Vad är det man säger, ”svett är fett som gråter” eller nå.. jag hoppas på det i alla fall. Tog tag i livet och piskade mig ut på en promenad med Elias idag. Jag lovar att det var slitigt och det var flera gånger som jag var sjukt bittert över min idé, men grymt skönt efteråt. Långa Krogstarundan blev det, den är ungefär en mil lång och det tar mig typ en och en halv timme runt. Men det gick inte fort idag och benen kändes som bly. Den börjar med en lång tråkig raksträcka som avslutas med en helvetsbacke, sedan kommer man in på lite mer spännande mark där Polisen håller till och det mynnar ut till en lugn och skön skogsväg. Sen kommer man till den läskiga biten, bara skog runtomkring och jag får alltid känslan av att vara iakttagen, men det partiet är ganska kort och direkt efter kommer man till en gård med massa hästar, därefter följer den längsta sträckan, den med massa hus. Jag brukar alltid gå och fantisera om att rusta upp de som ser allra rukligast ut. Hur som helst så är det en lång och skön sträcka med blandade känslor och den ger en verkligen möjlighet till att rensa och samla tankarna vilket alltid är välbehövligt från stund till stund. Jag har även börjat en utmaning med mig själv att i 100 dagar stå tre minuter i plankan, är det någon som hänger på?
Barnen och jag åker till Ljusdal över helgen så jag håller på att packa väskorna. Det är mycket som ska med när man är tre och varma kläder lär vi ta med oss för ryktet säger att temperaturen ligger långt under nollan. Det ska bli skönt med lite miljöombyte och jag tror att barnen kommer älska att spendera lite tid med mormor även om det faktiskt inte var så länge sedan vi sågs. Förhoppningsvis blir det mycket lek i snö, massa fika och tankade batterier.
Senaste kommentarer