När jag var på cykelaffären i fredags så skruvade & pillade cykelkillen med hojjen hur länge som helst.
Och då var det egentligen bara trampan jag gick dit för.
Men han ojade sig lite & skakade på huvudet mest hela tiden & skruvade & fixade & trixade.
Nu förstår jag varför.
Herregud vad snabbt cykeln går.
Den bara flyger fram!
Det låter inte längre, den gnisslar inte.
Åh jag blev som pånytt kär i lilla Bettan.
Jag tror jag ska baka en stor kaka till den där nissen för han har gjort mitt liv så mycket gladare, haha.
Trampa i motvind vad idag inte ett helvete, det var bara lite jobbigt ibland.
Tjoheeej så glad man kan bli för så lite!
Och vad härligt det är att kunna bli glad för så lite. Det är de små tillfällen som gör livet, tycker jag 😀 Bakade du nån kaka? 😀