Jag älskar Felicia mer än allt annat men ibland önskar man bara att det gick att sätta galler runt henne. Hon är i den åldern då allt ska utforskas och till skillnad från innan så finns det ingenting som hindrar henne. Hon kryper, klättrar och står upp så hur ska jag som mamma bete mig? Hur ska jag lyckas få någonting gjort när jag bara måste springa runt och passa henne? Jag kan inte ens plocka in i diskmaskinen utan att hon antingen är där och pillar på allt med sina små små fingrar och får äckliga matrester på sig, eller drar i kökslådorna eller kryper ut i hallen och stoppar våra skor i munnen, dom som är så fräscha(!). Även om jag skulle rensa golven så att det blev tomt här inne, inga möbler eller någonting så skulle hon ändå hitta någonting att pilla med. Är jag för petig? Borde jag låta henne leka med våra skor, som inte bara luktar unket utan som har varit på ställen som jag inte ens vill tänka på. Hur gör ni andra mammor?
I vilket fall som helst så hade vi en efterlängtad playdate med Ludde och Erika igår. Vi har inte träffats på hela sommaren och det var verkligen ett kärt återseende! Det är ju så där med vänner, vissa klickar man med lite extra.
Nu ska jag duka fram fika till dagens kära vänner!
Hej, ja det är inte lätt med de små alltid. Jag sätter min plutt i lära gå-stolen när jag plockar i/ur diskmaskinen, han får även vara i den när jag dammsuger,annars ska han bara klättra på dammsugaren och då blir det ju inte mycket städat. Sätt en grind för där som ni har skor och sånt,kan ju vara bra att ha där,även sen när det blir vinter och det blir blötare i hallen.