Jag har haft en härlig peppande konversation med en tjej jag följer på instagram. Hon skickade lite energikramar till mig samtidigt som hon berättade om hur hennes liv kan se ut även fast hon aldrig visar precis allting utåt. Det är verkligen en sak som jag lärt mig att bära med mig, som jag såhär i efterhand önskat att jag hade gjort mycket tidigare. Det är att inte jämföra mig med andra, inte glömma bort mig bland alla bilder man skrollar igenom varje dag. Jag uppskattar så att hon skrev till mig. Att hon ville dela med sig av hur hon kan känna när föräldraskapet känns tufft till att tvätt och städ inte hinns med.
Det är lätt hänt att man kollar bland bloggar och flöden och beundrar hur fantastiskt fint ”alla andra” har det hemma, hur just ”alla andra” har råd att köpa precis allt eller hur ”alla andra” har så mycket tid till att hinna med precis allt. Det har tagit lite tid för mig innan min kloka pollett trillade ner att ”alla andra” har det faktiskt inte precis så som jag trott. Vi alla har våra problem som vi jobbar mer eller mindre med, som vi mår dåligt över, som vi försöker lösa, men allting visas inte utåt. Långtifrån.
Jag minns ett blogginlägg som jag skrev för snart två år sedan där jag berättade att mitt hem inte alltid är städat och fast jag kunnat le på en bild så har jag kunnat känna mig så ledsen och ensam. När jag publicerade det inlägget så hade jag aldrig trott att jag skulle möta på så mycket elaka kommentarer. Det var alltifrån att jag var falsk till att jag ljög för mina följare. Jag minns den kvällen och hur jag starkt övervägde att stänga ner bloggen. Det blev för mycket.
Vi spenderar allt mer tid bland sociala medier och någonstans behöver man skydda sig, även fast det är väldigt kul också! För mig har det varit att inte behöva dela med mig av precis allting. Jag väljer ju faktiskt helt själv vad jag vill visa upp. Jag bor på en liten ort och jag skulle känna mig så naken om jag skrev och delade med mig av precis allting. Det betyder ju inte att jag inte visar sanningen, men jag vill inte att alla ska veta precis allt. Jag har många gånger tänkt byta inriktning på bloggen för att inte utelämna mig och min familj så mycket, samtidigt som den biten känns som en viktig del också. Hela tiden denna balans. Ännu svårare blir det nu när det känns som att vi faktiskt känner varandra.
Det är viktigt att man påminner sig om att vi alla har våra problem och saker som vi jobbar med. Hur lyckliga bilder vi än skrollar igenom. Det är lätt att bli förblindad, men jag försöker ständigt påminna mig om att mycket av det jag ser är arrangerade bilder (kanske inte allt) men med många. Det är dock vackra fina och inspirerande bilder, men allting har en baksida och man får inte glömma det.
Jag ville bara kika in och påminna om detta. Det blir samtidigt som en liten påminnelse för mig också. Vi alla har privata saker som vi jobbar med helt enkelt och allt syns inte utåt. Jämför dig inte med någon annan. Fokusera på dig och din familj. Dina relationer, dina vänner, men framför allt dig själv. Det är lätt att tappa bort sig, så ibland behöver man en liten påminnelse för att kunna fortsätta tycka att sociala medier är roligt, men framförallt för att se allt fantastiskt som man har!
vilket bra och viktigt inlägg. Så lätt att glömma bort att allt inte alltid är som på bilderna.
Så fint skrivet. ❤️
Ett så viktigt och bra inlägg! Det behövs för att påminna om att världen på socialamedier inte alltid är som i den sanna världen. Mer ärlighet som du beskriver och fler skulle må så mycket bättre ❤️
❤️
Bra skrivet!
Sen har man rätt till att hålla sitt privatliv för sig själv, man kan dela vissa saker men inte allt förstås! Det tycker jag ska respekteras!