Trots att allt har gått väldigt bra efter hjärnblödningen, bättre än vad någon av oss hade kunnat hoppas på så kan jag ändå inte låta bli att vara ledsen ikväll!
Alla framsteg som du gjort är helt fantastiska och jag är så jävla stolt över dig.
Du är så envis och kämpar varje dag för att du en dag ska kunna komma hem.
Hem till huset som vi håller på att göra iordning nu.
Jag hoppas att du kommer kunna leva ett så ”normalt” liv som möjligt sedan!
Det som gör så ont är att du varje dag hoppas och tror att du ska få åka hem och att du varje gång får höra inte idag.
Det gör så ont att du inte kan klara dig helt på egen hand.
Att du är fast på ett sjukhus och ingen vet när du kan få komma hem (om det nu är möjligt)!
Du finns i mina tankar hela tiden och jag önskar att jag kunde göra dig frisk!
Älskade fina pappa ♥
Jag är så glad att du lever och att du har klarat dig så bra men jag kan inte låta bli att tycka att livet är förbannat orättvist ibland..
JAG ÄLSKAR DIG
Fortsätt kämpa, jag finns alltid med dig
Vad fint skrivet och så otroligt bra kämpat utav honom Tänker på er.