Idag är det fem veckor sen som jag vaknade på natten och kände av värkar. Lilla skruttan var påväg. Tiden efter att hon kommit till oss har gått så fort! och det känns som att hon funnits hos oss hela tiden.
Den här veckan som varit så har jag saknat min gravidmage måste jag faktiskt erkänna. Jag hade på känn att det skulle dyka upp sådana känslor, men inte så tätt inpå. Jag älskade verkligen att vara gravid. Emellanåt blir jag fortfarande lite chockad över att jag faktiskt upplevt min första graviditet. Att var det såhär det skulle kännas? Var det såhär min mage skulle se ut? Allting gick så fort. Dessa fina nio månader. Jag är glad att jag njöt av varje stund, även då jag låg hukad över toalettsitsen och spydde… Jag tror att jag alltid ibland när jag ser dessa fina ”gravidmagar” att jag kommer att sakna dem små sparkarna inifrån, även fast dom är tusen gånger bättre utifrån!!
Saknade ni er mage efter graviditeten? Ni som väntar barn idag, njuter ni eller känns det tugnt?
En gravid jag i vecka 37!
Saknar verkligen inte gravidmagen! Tyckte inte om att inte känna igen sin kropp, vara klumpig,konstant illamående, foglossning, ha ont osv. Nej, graviditeten och förlossningen skulle jag glatt lämna över till mannen om det gick ?
Innan Samuel saknade jag gravidmagen hemskt mycket, magen innan v 38 vill säga ? Sen blir det nästintill ohållbart tungt. Gravidmagen i tidigt skede, är nästintill sensuellt vackert *tss* Jag kände mig sexigaste och vackrast i världen då!!!
Nu däremot, en bra stund efter mina födslar känner jag mig riktigt klar med graviditeter och känner inte saknad på samma vis som innan!