Två dagar i rad har jag somnat mitt på dagen av ren utmattning. Det är verkligen ingenting som tillhör det vanliga i mitt liv och definitivt ett graviditetstecken speciellt så här på slutet. Lillebror kräver verkligen sin beskärda del av kroppen och jag märker hur den mer och mer börjar streta emot mitt ”normala” liv. Det är så underbart skönt att jag då har möjligheten att lämna över till Pontus och sova en stund. Idag låg jag inne i Felicias rum samtidigt som hon lekte. Pontus satt precis utanför vid tven så han hade så klart koll men hon lekte på och skötte sig själv.
På eftermiddagen så bjöd vi in vänner på fika och lek. Jag bakade ännu en Sverigekaka och denna blev ännu godare än den förra. Felicia hade suktat efter en bit länge så när det väl var dags att sätta oss vid bordet så kunde hon knappt bärga sig och nog tyckte hon att det var gott alltid. Killarna struntade totalt i mitt ”mästerverk” och lekte på golvet i stället, leken ”jag-vill-ha-det-du-har” var den mest populära.
Gårkvällens försök att få Felicia att sova i sitt eget rum fungerade i ungefär fyra timmar innan hon vaknade och kom in till oss. Efter ett ganska så lamt försök från båda våra sidor att få henne att somna om i sitt eget rum igen så gav vi upp och lät henne sova mellan oss. Idag gör vi ett nytt försök och förhoppningsvis så blir det några fler timmar.
4 timmar var väl inte fy skam ändå! =)
Förstår vad du menar med tröttheten och då har du gått längre än mig.