Ida Zäta

Igår gick vi in i vecka 33, ännu en vecka avklarad och närmare lillebrors ankomst. Det ska bli så roligt och vi längtar så väldigt mycket tills det är dags. Just nu så är dock alla mina gravidhormoner lite all over the place och Pontus får verkligen se upp så att han inte trampar mig på tårna, det slutar nämligen med tårar..

Idag tillexempel så var allting jobbigt redan från det att jag slog upp mina ögon. Felicia sov större delen av natten inne hos oss och som vanligt så ligger hon som ett plåster på mig och jag ligger och balanserar ute på sängkanten. Det blev inte många timmar sömn utan när jag flyttade över henne till spjälsängen vid fem var jag helt slut och så trött. När hon sedan vaknade vid halv sju så fick Pontus masa sig upp och själv sov jag vidare till åtta. När vi sen skulle gå till öppna förskolan var jag så less på mig själv så jag bad Pontus att fixa i ordning allt som att klä på Felicia, packa alla saker och ta fram vagnen, själv låg jag på soffan och försökte hitta lugnet. När vi kom hem efter några timmar så var hemmet skinande rent. Världens bästa sambo hade dammsugit och torkat golven. Han hade även plockat undan allting som låg framme och hängt in tvätten, It made my day vill jag lova!