Jag brukar varje år skriva en sammanfattning av året som varit och den här gången vet jag inte vart jag ska börja. Det här året har varit det absolut bästa i mitt liv och ni som följer mig här och på Instagram kan säkert lista ut varför, men innan vi hoppar till några magiska ögonblick så tar jag er tillbaka till början av det här året.
Januari. Gravid i vecka 8. Nu när mina fingrar drar längst tangenterna så kan jag inte förstå att jag faktiskt varit gravid, att jag burit ett barn i min mage. Under den här månaden mådde jag fruktansvärt illa. Jag spydde varje dag, hela tiden. Tappade mycket i vikt. Samtidigt pluggade jag mycket, jobbade och höll som vanligt i massa andra projekt. Minns starkt ett tillfälle. Jag stod i köket och helt plötsligt började jag blöda jättemycket, som kraftig mens och jag var så säker på att jag nu skulle förlora det lilla livet som växte inom mig. Det blev några extra vändor till sjukhuset, men allt visade sig vara het normalt.
Februari och mars. Kunde äntligen börja slappna av i min graviditet och faktiskt börja ta till mig att det växer ett barn inom mig. Var på första ultraljudet, började berätta lite smått för mina vänner att jag och mannen i mitt liv ska bli föräldrar. Hade tentor och styrelsemöten titt som tätt. Var på trettio års kalas, firade min pojkvän som fyllde år och återigen pluggade en hel del ekonomi och kräktes mycket. Det illamåendet, hoppas jag slipper med nästa barn.
Magen började växa och jag älskade verkligen att se hur min kropp förändrades. Hur ett liv sakta men säkert växte sig stor och stark. Äntligen mot slutet av den här månaden så började illamåendet att försvinna, nu kom suget efter massa annat istället. Frallor, lördagskorv, kryptoniter…
April och fina maj. Tjugotredje mars gick jag in i vecka 20 och jag var äntligen halvvägs och och började även min praktik inom hemtjänsten där jag skulle lägga min fokus på förbättringsarbete och kvalitetsförändringar. Trivdes där från första början! Jag började även att gå på gravid yoga och det var så välbehövligt för mig. Inte bara för att komma till ro, utan att förbereda mig mentalt och jobba med andningen. I slutet av april flyttade vi hem till min svärmor för att låna ut vårat hus i en månad. Var mysigt att vara inneboende, men jag insåg även hur mycket jag älskar mitt hem.
I maj månad började även alla bakluckeloppisar att starta igen och ingen var mer glad än jag. Sprang gärna där och fyndade när jag hade lite tid över. Annars var den här månaden ganska stressig då det var många slutexaminationer innan sommarlovet skulle ta fart.
Juni och Juli. Äntligen började graviditeten att gå undan. Magen stor som en kanonkula. Min rumpa hade växt inåt, men ingen lyckligare än jag. Kände mig verkligen så fin! Jag gick på examensfest, var på föräldrautbildning, ständiga besök hos barnmorskan, skolavslutning för mina småsyskon. Den tionde juni jobbade jag mitt sista pass på min arbetsplats och gick på ledigt. Tog graviditetspenning första tiden. Jag njöt till fullo dessa månader. Städade som en idiot, vissa har cravings på choklad, jag fick cravings på skurmoppar och ajax!
I juli blev det även en tur till Göteborg för att besöka våra vänner. Höggravid gungade jag runt där och gud så mysigt vi hade! Vi hämtade hem våran vagn, alltså den känslan! Vilken grej! Jag arrangerade en beershower för Linus och min bästa mamma och systrar hade fixat en babyshower till mig. Lyckans ost jag är!! Och int glömma nämna alla luncher som jag åt på ikea- rödspätta in my heart!
Augusti. Månaden där två skulle bli tre. Vi började prata om önskemål inför förlossning hos barnmorskan. Jag packade bb väskan. Tvättade små pyttekläder, längtade enormt och drömde mig till en framtid som mamma. Det var så nära, men ändå så långt bort! Jag var beräknad med Melina den 16 augusti, men lilla skurt/mumin som vi kallade henne i magen då vi ej visste kön valde att komma ut till oss en vecka senare. Veckan som jag gick över var den längsta veckan i mitt liv! Vilken väntan och den spänningen.
Natten den 23 augusti började jag få värkar. Kunde inte förstå att det var sant! Äntligen! Klockan 15.30 var jag öppen tre centimeter och klockan 01.39 den 24 augusti kom hon ut till oss, vi blev föräldrar till en dotter, en liten Melina. Så perfekt och så älskad från allra första stund.
Redan två veckor efter tog skolan fart igen. Melina följde med mig första gångerna och Linus hjälpte till ute i korridoren. Den första tiden levde man verkligen i en bubbla och lite gör vi fortfarande och det är verkligen otroligt hur snabb allt övergår till en vardag, där rutiner plötsligt blir så självklara och att vara förälder är det mest naturliga någonsin.
September, oktober. Jag gick ut på praktik. Fyllde tjugofem år. Njöt till fullo av att vara mamma. Varje dag var som ny. Vi mös och lärde sakta att lära känna våran nya lilla familjemedlem.
November och äntligen december. Känns så otroligt när jag nu skrivit ner detta att ett helt år faktiskt gått för det har gått SÅ fort! Jag förstår inte! November och december flög iväg och jag ser verkligen fram emot ett nytt år för det blir alltid en nystart på något vis. Jag brukar alltid ha lärt mig något varje år och det här året är det så självklart, det är att vara tacksam, att se det man har, se det jag har. Jag har insett hur många människor jag har runtomkring mig som älskar mig, som älskar mig för den jag är. Hur livet inte bäddas fram till det man vill, livet är en resa som man själv skapar vägarna för. Jag är så nyfiken på det nya året som väntar. Jag har så många planer som jag vill sätta i verket, så många mål jag ska försöka uppnå. Men det jag mest ser fram emot är att se hur min lilla dotter växer, att få vara hennes mamma. För att ha blivit någons mamma, att vara just hennes mamma, det är redan det bästa, det mest fantastiska som jag någonsin varit med om.
Så nu välkomnar jag 2016 med öppna armar och är så redo att uppleva den.
GOTT NYTT ÅR BÄSTA NI!
