Mammaliv i Nashville

Tid har förlöpt

dagar har gått
månen har vandrat sin väg
genom vitt och svart och grått

Nu har mamma & pappa börjat sin resa tillbaka till Sverige & det är så ledsamt att jag nästan går i bitar.
Vi har haft 18 underbara dagar & jag önskar så innerligt att vi bodde lite närmare varandra.
Usch vad jag är sorgsen i hela hjärtat.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Victoria B

    uscha! min mamma och farmor åkte igår. Jag har haft så tråkigt hela dan och känt mej så ensam. Men men…bara tio veckor kvar för oss innan vi åker på sommar semester till sverige! Har du några planer på att åka hem på besök snart?

  2. Linda

    Visst är det härligt när familjen är och hälsar på 🙂 Nu har ju jag "bara" 100mil till familjen, men jag tycker det är långt nog..

  3. mammi

    Sorgen är så stor! Gråter när jag skriver detta, Vill så gärna vara med dej hela tiden, börjar planera sommaren:-)

  4. Anna

    Jag är i samma situation som dig. Bor i Boston och har familjen i Sverige. Varje gång jag måste säga hejdå är jag så ledsen att jag tror jag ska gå i bitar. Man tror att det ska bli lättare, men det blir det inte. Men det går ju över som tur är! =)

  5. Carro

    Har ganska nyss börjat läsa din blogg o tycker den är

    Toppen! Förstår känslan av att vinka av sina föräldrar.. Trodde verkligen ja skulle dö av sorgsenhet när mina åkte efter o ha hälsar på i london när ja bodde där.. O då skulle jag ganska snart flytta hem så.. Men du har ju massa kul o se fram emot o flygbiljetter är ju inte superdyra nu för tiden!:) stor kram till dig/carro från karlstad:)

  6. Frida

    Hej!

    Vet inte hur jag hittade hit, men fastnade gjorde jag! Har sedan igår läst igenom hela bloggen. Ville bara sända en hälsning, du skriver så bra! Både roligt och intimt och lagomt personligt. En bra blandning av livets goda ting! Du verkar vara en bra tjej! Kram Frida från Dalsland

  7. a cup Of Emilia

    Ja, saknaden måste vara stor. Jag har precis börjat läsa din blogg och undrar vad du gör i New York 🙂 hur hamnade du där 🙂 🙂 Jag har varit i usa några gånger med aldrig i New York. Det verkar vara en underbar stad.

    Kramar Emilia