Mammaliv i Nashville

Oj vilken galen resa det blev igår.
Varför inte avsluta det hela med lite drama?
Mitt flyg skulle lämna 7:30pm & runt 4 ringer flygbolaget för att tala om att flyget ombokat till 8:10. Jag omvandlar detta till 18:15 (??) i min stressade amnimgshjärna & Andrew får panik & bokar om hyrbil för vi måste lämna NU.
Jag dubbelkollar tiden efter att ha sprungit runt som en galning & inser att det var ju 8:15..
Andrew ringer & bokar om igen.
Vi kom iväg lite senare & allt gick bra trots New York-rusningstrafik & kom fram till LaGuardia i bra tid.
Väl där inser vi att jag flyger från JFK!!
In i bilen, gasen i botten & nu ringer flygbolaget & berättar att flyget nu ska lämna klockan 8.
Lite små-panik börjar jag få men vi var snart framme & Andrew hjälpte mig in med allt bagage & vi blev visade till en kö där jag kunde checka in.
Andrew var tvungen att springa ut till bilen eftersom flygplatsen var packad & smsade därefter att hans mobil dör om ett par sekunder.
Då frågar en tjej ur personalen om jag missat mitt flyg.
Nej säger jag såklart & då undrar hon vad jag gör i den kön.
Nu börjar jag nästan gråta när jag inser att den andra kön växt sig milslång & i samma sekund ropar dom i högtalarna att flyget till Nashville är nu i tid.
Klockan är 7:10, flyget lämnar 7:30.
Där kom paniken.

Tjejen ur personalen ändrar helt plötsligt attityd & säger helt plötsligt ”you’re gonna make this flight!”
Hon hoppar sicksackar med mina väskor & bilstolen till incheckningsdisken, hoppar över till andra sidan, checkar mitt bagage, drar tag i en security kille, springer förbi den milslånga security check-kön, ber en kille kolla mig på sidan av & sen joggar vi genom hemliga korridorer för att komma fram när dom ropar ut ”last boarding call”.
Helt slut kliver jag på planet & flygvärdinnorna ger mig en plats med extra benutrymme & ingen bredvid bara sådär!

Jag pustar ut & äntligen är vi påväg.