Ida Zäta

Idag har jag bara iakttagit Felicia och förundrats över alla dessa framsteg som hon gör, speciellt den utveckling som har skett under den senaste månaden. Allt som hon kan och lusten att utforska och upptäcka nya saker. Hon drar sig fram på golvet i raketfart, hon förflyttar sig från rum till rum. Om jag inte befinner mig i samma rum som henne och jag ropar så rör hon sig åt det håll som hon hör att min röst kommer ifrån. Hon har nu också uppfattat att rummen är så mycket mer än bara golv. Hon drar sig upp mot allt och det är verkligen hög tid för oss att införskaffa en lära-gå-vagn. Hon har enormt långa armar som når allt och hon är fruktansvärt stark. När man byter blöja på henne så vägrar hon ligga på rygg så det är tur att Up&Go blöjorna finns för annars hade hon med största sannolikhet inte haft några blöjor på sig. Hon älskar att leka med andra barn i samma ålder och äldre barn iakttar hon med förundran. Men det bästa av allt är att hon har börjat säga mamma(!). Det är inte alltid som hon säger det för att tilltala mig, utan oftast säger hon det bara för att hon kan. Men då och då så tittar hon på mig och säger mamma och självklart så smälter hela jag. Det är en enda enorm lycka att ha barn ♥