Till lunch idag så åt Felicia nio stycken korvar! Det var i och för sig prinskorvar, men ändock ganska så stora. Jag fattar inte att hon kan tycka att det är så gott, eller är det för att hon kan hålla i dem? Oavsett så är jag bara glad att hon äter. Efter lunchen så sprang vi på en minst sagt lockande skyllt, så lockande att jag var tvungen att gå in. Det var semlor som bageriet skyltade för och jag köpte fyra stycken. Två till mig och en till mamma och pappa, Anton är visserligen hemma men han har börjat äta LCHF och får därför skippa allt sött. Efter Felicias middagsvila så satte vi ihop hennes snowracer som hon fick av sin farmor och Peter i julklapp och sedan gav vi oss ut på en premiär tur som uppskattades. Till en början så var hon lite vinglig och visste inte riktigt hur hon skulle hålla i sig, men efter en promenad runt Zätavägen (passande namn) så hade hon fattat galoppen och höll då i sig i ratten, styrde och lät som en bil. Stundtals så stod hon även upp också och allra roligast var det då jag sprang med henne så att det gick fort, våran lilla fart dåre!
Ja det är slitsamt men på något vis har man blivit van också, skrämmande nog, men klart man är orolig och det är tufft, speciellt de stunder det är som mest/värst. Har dock också tro på att allt kommer att gå bra och att vi sitter här med våra killar så småningom 😀
Kramar