Känner att jag vill börja detta inlägg med ett BRÖÖÖÖÖÖÖÖL.
Måste.klaga.på.min.tillvaro.
Ok. Andrew är bortrest & nu börjar det verkligen kännas att man gör allt själv 24/7 & inte får en endast andpaus.
Ja inte ens på kvällen som ni vet, då August bestämt sig för att skrika tills han kräks om jag inte plockar upp honom ur sängen.
Igår hann jag äta en kallnad middag, blogga ett halvdant inlägg & se ett & ett halv avsnitt av en sådandär ”serie för hjärndöda” enligt min anda hälft, sedan var det kört för August var uppe & vägrade somna om.
Så det var bara att göra sig nattaklar & krypa ner under täcket med barnet.
Som förövrigt har börjat vilja sova med min vattenflaska!?!
Bra val av ”snutte” liksom?
Näe. Nu får fan Andrew ta & komma hem altså.
Eller så får samtliga familjemedlemmar flytta till Nashville & avlasta mig.
Sjukt trött är jag.
Och nyss hade August något slags ”melt down” & bara låg på golvet & tryp skrek/fejk grät i 10 minuter?!
Klag klag KLAAAAAG denna fredag.
Fast i eftermiddag får vi besök av kära vänner & då kommer allt kännas bättre.
Önskar er en FIN Fredag utan melt downs & skrik 😉
Även Mally är helt slut! 😉
Vill bara förtydliga att jag inte likställer din situation med min, eller minakänslor av att inte räcka till, utan bara att det är grymt jobbigt ibland. Du är fantastisk och ärlig som lyckas få fram det (att det finns tunga stunder) samtidigt som man genom din blogg verkligen känner hur underbart det är att ha barn. För det ÄR det, och ju äldre dom blir ju roligare blir dom men ju mer kräver dom 🙂 hatten av för alla mammor där ute, inte minst våra egna!!!
Det är så hög igenkänningsfaktor på det du skriver, du är verkligen en sån person man önskar man hade next door!
Så skönt att läsa att du får tips råd och pepp från andra i liknande situation, det var ju så längesedan jag själv var där, det hjälper ju inte att säga att det blir bättre, det är så det är, ja jag vet för jag har själv varit där 4 ggr! Pappa jobbar borta, sent någon blir sjuk, vaknätter, mor o farföräldrar som jobbar, ingen avlastning. Gråtattacker och total kollaps emellanåt, men jag lever än! Vill inte ha det ogjort, fyra underbara ungar var allt jag önskade mig med samma underbara man, att livet senare blev som det blev är en annan historia. Vi kvinnor kan! Många kramar och jag skickar paket med lite överraskningar! Älskar dig
Hoppas att det känns bättre nu!
Aldrig roligt när barnen strular så där och så typiskt att man ska vara själv hemma just då.
Brukar hända även här. Inte så ofta som tur är.
Man känner frustrationen för att barnen inte vill sova el göra som man själv vill och själv vill man inget annat än att få lite egentid! Dock tror jag att det små liven känner av att man blir frustrerad och då blir det bara ännu värre.
Jag brukar försöka uppskatta och vara glad för de kvällar jag väl får egen tid, och de kvällar jag inte få det (som för min del kanske bara är 2 av 30) försöker jag tänka på alla de kvällar jag ändå får egen tid.
Men men, jag förstår att det känns hopplöst ibland.
Stor KRAM till dig som ändå orkar kämpa på!
Du har all rätt att klaga! Det är verkligen inte lätt att vara mamma 24/7 utan avlastning. Sambon är har ju varit borta 3 av 4 veckor nu senaste månaden och det tar ju knäcken på en att inte få göra de mest vardagliga saker ifred. Visst är det otroligt underbart att vara mamma men väldigt jobbigt när barnen är så arga, envisa och gnälliga. Håller med dig, ta dig hem till din fina familj Andrew! Men så mysigt man får det efter några dagar ifrån varandra <3
Åh fina du! Mina fulla sympatier på alla grejer. Är gift med en man som jobbar mycket, reser mycket och dessutom helt går upp i det han gör och glömmer bort att avsluta som han lovat…
När E var 13mån började jag jobba 25%. Mycket för jag inte kunde säga nej när dom frågade utan sa ja av bara farten – men det var SÅ skönt. Jag började känna att jag inte "räckte till" för henne, ALLS. Hon krävde mer och mer fysisk och psykisk stimulans och jag ORKADE inte hela dagarna.
