När jag kom hem från jobbet idag så sprang Melina fram till mig och ropade ”mamma” Jag kramade om henne länge. Så kände jag hur jag plötsligt blev ledsen på något vis. Inte på ett dåligt sätt, men ni vet när det knyter sig i magen för att kärleken rinner över. För att känslorna inte får plats i kroppen och måste få komma ut. Tårarna rann och jag kände mig bara så lycklig, men samtidigt så rädd. Rädd för att någonting ska gå fel, att någonting ska hända henne.
Alla dessa känslor inom loppet på tre sekunder. Ett virrvarr av känslor på en grå tisdag. Vissa dagar så klarar inte kroppen av mixen av tankar och känslor på samma gång. Att älska någon mer än livet gör så ont, men är samtidigt så obeskrivligt underbart.
Nu myser vi ner oss i soffan alla tre. Melina sover och vi ska se en film. Perfekt avslut på dagen.
OCH SÅKLART! Jag måste ju kasta ut frågan, förstår ni vilken känsla det är jag beskriver???
Redan där, när hon låg i magen så växte sig kärleken och vårt band till varandra sig så starkt. Att få vara din mamma är det bästa som hänt mig.
Jag har inte egna barn men känner så med mina syskonbarn
Man vill så gärna vidareutveckla beskrivningen, men det går liksom inte.. Ord räcker inte till. ❤️ Känns som livets uppgift, man ska vaka över och älska sina barn. ❤️
Jag förstår ? Känner ofta samma ?
Jag förstår precis hur den känslan är ❤
Den känslan är obeskrivbar! Kram fina du ♥️
Verkligen! Fick ett sånt moment idag när jag och min 9-månaders tjej satt och lekte idag. Hon satt och pratade med sina babblar och helt plötsligt kände jag bara att jag började grina :p
Jag förstår precis vad du menar ♡