Det är helt otroligt att hon har varit utanför magen lika länge som hon bakades i den. Jag kan verkligen inte förstå hur fort tiden går, den verkligen springer iväg. Men framstegen som hon har gjort sedan hon var en liten spermie, till ett embryo vidare som foster, sedan nyfödd bebis och till slut en liten vilde är helt otroliga. Jag kan inte förstå vilken tur vi har att hon är helt frisk, utvecklas normalt och har en god aptit på livet. Hon är verkligen en lite buse och vet precis vad hon får och inte får göra, det hon väljer är så klart det förbjudna. Men man kan ju inte annat än att älska denna lilla busunge som charmar alla i sin omgivning. Just nu är mormor på besök och henne har Felicia lindat runt sitt lilla finger.
De framstegen som hon har gjort den senaste månaden är att hon kryper, ställer sig upp mot möbler, står stundvis utan stöd, river i allt (att plocka ur lådor och liknande), har börjat äta grövre mat och större bitar men föredrar fortfarande att det är ganska så mosat. Hon är medvetet busig och har dessutom humor, hon har också helt slutat amma men letar stundvis efter tutten.
Senaste kommentarer