God morgon bästa ni!
Vi har precis ätit frukost och ska snart åka iväg på begravning. Det kommer att bli en lång dag. Linus mormor gick bort för några veckor sedan och nu är det dags för ett sista farväl. När jag var höggravid med Melina så gick jag också på en begravning och jag minns hur känslan inom mig kändes så svår att greppa. I min mage sparkade en liten person som snart skulle få se ljuset av den här världen. Samtidigt rann tårarna längst min kind över smärtan av att ta farväl av en person som somnat in för evigt. Det var verkligen ett ögonblick som jag aldrig kommer att glömma. Det var en dag där livet och döden var så nära, så närvarande och kändes ut i varenda cell inom mig. En känsla så fullkomligt obeskrivlig.
Kram och kärlek till er.
En gammal bild på mig och Linus. Tagen några dagar innan Melina föddes.
Så fruktansvärt… Hade samma känslor och tankar för ett par veckor sedan då jag gick på begravning för en barndomsvän. Samtidigt som man känner livet sparka i magen, så slocknar ett annat.. Så märklig och sorglig känsla. Styrkekram <3