Egentligen så går jag in i en ny vecka på torsdagar men nu har jag inte haft tid att ta kort på maggen så då har det häller inte blivit något bloggande om den. Men den växer på sakta men säkert, det känns verkligen att det går fortare denna gången jämfört med förra. De senaste två veckorna så känns det som om det bara har sagt poff och så är det ett put där.. I övrigt mår jag faktiskt ganska så bra. Illamåendet kommer och går, värst är det när jag åker bil eller precis när jag kliver upp. Lite smärta i nedre delen av magen samt ryggen har jag också känt av. Ibland känns det som om tusen nålar tränger in vid äggstockarna. Jag vet inte om det är livmodern som töjer sig eller något annat, men det gör mig i alla fall inte allt för orolig. Annars är tröttheten någonting som ständigt gör sig påmind och i kväll hade jag så ont i huvudet att jag fick ta en Alvedon, men förhoppningsvis går det över så fort vi börjar bli friska här hemma och kommer in i våra vanliga rutiner igen. Någonting som skiljer denna graviditet från förra är hur lite jag tänker på det. När Felicia låg i magen så fanns det ingenting annat i min skalle, men nu är det så mycket annat som surrar där så jag känner knapp att jag har tid att ta in att vi faktiskt ska ha en liten bebis till. Om drygt ett halvår så ska jag ligga där med fruktansvärda smärtor igen och kämpa för att få ut livets underbaraste. Nä jag kan faktiskt inte fatta det..
Dåliga bilder, jag vet! Men förhoppningsvis så kan jag få Pontus att ta bättre de kommande veckorna..
Åh, fina magen. 🙂