janemarina

Vilket underbart dygn vi haft i Norrköping. Jag har fått umgås med min bästa vän och Melina har fått leka med sin kompis. Jag och Jenny har nog inte pratat oavbrutet då vi blivit avbrutna i ALLA våra konversationer, men vad gör det. Vi har alla fyra haft det så mysigt.

Jag skrev häromdagen om hur min lilla dotter hamnat i trotsåldern och det är verkligen så. Så många gånger om dagen som hon trotsar, blir arg, blir ledsen, blir arg och trotsig igen. Lite så är det om och om igen och så fortsätter det. Hon testar mig, testar Linus och oss tillsammans. Vissa dagar känner jag mig så stark och pedagogisk med henne. Men idag när vi åkte hem så räckte inte energin till. Hon kastade av sig skorna, kastade bort Pippi och la sig i gången inne på tåget och ville inte resa sig så jag lät henne hålla på så. Hade kunnat börja gråta av både värmen, värken i min svank och att tålamodet höll på att brista. För det mesta så klarar jag av blickar från människor runtomkring, men idag hade jag lust att skälla ut alla som såg ut att ha ätit blängsylta till frukost. Det värsta är att just dessa dagar när kvällen kommer och hon somnat så kan jag känna mig så sjukt misslyckad som förälder. Misslyckad att mitt tålamod och att min ork inte räcker till. Att jag låter en tvååring driva mig så till vansinne. 

Så trött som mamma ikväll. Så jäkla jäkla trött. Nu ligger hon här bredvid och är så underbar och perfekt. Sover med sådan ro. Men f*n vad arg och trött jag kan bli. Idag hade jag behövt fått ställa mig i en skog och skrika efter dagens hundrafemtioelva prövningar…

Vad har ni för tips vid alla dessa prövningar och utbrott? En trött mamma undrar.