Min vecka har varit väldigt upp och ner. Mycket gråt och mycket skratt och sen ännu mer tårar och ännu mer tårar. I tisdags gick allt emot mig. Precis allt och alla. Elaka kommentarer och påpekanden om det ena med det fjärde. På kvällen stod jag och lagade middag (och grät samtidigt ) så kommer Linus hem med blommor och ett mamma kort. Ett kort där det står mamma. Så oerhört fint! och känslan att det just stod mamma. Ett ord liksom. Vilken fästman jag har! Så lyckligt lottad. Det kortet kommer ju sparas i minneslådan. Helt klart!
Har ni en minneslåda där ni sparas era små minnen och hemlisar?
Förresten! Ni som följer mig här på bloggen kommer inom ganska kort (eller om ni inte redan har märkt det) inse att jag är en person som har väldigt väldigt nära till skratt och gråt. Men men, sån är jag!
