Efter vi slumrat en sväng på soffan igår fick vi sms av kära vänner som vi saknat en himla massa & bestämde oss för att åka dit & umgås en sväng.
Vi satt i deras lekrum med ett glas vin & pratade i flera timmar.
Kidsen lekte så himla fint & sedan somnade båda två så vi kunde prata helt ostört om allt & inget i några timmar till.
Lovely!
Jag är så tacksam för de vänner vi har här.
Och jag måste berätta för er vad som hände igår & idag!
Jag gjorde iordning en äggmacka till mig själv igår då jag var så himla sugen & fixade samtidigt en rostmacka till August.
Well.
Det slutade med att August åt upp MIN koktägg-macka (!!!!)
Ungen som ratar allt i hela världen just nu, åt ÄGG.
Jag var typ lycklig hela dagen över den där himla mackan.
Eller nej. Jag är fortfarande lyrisk.
Så idag gjorde jag en till, satt mig vid bordet & låtsades äta själv.
August ville ha ett bett, men ratade sedan mackan. Såklart.
Ja så är det jämt!
Ibland får han något ryck & äter typ guacamole, vindruvor, hallon, bönor eller annat ”nyttigt”, men ratar sedan direkt dagen efter då jag bunkrat upp med en årsförbrukning i rent lyckorus.
Alltså. Är det någon annan som har ett sådanthär barn som liksom tokvägrar att äta allt utom EN eller två saker?
Det går verkligen ingen nöd på August & jag bryr mig inte alltför mycket längre, men så himla frustrerande ibland.
När släppte det för era kids?
Att kika i fönstret på maskiner som arbetar är mycket roligare än att äta låter August hälsa 😉
Och jag måste tillägga att vi aldrig tvingar honom att äta, alltid erbjuder allt, alltid låter honom äta själv om han vill, mixat smoothies & har testat ca alla tips som finns, så det är inte det jag frågar om, utan liksom bara NÄR detta vägrandet kan försvinna?
Mitt barn är fött 2011 och har precis börjat bli totalt ointresserad av mat vilket är väldigt frustrerande. Hon har annars ätit bra och mycket men plötsligt drog hon ner på maten rejält och skrek som i panik så fort jag tog fram skeden. Jag kan ju säga att jag som ensamstående mamma inte alltid orkade kämpa emot… Men nu har det gått 1½ vecka med detta ständiga trots och dåliga humör från hennes sida, och plötsligt är det som att allt har släppt och hon äter perfekt igen. Jag fattar inte. Jag googlade på detta med 2-årstrots och läste att matvägran är en stor del av vardagen men det viktigaste är att inte erbjuda annan mat bara för att barnet vägrar och istället ställa undan och ta fram det när barnet frågar ungefär 1-2 timmar senare. När jag började med detta blev min dotter genast på bättre humör. Det kan vara så att matschemat behöver ställas om. Jag började dessutom ta fram böcker och pussel vid måltider som verkligen krånglar och då blir min dotter genast villig att äta. Men jag räknar inte med en direkt förbättring, jag har bara hittat vägar att få i henne mat och inte bara pasta 😛
Haha men då förstår jag hur du tänker o att du inte var orolig 🙂 I mitt fall måste huvudmålet alltid innehålla en massa potatis….potatis, potatis o potatis 😉 Finns det ett uns kött med ratar han maten men ofta kan det gå med lax… Men lillen är ju min chef så det går när det passar honom 😉
Jag tror inte du behöver vara orolig. Skillnad hade varit om August inte gick upp i vikt, svårt att lära sig nya saker, sen i utveckling mm. Men jag vet precis hur du känner dig, för då Edwin var 8-9-10 månader var jag orolig o fråga om hjälp ifall han hade allergi mm. Läkaren lugna mig då med att Edwins vikt o utveckling var helt normal o följdes som det skulle. Ha tyckte även att jag skulle tänka om hur stor portionen var om jag åt den mat som jag erbjöd Edwin o omvandla den för min vikt. Enkelt räknat; ifall Edwin äter 1 potatis o väger 10 kg o då ska jag äta 6 potatisar om jag då väger 60 kg….Sedan finns det ju kanske kött, sallad o sås på tallriken…Puh! Brakfest till middag 😀 😀 Hoppas att du förstår hur jag menar 😉 Kram på dig, hoppas jag ser dig nästa gång ni är i Sverige 🙂
Tycker det går i perioder mest hela tiden 😉
Mitt au-pair barn vägrade äta allt utom spagetti o köttfärsås eller tuna sandwich (om man pillade bort gurkan o roucculasalladen)..
Ingen aning om vad hon äter idag men huvudsaken är att de äter nåt:) hade en kiddo på förskolan som bara käkade mackor o yougurt o de fick va så med. Förr eller senare så kommer intresset:)
Hej!
Min äldsta son var precis likadan. När han var liten var det superfrustrerande. Men med åren lärde vi oss att slappna av. Han är nu 7 år och först sista halvåret har han börjat äta ordentligt! Ibland är vi helt chockade över hur mycket ungen kan trycka i sig. Men innan, ja inte vet jag hur han överlevt eller på vad rättare sagt. Men han e pigg och kry och nästan aldrig sjuk.
Min treåring är jättekinkig på mat. Han äter typ bara pasta och korv eller pasta med köttbullar. Men jag vägrar att göra sån mat hela tiden bara för att han vill ha så jag lagar den mat JAG är sugen på. Vill han inte ha så tvingar jag inte honom. Men däremot tänker jag på att lägga till saker till rätten som jag vet att han tycker om, typ grönsaker och sånt. Ibland äter han jättebra och andra perioder mindre bra.
jaadu jenny. går det någonsin över (ja innan dom blir tonåringar och vill äta tre brödlimpor om dagen då)? jag försöker liksom du att inte bry mig. men ibland blir man allt bra frustrerad ändå! får trösta sig med att våra små skatter inte svälter. vill dom äta har dom möjlighet till det..:)
PUSS och KRAM ♥