För ett år sedan så var detta dagen som jag och Pontus hade gått och väntat på i x antal månader och vi längtade så efter att få träffa den lilla bebis som gömde sig i min mage. För öven om vi hade tagit reda på att det var en liten tjej vi väntade så kan man ju aldrig vara hundra procent säker. Själv kände jag mig stor som en valross och var fullständigt redo för att bli av med magen och gå igenom en förlossning. Då hade jag aldrig i min vildaste fantasi trott att jag skulle sitta här ett år senare med en sådan underbar Felicia som vi faktiskt har och ännu mindre att jag skulle vara gravid IGEN. Livet som mamma är så mycket bättre än vad jag någonsin hade kunnat drömma om, men jag kan också förstå de föräldrar som tycker att det är mindre roligt. Jag tror det är precis som med olika jobb, vi passar olika bara i olika situationer. I mammarollen känner jag mig som mig själv för första gången, som jag har sagt förut så skulle jag kunna göra detta varje dag för resten av mitt liv. Misstolka dock inte detta nu som om jag kommer att ha hundra ungar, vi får väl om jag tycker att det är lika roligt när tvåan kommer.
Så här såg det ut på bloggen för ett år sedan
Senaste kommentarer