Då började denna dagen med att jag glömde min mobil hemma.
12 timmar skulle jag vara utan min kära ägodel & Andrew skulle självklart flyga till Chicago.
Kontrollfreak som jag är har jag svettats & bett till högre makter att inget får hända & jag är okontaktbar.
Jobbigt!
Det gick ändå & jag fick veta att planet landade så fint med oskadd man.
Phew!
Sen när jag skulle cykla hem, börjar det regna.
Och halvvägs började det vräka ner.
Rödljus fick jag hela tiden så det var bara att stå där & vänta i regnet & bli dyngsur.
10 minuter hemifrån skriker en kille:
– Det ser ut att gå segt!
Jag som var ganska trött & arg skrek bara – TACK!
Killen skriker då tillbaka att mitt bakhjul är platt.
Han hade rätt..
Det var pannkaksvarning.
10 minuters trampande blev närmare 20 minuter.
Kanske är det inte så bra att fortsätta detta cykleriet med magen?
Den har växt förresten!
Herregud vad den har växt!
Över natten så blev den superstor!?
Känns det som iallafall. Jag känner mig som en elefant. Hur ska jag kunna bli större?!
Galet.
Nu ska jag äta middagen jag alltid äter när Andrew är borta.
Köttfärsås!