Ida Zäta

Blod är inte alltid tjockare än vatten

Jag kan inte fatta de men våran lilla skrutt har sovit sjukt bra i natt. Vi va bara uppe en gång vid fyra, sen sov hon till åtta och nu efter två blöjbyten och mat på båda tuttarna så sover hon igen. Underbara älskade barn va lycklig man blir. Nu kan jag dock inte somna för jag är sjukt pigg, så jag vet inte vad jag ska hitta på. Kanske passa på och duscha?! Ute hör jag regnet smattra så jag antar att det inte blir någon långpromenad om ens någon. Pontus tar ut sin sista pappalediga dag idag (av de tio första) för att vi ska gå och skriva på faderskapet, vi har ju ett så föråldrat system här i Sverige. Sen får vi främmande också, jag kan inte riktigt säga att jag ser fram emot de, men det är som det är. Det är min biologiska farfar (som jag inte alls kallar farfar och har aldrig gjort) som har tjatat om att få träffa Felicia. Under hela våran uppväxt har han nästan aldrig varit med, så att han vill ha massa kontakt nu känns bara jobbigt och väldigt påträngande. Han liksom tar det för givet att han är gammelfarfar, men så ser absolut inte jag de. Min farfar och Felicias gammelfarfar är den man som bor med min farmor och som jag har vuxit upp med. Han som har varit med på varenda födelsedag och varje jul och som lärde mig simma. De är min farfar. Så när Dag kommer och tar sig rätten att kalla sig själv farfar så känns det så jobbigt. Ja nu vart det ett långt utlägg om de också, men det är för att jag blir på riktigt upprörd över situation. Ja det är som det är. Vi firar för övrigt fem år idag jag och min älskling, vi får väl se hur vi ser till att fira de!

121121

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.