Ett barn är det allra käraste man kan få, den största gåvan i livet. Som förälder gör man allt för sina barn och beskyddar dem från allt ont. Det kommer dock en dag då de allra flesta är tvungna att lämna bort sina små, antingen till dagmamma eller förskola, dagen man måste släppa taget och lita på att någon annan finns där för barnet. För oss var första tiden på dagis jätte bra och både jag och Pontus kände oss trygga med personalen och det märktes tydligt att Felicia kände sig trygg hos dem. Men i slutet av vintern bytte hon avdelning och där med också personal. Dom är inte alls lika trevliga, tillmötesgående eller förstående. De kommer aldrig och hälsar en välkommen med ett leende, frågar aldrig hur helgen har varit osv. För mig är relationen till personalen viktig och jag hoppades att dom skulle känna det samma..
Sedan Felicia började förra veckan har det redan höjts två frågetecken. Det första var att vi kom 10 minuter för tidigt och där med fick höra att vi kanske skulle lämna Felicia en timme tidigare i stället. Vi har inskolning med Elias på en annan avdelning och han började 9.30 den dagen, precis som Felicia. I mina ögon är det då självklart att vi kommer lite innan för att lämna Felicia för att sedan gå med honom. Det tyckte dock inte personalen för mellan 9.00 och 9.30 äter dom frukost, det satt dock inga barn och åt när vi kom utan enbart personal, men då borde vi lämna Felicia 8.30 för att sedan komma tillbaka 9.30 med Elias. Helt galet i mina ögon! Det andra var att när jag börjar sent lämnar jag barnen 10.30 så att Elias inte ska komma mitt i läggningen utan får sova med dom andra. Jag vill dock ha dem hemma så länge som möjligt och spendera så mycket tiden med dom som jag bara kan. Konstigt tyckte fröknarna som menade att jag borde lämna Felicia tidigare så att hon inte missade deras aktiviteter. Jag vet inte om ett besök på en lekpark kan jämföras med tid tillsammans med föräldrarna, jag tycker i alla fall inte de men det tycker dem. Jag lyfte dock frågan högre och fick rätten att lämna mina barn när helst jag vill och det tackar jag för!
Men jag tycker att det är väldigt märkligt. Vem vill ha sina barn på dagis om de inte måste? Och att gå mellan 8.00-17.00 är väl ändå bäst om man kan undvika för små barn? Tråkigt att få den här relationen till någon som man ska lite på och lämna sitt hjärta till. Vet inte hur vi ska göra om det fortsätter för det finns liksom inte så många alternativ här.
Fotograf: Linda-Pauline
Vi har också nyligen bytt förskola och skolat in den minsta. Hittills känns det som jag tog fel beslut att byta. Heller ingen som kommer och möter. Detta är även en avdelning där de har två avdelningar i en. Det innebär 40 barn på 6 pedagoger, barn mellan 1-6 år. Även om det kanske inte är fler än på en liten avdelning känns det som de inte hinner med, hinner se och lyssna på de små tillräckligt. Jag hoppas att det känns bättre annars får jag fundera ut hur jag går vidare. Det är väldigt långa köer där vi bor. Hoppas att det löser sig för er. Det är ju det käraste vi har (oj vad långt :))
Usch, vad jobbigt! Hoppas att det blir bättre! Som förskollärare vill jag bara säga att jag tycker att du gör helt rätt. Klart att det är bättre för barnen att få vara hemma med dig längre! Alla gånger.
Sedan vill jag också säga att det är viktigt att du för vidare dina åsikter om det inte blir bättre. Kanske är det fler föräldrar som tänker så men inte vågar? Kanske är det någon som redan hört av sig till förskolechefen och att denne får ännu mer kött på benen inför samtal med sin personal… Det gör lite ont i mig att läsa om hur ni har det. Alla barn ska känna sig välkomna och efterlängtade när de kommer till förskolan, hur ”olägligt” en än må komma enligt pedagogernas rutiner. Barnen är det käraste vi har.
Tack snälla för stödet!
Jag har en konversation med verksamhetschefen om det hela och vi förstår varandra väldigt bra, vilket är skönt! Men det är klart att fortsätter detta så får jag ta det med förskolechefen. Ska också tillägga att Felicia har det väldigt bra på dagis och tycker alltid att det är roligt. Det ger en lugn i magen 🙂