Mammaliv i Nashville

Nu är jag mätt & go i magen.
Så nu har jag energi nog att skriva om något jag grubblat över i ett par dagar.
Nämligen att snacka bakom ryggen på andra, ha åsikter om andras liv & även ge elaka kommentarer till andra.
WHY!?
Varför gör vi så?
Det är ju så hemskt onödigt så det kan inte finnas något mer onödigt i denna världen.
Vad finner vi i vårat snicksnack & struntprat?
Någon slags tillfredställelse av att trycka ner någon annan eller tycka till om hur någon lever sitt liv?
Men vem vet vad som är rätt/fel/bra/dåligt?
Vem bestämmer?
Och varför tycker vi i stundens hetta, att vi självklart vet bättre & gör bättre val?
Jag blir så heligt trött på mig själv ibland när jag kommer på att det slinker ut en dömande kommentar.
Självklart får man ha en ÅSIKT. Men varför ska den mestadels ha en sådan negativ ton?

Jag funderar ihjäl mig om detta just nu.
Usch vad elaka vi/JAG, är ibland.
Och sen sitter vi & försöker lära våra barn hur man ska bete sig. Att inte mobbas osv. Det är ju pinsamt!

Något som känns så bra är att sedan jag flyttade hit, har jag liksom inte samma småstads-tjaffs/skvaller omkring mig vardagligen, som fanns i min hemstad. Eller det finns fortfarande! Det ska gudarna veta, men jag hör inte så mycket om det & jag bryr mig inte så värstans heller. Det är så skönt!
Är vi så hemskt uttråkade i våra liv att vi lägger oss i andras bekymmer & grubblar om dom?

Nej.
Nu vet jag inte om jag kommer komma till någon vettig slutsats i detta.
Bara massa ordbajsande, känslor & åsikter.

Men hörrni. Låt oss försöka sluta upp med skiten!