en sådan vän <3
”I nöden prövas vännen”
Jag tror vi alla har varit med om sånt… eller kommer bli med om sånt (beror på ålder o vart man är i livet)…
Det är nödvändigt o stanna upp ibland o fråga sig själv om det är en jämställd vänskap. Precis som du säger så handlar det inte om saker, men om det blir obalans i att finnas för VARANDRA, då måste man ”städa” i sin vänskapskrets.
Du verkar vara en härlig tjej, genomsnäll och vill alla allt det bästa. Men var försiktig. Det verkar ju vara de genomsnälla som har svårast att ha riktiga vänner. Missförstå mig inte, gå inte omkring o bli elak 🙂 utan välj dina vänner med omsorg, låt det ta tid, öppna inte hela ditt hjärta/själ/hem förrän du VET… ja, eller tror dig veta – man kan ju aldrig vara säker.
Själv har jag bott här (där jag bor nu) sen 2008 och jag har inga vänner men många jag hejar på när jag är ute o handlar osv. men jag vill hellre det än de ”vänner” jag hade min första sommar här.
Ta det lugnt o försiktigt med din nya ”inneboende” 🙂
Ja det är precis som du skriver vännen! ”i nöden prövas vännen”. Så klok!
Och precis som du säger så är jag en väldigt genomsnäll människa som väldigt gärna vill ha vänner. Inte så jag hoppar på första bästa, men jag försöker nog lite mer än den vanliga personen som kan vara lite avvaktande. Jag ÄLSKAR att ha vänner & att umgås. Det är så svårt att leva utan familj i ett nytt land att man måste liksom öppna upp sig med en gång för att se om det skulle funka eller inte, tycker jag.. 🙂 Men ibland kanske det inte är det bästa. Näe jag hoppas detta var en engångsförteelse som inte kommer upprepas. Så trist att många av er varit med om samma situation! Men samtidigt så förstår jag ju att det inte bara är jag som är helt kocko 😉