Menar verkligen inte att man ska börja jobba utan tar upp det bara för att visa hur jag kände. Känner, så att bli smått "galen" är du inte ensam om :).
Vill också lägga till att jag har haft stora skuldkänslor för att jag jobbar fast jag inte behöver bara för att jag inte "orkar" med mitt eget barn… :S
Önskar så jag hade energin, fantasin, orken och allt det där för att underhålla en vild unge men så är det inte. Fast jag jobbat som nanny 😉
Äh. Det blir alltid så långa kommentarer till dig men jag känner så för det du skriver och vad du går igenom <3
Här är det tänder som spökar, så det är ungefär samma sak. Vyssja, gunga, schh:a osv… Men jag tröstar mig med att det kommer gå över. Håll ut bara!
Å…jag känner igen mig SÅ väl! Och du får klaga hur mkt du vill!! Den där tiden på kvällen är helig för mig, och får man inte ens det då har man all rätt att bryta ihop lite! Är.så.sjukt.trött på sömnlösa nätter, sjukdomar,mm mm. Är på riktigt dåligt humör själv men nu hade jag ju tänkt muntra upp dig… När kommer Andrew hem? Håll ut vännen, du gör det så bra och hoppas du får riktigt trevligt m dina vänner! <3 kramar
Man FÅR klaga när det är jobbigt! Min man reser också mycket i sitt jobb och jag är ensam med bägge barnen ganska mycket. Man blir HELT slut av att göra allt själv. Jag har mina föräldrar i närheten som tur är, så ibland ber jag dem om hjälp, men den mesta tiden fixar jag allt själv. Det är tufft!
Hade velat hoppa på ett plan till Nashville och pyssla om dig 🙂
Kram
åååh. jag känner med dig! jag tror att vi är ett gäng mammor som helt och fullt kan förstå hur du har det…fy sjutton. ibland vill man bara sätta sig ner på golvet och gråta en skvätt (alternativt låsa in ungen i ett ljudisolerat rum och sedan krypa upp i soffan med en skål godis och myyyyysa. överdrev jag nu??).
kram på dig. kämpa på. DU är fantastisk!
ps. sjukt kul med din vattenflaska hahaha!
Massa styrkekramar och pussar till dig goaste! <3 jag flyttar till dig!
Åhh vad jag känner igen mig och jag förstår verkligen hur tufft det känns/kan vara. Elvira är på samma sätt just nu. Från att jag hämtar på dagis så vill hon vara nära mig hela tiden. Jag ska bära, bära, bära. Om jag inte gör det hänger hon mig i kläderna och skriker otröstligt. Hon har även börjat vakna och skrika hysteriskt på nätterna. Det enda som får henne lugn då är att ta upp henne och sedan sitta i soffan med henne i famnen. Jag har ju tack och lov maken som avlastning kvällar och nätter men det är inte alltid hon duger. Jag hoppas att detta är en väldigt tillfällig fas för våra små och jag hoppas Andrew kommer hem snart så du får avlastning. Stor kram till dig!
önskar att jag hade kunnat avlasta dig lite<3
Åh vad trist. Kram på dig!
Ok om jag stämmer in i ditt brööööölande?
Tänker att det blir så mycket roligare om vi är två som brölar?!
Har också något av en liten skitdag och tycker allmänt synd om mig själv.
Jag förstår dig så så SÅ väl. Det är det enda jag gör om kvällarna.. springer in och ut ur sovrummet. Och ofta ger jag tillslut upp och går med svansen mellan benen och lägger mig.
Det är så himla jobbigt att få den där heliga stunden om kvällen förstörd.. går inte att beskriva.
När kommer han hem , mannen?
Skönt att du får vänner över.. då känns allt miljoner gånger bättre och oftast så går det ju mycket bättre med de små. Då är de liksom roade och man får en stund att andas och umgås med andra vuxna. GULD värt!!
Hoppas du får en fortsatt ok dag vännen.. PUSS PUSS!!