Skjut mig snälla kände jag ungefär en minut in i fotograferingen. Åtta barn är ingen barnlek. Att fota två är svårt, att fota åtta var typ omöjligt. Men det ska bli jätte roligt att se resultatet.
Dagen började riktigt bra med att Elias förkylning hade gått ner. Det kändes så skönt att slippa dra med mig en halvkrasslig unge och potentiellt smitta någon. Felicia som började på en ny dagisavdelning idag var lätt som en pannkaka att lämna. Hon hade saknat dagis väldigt mycket och sprang raka vägen i frökens famn. Jag och Elias åkte efter det hem och fick i oss lite lunch innan vi styrde bilen mot Lidingö. En krock på E4:an försenade oss något, sånna gånger är jag glad att jag är en tidspessimist ut i fingertopparna för vi kom ändå i tid.
Jag klev in i ett rum som redan var välbesökt av barn och föräldrar. Småpratade lite med de andra men stämningen var aningen stel. Jag är dock inte värsta bästa isbrytaren så jag ska inte klaga. Barnen fick sina kläder och Elias var en av få som fick en storlek som passade. Jätte fin body, mössa och strumpor från Geggamoja.
Elias skötte sig riktigt bra under fotograferingen, stolt som en tupp var jag! Han var glad och tittade med stora ögon på de andra barnen som grät. Vi tog bilder i fyra sektioner tror jag och Elias var med på de tre första. När de sista bilderna skulle fotas ville han inte mer. Då var han hungrig och ville bara upp till mamma. Till skillnad från många andra föräldrar lät jag honom vara hos mig och tvingade honom inte att sitta gråtandes bland de andra. Om han kommer med på bilden blir med andra ord en överraskning.
Efter fotograferingen följde supertrevliga Emelie Walles och Winston med oss hem i väntan på deras flyg. Vi bor ju nästgårds med Arlanda så det passade perfekt med en fika. Emelie är en jätte go, typisk skånsk tjej som är proppad med energi. Den tjejen sitter inte stilla i onödan och har hundra järn i elden. En entreprenör ut i fingerspetsarna och det var riktigt roligt att träffa henne!
Senaste kommentarer