Usch vad jag grat igar nar jag sa hejda till pojkarna.
Fy vad det sved i hjartat.
Fast jag vet att jag kan se dom nar jag vill, eftersom vi bor sa nara, sa kandes det valdigt jobbigt att ta med sig allt jag agde dar & saga adjoss.
Val hemma somnade jag med en gang. Helt slut.
Sov manga, valbehovliga timmar!
Vaknade sa hungrig sa jag trodde jag skulle svimma, gick ner till mataffaren, kopte frukost & kaffe.
Nu njuter jag bara av ljudet fran New Yorks stressiga gator, funderar pa vad jag ska hitta pa nu nar jag ar ledig & langtar efter helgen.