I veckan när jag och Melina låg och vilade så passade jag på att läsa mina mail. Jag brukar samla mail som jag vill hinna ge ett ordentligt svar till i en speciell mapp för att inte råka glömma bort. Det här mailet som jag läste handlade om kärlek och rädslan för att såra någon annan. Såra en hel familj.
”Hej Janemarina! Är osäker om du heter Jane eller Janemarina? 🙂 Jag skriver Janemarina i alla fall. Vill först säga att jag läser din blogg varje dag! Känner igen mig så mycket i det du skriver. Har följt dig länge och älskar att se vilka val du och din familj gör i livet. Jag själv har två små barn, två söner tillsammans med min pojkvän. Det jag nu ska skriva känns väldigt blottande för jag har inte tagit upp detta med någon, men behöver råd. Känner att jag har kört fast känslomässigt. Jag har blivit kär i någon annan och vet inte hur jag ska göra. Jag vill inte ta sönder vår familj, men kan inte sluta tänka på en annan. Jag vet inte varför jag skriver till dig, men det känns som att du på något sätt har blivit en vän. Är så kluven och ledsen. Vore tacksam för svar. Kram F”
Jag önskar verkligen att jag hade ett bra svar att ge, men det har jag verkligen inte. Du måste verkligen följa ditt hjärta, men samtidigt tänka efter ordentligt. Är du förtjust eller förälskad? Är det så just nu för att ni kanske har det dåligt hemma? Tror du att det går att hitta glöden i det nuvarande förhållandet? Ställ dig frågor och hitta svaren på dom. Varför tror du att du är kär i någon annan? Handlar det om attraktion eller någonting annat?
Jag tror att det är viktigt att vrida och vända och se efter vad det handlar om. Lyssna till känslorna med hjärtat, men även med hjärnan. Ibland kan det vara det rätta att gå vidare, men ibland kanske det hade gått att hitta gnistan i förhållandet igen och låtit det andra rinna ut i sanden. Jag önskar att jag kunde ge dig svar som kan underlätta, men den enda som kan göra ett val i detta är du.
Verkligen en stor varm kram till dig och jag önskar att det löser sig för er. Livet är livet och det blir inte alltid som man tänkt sig. Försök att känna efter, ge det lite tid så tror jag att du kommer att hitta svaret som är rätt för dig. Modigt av dig att våga skriva.
(Jag brukar alltid maila tillbaka till den som mailar mig och kolla om det är ok att jag tar upp det som ett ämne här. Om ni vill ge era kloka tips, råd och tankar så blir hon jätteglad att få ta del av dom i kommentarsfältet)
En god vän till mig berättade nyligen att hon hade varit attraherad och blivit smågörtjust i en annan man än sin egen några gånger under sitt äktenskap och att hon de gångerna fundrat själv först på varför det kom känslor för någon annan än hennes man, sedan hade hon pratat med sin man om det om det visade sig att de inte hade varit så nära som hon behövde (bland annat) och så var de tvungna att jobba på det. Hon påpekade också att det är normalt att känna saker för andra än en person, men viktigt att veta att man väljer att göra saker och man väljer att inte göra saker.
Vem du än väljer blir det ändå vardag inom några år. Har du det dåligt i ditt förhållande nu kanske det gynnar både dig och barnen med en annan man. OM han skulle vara bättre dvs. Men fråga dig själv om det är din man som är tråkig eller om det är du själv som bara behöver en förändring. För barnen är en separation så mycket större än vad den är för er. Men vad du än gör var inte otrogen. För det är det värsta sveket man kan göra. Lycka till!
Jag själv har separerade men orsaken var annan. Jag var inte kär i någon annan utan vårat förhållande funkade inte längre, växt ifrån varandra blivit väldigt olika.
Vi har 2 gemensamma barn och det blir en kamp på många plan känslorna att va ofrivilligt utan barnen är tuff, få allt att funka ekonomi, rutiner mm..
en fungerande relation till fadern, träffade en ny rätt tätt in på spm var ett ex 10 år tillbaka och det var inte heller lätt varken för fadern till barnen eller mig till en början.
Det är ett helt nytt liv som börjar.
Men allt går, som sagt ovan fundera noga, ta reda på om det är en frestelse eller annat. Vardag kommer alltid ikapp än ändå..
Du kanske behöver lite tid att finna knistan mellan er igen bara.
Som du skriver till F så är det ju stor skillnad på kär och förälskad. MEN jag har i så fall varit förälskad i min man i 12 år. Jag tror på förälskelse, jag tror att det är förälskelsen som avgör om det kommer vara livet ut eller inte. När det är barn inblandat så är allt lite känsligt, och jag skulle liksom du Jane, verkligen vända och vrida på allt. Men sen är det ju också så att mår inte jag som mamma bra, då mår inte heller mina barn bra. Så jag hoppas att det löser sig för F, för det finns nog inget rätt eller fel, för något som kan vara rätt ur Fs synvinkel är säkert fel i någon annans synvinkel! Lycka Till F, hoppas det löser sig för dig!
Först tack för att du vill dela med dig❤ Som du skriver, ett helt nytt liv som börjar men det är även så att det blir en vardag för oss alla.
En situation där man verkligen bör fundera om och om igen innan man bestämmer sig. Tack igen!! Kram❤
Du har verkligen så rätt i det du skriver! Och när barn är inblandat så blir det hela till någonting annat. Tack för att du ville dela med dig! Så kloka tankar? Kram