Ida Zäta

Det är inte en tid som jag gärna är vaken, då vill jag helst av allt ligga nerbäddad i sängen och andas djupa andetag. Men i natt så blev det inte alls som jag vill, inte ens i närheten. Felicia vaknade vid elvatiden och kunde inte alls komma till ro. Hon var trött, hungrig och jag antar att tänderna kliade med tanke på nigarafallet ur hennes mun. Men hon ville inte äta, inte sova och efter en tempen-koll så gav jag henne alvedon. Hon hade inte mer än 37,8° men jag vet att hon i normala fall brukar ligga ganska låg på temperaturskalan precis som jag så därför fick hon en ändå och jag hoppades också att den förmodade värken i munnen skulle ge med sig också. På något sätt så fick den henne i alla fall att slappna av för vid två tiden så gjorde jag en ny flaska med ersättning och den somnade hon till. Jag fick sova till sju tiden i morse och det får jag ändå vara nöjd med. Då kom Pontus in med en gråtandes tjej som bara vill ha mammas kramar, så vi gick upp och satte oss i soffan och lät pappan sova vidare. Efter en stund så mådde hon bättre och vi käkade lite frukost, badade, borstade tänderna och sedan lekte vi i hennes rum. Nu sover hon igen efter en ganska så kort tur med vagnen och jag håller tummarna för att det åtminstone blir två timmar i följd.