Jannice

Utdrag ur dagboken: Tisdag 2012-06-05

11.36
Har ganska nyss pratat med Rickard, kirurgen som opererade dig. Han ville berätta om resultatet efter röntgen som har gjorts idag.
Den såg ut som man kunde förvänta sig. Blodet som fanns kvar efter operationen bryts sakta ner och försvinner. Det finns en viss svullnad och det ser ”trasigt” ut där blödningen var.
Han sa att det kommer att ta tid innan vi vet vilka skador du fått men dina rörelser i armen ser ”vettiga” ut.
Han hade också hört om flytten till Sundsvall och det verkar bli under eftermiddagen, ska ringa och kolla innan vi åker.
De kommer att väcka dig långsamt under några dagar nere i Sundsvall.

12.10
Sköterskan från Umeå har precis ringt och du ska flygas ner till Sundsvall om ca en halvtimme, transporten kommer att ta en timme ungefär.
Det blir alltså inga fler resor till Umeå nu.

20.54
Jag, Mats, Malin och Emelie var och hälsade på dig mellan 15.30-17.30. Resan ner hade gått bra och du låg och sov.
Dom har stängt av sondmatningen för att kunna ta ut tuben imorgon. Jag hoppas du kan andas själv, i annat fall får du en ”trach” i halsen.
Du får ett näringsdropp istället och vi hörde hur din mage kurrade. Önskade att jag kunde ge dig en äggmacka.

Jag fattar fortfarande inte att det verkligen är du som ligger där i sängen.
Vill åka hem till dig, möta dig på bron och hoppas på att allt är en dröm och att allt är som vanligt!
Jag vet att det aldrig någonsin kommer att bli som förut men jag hoppas att du blir ”klar” i huvudet och att du kommer att kunna prata så småningom.

Tejpen på huvudet är borta så man ser såret nu, det är ganska stort sår men det kommer nog inte synas sedan när håret växer ut igen. Det är ganska mycket som är rakat så det bästa är kanske att snagga dig helt.
Men då känns det som att det är ytterligare en del som ”försvinner”.

Jag hatar detta, det är inte rättvist!

Pappa, jag älskar dig och jag gör allt för att du ska få det bra!