Janina

Hej alla fina!

Jag har inte glömt bort er, tvärtom! Livet är bara 1100% upptaget just nu liksom. Igårnatt klockan 04:00, vaknade jag av hur smärtsamma och täta värkar som helst. Alltså verkligen pinande, dragande hugg som strålade ner mot korsryggen/ljumskarna. Härdade ut smärtan, tog två långa duschar (!!) för att lindra smärtan, och se ifall det skulle släppa då. Jag upplevde även mindre sparkar i magen, det var mer som flimmer, så det är klart att jag blev extra orolig. Efter ungefär två timmar, så lyckades jag till slut somna om, Varpå förmiddagen efter, så var det samma smärtor igen, så jag ringde till min barnmorska, och fick komma dit på extrabesök. Hon undersökte mig, och hon rådde mig sedan att kontakta förlossningen, så sagt och gjort. Senare på efm åkte jag och A in på förlossningen, och de kopplade upp mig direkt på rummet. Träffade världens snällaste och gulligaste två barnmorskor. Hjärtljuden var bra, kurvan likaså. Men de kunde också se sammandragningarna jag hade utanpå (hela magen blir stenhård och drar ihop sig som en boll). Jag fick även ta ett UVI-prov/test för att utesluta det.

Såhär såg magen min ut igår:

Grodan boll, hehe. Och SPÄND1

Sedan var det dags för läkarbesök. De hade jour, men vi fick snabbt hjälp! Världens bästa personal, guldstjärna alltså. Gjorde en vaginal undersökning (gjorde faktikt inte ont, tack gode gud för det) och sedan ultraljud + att doktorn kände på/igenom hela magen. Livmodern var bra, likaså hade jag inte heller öppnat mig, utan jag var sluten! Så allt var bara ett falskt alarm… De berömde oss ändå för att vi valde att komma in, hellre en gång för mycket än en gång för lite. Visste inte att förvärkarna kunde vara SÅHÄR PASS starka, alltså typ så starka att jag ville svimma och gråta. Eftersom att hemma såg det typ ut som att slemproppen gått, därför blev jag sjukt orolig med.. Så jaa, ingen bebis i sikte ännu! Vilket är jätteBRAAA hehe, eftersom det är 70 dagar kvar till BF. Vill helst inte föda i vecka 29 liksom, vill att bebis stannar inne och utvecklas mer först. <3

Tydligen har vi en sååååå aktiv bebis, som snurrar, rullar runt, gör kullerbyttor osv! haha.. Undrar hur barnet blir på utsidan sen, MASSA energi iaf!! Ja iallafall, så slutade det med att vi blev hemskickade.

Men vill bara förklara verkligheten för er andra som kanske inte har fött prematurt innan, detta är min verklighet typ varje dag. Smärtsamma sammandragningar som kan komma när som helst på dygnet. Och detta lever jag med.. Det gör livet lite svårt att planera, eftersom att bebis kan väja att titta ut typ när som helst. Hade liksom till och med med mig BB-väskorna i bilen igår, ifall om. Man behöver vara i beredskapsläge liksom.. Det tär på en psykiskt, men är också en gåva såklart. Jag tror iallafall inte, med tanke på alla sammandragningar, att jag kommer gå över tiden. Tvärtom, nu tror jag ÄNNU mer att jag kommer att föda en prematurbebis. VI FÅR SE helt enkelt <3

Efter förlossningen unnade vi oss god take away mat, och sedan blev det en tidig kväll. Vi båda var helt slut efter denna pärs, hehe. <3 Idag är det fredag, och vi skall fredagsmysa och chilla bara. I helgen har vi lite småplaner & ärenden, och i nästa vecka händer det MASSOR av roliga saker. Skall berätta mer i följande inlägg <3 Bebis och jag mår bra nu, och det är det viktigaste. Magen har blivit mjukare igen, och jag mår mycket bättre. Att personalen stillade min inre oro gjorde mycket för mig mentalt också. Så nöjd över vården i Sverige!!

Många kramar,

Janina