Vi visste när ni flyttade in i huset att det skulle krävas ofantligt många timmars arbete för att komma i någorlunda ordning. Vi har jobbat med huset nästan varje dag i flera månaders tid. Det är ju fantastiskt när man ser resultaten, men det är även oerhört krävande. Krävande på många plan. Det känns som att det enda vi pratar om är ALLT som rör hus. Det är kul, men vi vill ha lite måtta på det.
Vi har jobbat på i helgen och det har gått jättebra, men vi har bestämt oss för att ta en paus, en paus i bygget för att inte slita ut oss. Vi kommer att renovera varannan helg eller var tredje. Vi kommer att låta hammaren ligga på hyllan när vi inte orkar, men bygga på när orken finns lite extra en dag. Helt enkelt inte stressa fram vårt drömhus.
Det känns inte värt att slita ut oss. Slita ut oss som par eller förälder. Vi vill ju bo här och njuta av det här fina, men kör vi på för hårt så kan det sluta på något annat sätt. Dit vill vi aldrig komma! Så därför pausar vi ner helt enkelt. Jag är så glad och tacksam för att vi pratar med varandra och bestämmer hur vi ska göra. Det gör att det inte alls känns tokigt att stanna upp och andas litegrann. Det känns som ett helrätt beslut.
I sommar har vi sagt att vi inte ska bygga någonting när vi har semester. Då är det vila som gäller och kvalitetstid till tusen med varandra.
Till er: Har ni varit i liknande situation där ni behövt stanna upp? Där det blivit för mycket av hus och renovering så att det tillslut tar över? Att ni behövt stanna upp för att inte låta det gå ut över förhållandet.
Världens bästa!
Vet att det var länge sedan du skrev detta men vi körde fullt ös med vårt hus att bygga det då vi byggt mycket själva. Vi tog i och jobbade stenhårt samtidigt som vi parerade jobb, barn och studier. VI var helt slut när vi väl fick flytta in. VI fastnade och orkade inte gör i ordning dekorera och göra fint. Vi flyttade in 17 juli och efter det har vi knappt gjort något alls. Vi har haft hanterverkare som jobbat med huset på övervåningen men nere våningen är ett kaos med alla saker. Men av att åka bort 1 vecka nu vid jul så har vi helt plötsligt fått tillbaka lite energi och är redo att börja i en mycket långsammare takt med att göra färdigt. Även om vi vill bli helt färdiga till mars för att en bebis ska anlända i maj.
Ni gör helt rätt i att stanna upp och se vad som är viktigt och vad som faktiskt kan vänta nån dag el helg till. Relationen är så mkt viktigare än material färg och form ?
Vi pratade faktiskt om just detta igår och bestämde att vi måååste ta en sak i taget framöver. Nu renoverar vi nog inte fullt lika mycket som ni men vi har också nyss flyttat och vill skapa vårt drömhus.. så det är hela tiden nya projekt och 2-do-listan är oändlig. Man vill ju bli klar såklart men det viktigaste är ju ändå att man mår bra och har tid för varandra!